Jag kom till sverige från Syd Korea när jag var 15mån och sedan 13år tillbaka har jag kontakt med min biologiska mamma och hennes familj. Jag är nu också gravid med mitt första barn vilket är riktigt roligt.
Jag svara gärna på alla slags frågor så gott jag kan.
Jag fick ett brev via AC när jag var 9år där de sa att det hade fått in ett brev från min biologiska mamma, och frågade om de skulle förvara det åt mig eller om jag ville ha det då. Efter en liten diskution med mina adoptiv föräldrar så kom vi överens m att vi ville ha det då och på den vägen så fick vi kontakt.
Så för mig så kom det ju bara men min bror som också är adopterad letar fortfarande.
Men om man vill Leta upp sina föräldrar så kan man alltid gå via AC för att få hjälp på traven.
Jag har tyvärr inte varit tillbaka i korea än men planerar att åka tillbaka dit om ca 2år när bebisen är född och lite äldre.
På den delen var det lättare men som det mesta så var det väldigt kännslomässigt jobbigt vilket man kanske inte direkt tänker på när man söker eller får kontakt med sin biologiska familj.
Har din sambo tänkt något på att söka sina rötter?
AC = Adoptions Centrum
De är en av det största organisationerna som hjälper med allt om adoption.
Det är hur underbart som helst att ha den kontakten med min mamma och hennes familj men det har varit väldigt jobbigt. Att växa upp med en bild av hur livet var innan man blev adopterad och bara det kännslomässigt jobbiga med att vara adopterad och sen så vänds det bara på några få minuter är en process som jag fortfarande arbetar med.
Men min familj växte från att vara den lilla familjen i Sverige till en gigantisk familj både i Sverige och Korea.
Jag kan tänka mig hur han känner för det. Jag känner att det är en risk man får ta. Jag har ingen kontakt med min bio pappa men har funderat på det, men man får alltid ha det i baktanken att men kanske inte får det välkomnandet man vill men man kan få veta lite mer om den man är. Jag tror att man får ta det så positivt som möjligt.
Jag tror att det kan vara lite lättare att han iaf har sina syskon att stötta sig på, han är iaf inte ensam att gå igenom det om de bestämmer sig för att söka sina rötter. Det är väldigt viktigt att ha släkt och vänner som ett extra stöd och det är det för vilka som helst och det verkar som om att du är ett väldigt bra stöd för din sambo.
Till Vimsa2: Grattis till eran lilla flicka 
Jag förstår att man kan känna sig kluven när det gäller det. Mina föräldrar valde med både mig och min bror att behålla ursprungs nanmnet som andra namn så att vi hade något kvar av den identiteten som vi hade innan vi kom till sverige. Tack vare att våra föräldrar hade kvar våra namn och redan från den dagen vi kom, berättat historier och berättatde mycket om våran kultur vilket gjorde oss väldigt stolta att vara adopterade med våra namn kvar och känna oss "svenska" med ett vanligt namn.
Jag kände mig inte riktigt hel som person med mitt svenska namn så jag bytte tillbaka till mitt Koreanska när jag var gammal nog och fick ett stort stöd av min familj när jag gjorde det.
Så det jag tycker är att behåll hennes ursprungs namn som ett andra namn.
Hoppas jag hjälpte lite. Om du har fler frågor så är det bara att skriva. och lycka till!