• Hoppentoss

    olycklig kärlek!!

    Hej!

    Min älskade son har blivit dumpad av sin tjej efter 3 år tillsammans. Han är vilsen och försöker hitta sig själv. Hon vill vara kompisar och han orkar inte. Han har svårt att hitta sin roll i familjen, bland vänner. Det gör ont i min själ när jag ser honom utan sin andra halva.

    Jag trodde inte tonåringar skulle bli så villsa utan sin partner. Men gud vad fel jag hade.

    Han vill ej sova själv så han gör allt för kompisar skall vara med honom.
    Tur att jag bara har en dag kvar sedan semster.

    Han har magrat och är ute och går i timmar.
    Det gör ont att se honom lida.

    Hur har ni hanterat era tonåringars kärlekssorger.

    Kram Tossan

  • Svar på tråden olycklig kärlek!!
  • Maskot

    Förstår att det är jobbigt för er alla. Vår son har också upplevt att få hjärtat krossat och det är jättejobbigt att som förälder se dem genomlida detta.

    Tjejjen i fråga stod oss mycket nära och hade vuxit in i vår familj, vi saknade henne också. Precis som du beskriver, gick sonen på långa promenader och grubblade otroligt mycket. Bra kompisar stöttade upp kring honom- och vi gjorde också allt för att han inte skulle behöva vara själv.

    Det tog ett tag innan allt var OK igen, men sakta och säkert gick allt åt rätt håll. Han träffade en ny tjej efter ett halvår. Alla erfarenheter man bär med sig formar en för all framtid- och när första stora kärleken tar slut blir man försiktigare.

    Det är egentligen inte jättemycket man kan göra, utom att finnas där och peppa så gott man kan. Jag pratade endel även med bästa kompisarna- kändes bra att vi gemensamt hade koll på sonen och hur han mådde.

  • Hoppentoss

    Tack för ditt svar. känns skönt att läsa om andra som gått igenom samma sak..

    Jag var just ute på en lång promenad med sonen. han har bra tankar och bra framtidssyn. Han vill vara singel ett tag.
    Men svårt att se dem lida.

    Tack för dina ord.


    Maskot skrev 2008-07-02 21:33:10 följande:
    Förstår att det är jobbigt för er alla. Vår son har också upplevt att få hjärtat krossat och det är jättejobbigt att som förälder se dem genomlida detta.Tjejjen i fråga stod oss mycket nära och hade vuxit in i vår familj, vi saknade henne också. Precis som du beskriver, gick sonen på långa promenader och grubblade otroligt mycket. Bra kompisar stöttade upp kring honom- och vi gjorde också allt för att han inte skulle behöva vara själv. Det tog ett tag innan allt var OK igen, men sakta och säkert gick allt åt rätt håll. Han träffade en ny tjej efter ett halvår. Alla erfarenheter man bär med sig formar en för all framtid- och när första stora kärleken tar slut blir man försiktigare.Det är egentligen inte jättemycket man kan göra, utom att finnas där och peppa så gott man kan. Jag pratade endel även med bästa kompisarna- kändes bra att vi gemensamt hade koll på sonen och hur han mådde.
Svar på tråden olycklig kärlek!!