Hur känner ni för er första kärlek? Är det som folk säger att man aldrig kommer att glömma och att det alltid finns känslor kvar på det sättet?
Jag försöker hålla mig här från att inte skicka ett sms till min första kärlek, jag vill så gärna. Men är rädd att det kommer att sluta på något sätt som jag inte vill.
Jag är gift med min första kärlek 
Vi var 14år när vi blev ett par.
är tillsammans med min första kärlek. vi får barn i september :)
blev tillsammans första gången när jag gick i 5an o han i 6an :)
Jag och min första kärlek bor ihop idag och har varit tillsammans i 5 år. Vi är båda övertygade om att det är vi två för alltid. Det bara känns så rätt, det känns 'hemma'.
Eftersom ingen av er har ett förhållande så kanske det inte skulle skada att ta upp kontakten? Då lär du få veta anledningen till att du gjorde slut eller så hittar ni tillbaka till varandra. Det kan vara värt ett försök.
gammal kärlek rostar aldrig. Min första har jag ju speciella känslor för, även om ett förhållande med henne känns helt otänkbart! Sådana känslor finns inte kvar, men minnet lever vidare på annat sätt mot senare flickvänner.
Vet inte ens vem jag ska räkna som min första kärlek... var lite förtjust i en kille på lekis, men kär? Var kär i 100 killar efter det....
Men min stora kärlek till och från i grundskolan tycker jag fortfarande är en jättebra kille. Sist jag träffade honom i alla fall. Jag hade bra smak redan i 10-årsåldern 
Jag skickade faktiskt iväg ett sms förut idag. Det känns så bra att ha en konversation med honom. Jag vet inte varför. Antagligen för att en del av mig vill ha honom. Den andra delen säger att jag måste gå vidare.
jag är fortfarande tillsammans med min första kärlek har vart det nu i över 5år och vi ska snart gifta oss =)
Blev kär i min första kärlek när jag var 14 men det blev aldig vi då för han var 6 år äldre och tillhörde liksom aldig min liga... under åren som gått sen dess har vi dock träffats en del och haft sex även fast han då hade fast förhållande men jag brydde mig inte för jag var ju singel, har aldig varit med honom när jag själv haft ett förhållande. Det är verkligen något speciellt med honom och varje gång han kommer hem till byn ch jag ser bilen pirrar de till i kroppen även fast jag sedan många år är sambo och har 2 barn.
För ca 1½år sedan skulle jag på kurs och vi hade då mejlkontakt och bestämde oss för att träffas, redan på kvällen då vi skulle ses kände jag direkt at jag aldrig mer skulle ha samma känslor som förr, han tyckte jag skulle bryta upp från Mitt liv och Min familj för att välja Honom istället för min trygghet..Jag tyckte han överdrev och ville inte ens höra på de förslaget utan tyckte han snacka skit. Hur skulle jag någonsin kunna ge upp min sambo och mina barn, sälja allt bara för min första kärlek, dagen efter skulle vi äta middag men jag fegade ur, tackade för mig och for hem istället. så va de med de. Har aldrig ångrat mig...
Är ens första kärlek ens första eller ens första besvarade?
Jag är fortfarande tillsammans med min första besvarade (hade ett förhållande innan men det var inte så mycket kärlek involverat i det).
Min första öht var när jag var bara 6-7 år och jag har ingen aning om vad hon har för sig nu ^^ Sade det aldrig till henne heller...
Min första var en skithög, men de händer än i dag att jag drömmer om honom.(ca 15 år sen vi möttes) Visst fanns det bra stunder, men tyvärr råder de dåliga över dem.
Min första riktiga kärlek träffade jag när jag gick i 8:an och han i 9:an. tyvärr så började han en skola långt hemifrån och det tog slut på 1 års dagen då han dissade mig på telefonen och hade haft en annan tjej ett tag. (fick jag reda på) Efter många bråk och tjafs så träffades vi inte eller pratade inte på 3 år. Kan säga att vi hade ett väldigt allvarligt förhållande för att vara så unga. Det kändes iaf som det.
Men sen när han slutade skolan och flyttade till en annan stad där jag oxå råkade befinna mig, gick i skola. Så träffades vi av en slump på ett tåg o pratade lite. Sen började vi snacka med varandra på msn. och nu 4 år senare är vi lyckliga och förlovade och väntar våran andra knodd :)
Är glad att det tog slut faktiskt. För vi fick båda chansen att göra det vi ville och roa oss utan förpliktelser. Tror inte vi skulle leva ihop nu om det inte hade tagit slut.
Men nu är han den ända för mig. Och han har verkligen bevisat för mig att det är mig han verkligen älskar.
Hon var bara en "som fanns där när inte jag var där" förståligt när man är 15 år o ens tjej är 70 mil därifrån o de ska vara så i 3 år.
Men nu är vi super duper lyckliga! :D
Ne, nu måste ja ner o pussa på han bara för det.. tihi :)
Aj, fel att läsa den här tråden av mig.
Min första kärlek som oxå tog min oskuld (två saker som betyder tusen för mig) har alltid betyt grymt mycket för mig. Han har alltid varit den som jag har jämför andra killar med. den som har brytt sig och funnits där.. den jag alltid har sett upp till..
MEN fick veta för ett tag sen att han hade haft sex med ett barn.. 12 tror jag att tjejen var.. usch vet inte vad jag tycker om honom längre.. 
förlåt ville bara skriva av mig vet inte hur jag ska tänka må tycka längre....