Blev du klippt?

Min största skräck inför förlossningen var just att bli klippt (och att de skulle behöva använda sugklocka). Jag hade krystvärkar i 1 och 45 min och till slut var bebisen tvungen att komma ut. Mitt i allt detta frågade jag min bm "ni kommer väl inte att klippa nu?". Hon svarade då att det gör de nästan aldrig nu för tiden. Hur som helst så kom sonen med arm och huvud samtidigt och det fanns inte utrymme nog för att han skulle kunna komma ut. Helt plötsligt säger bm "ge mig en sax, jag måste klippa". Jag hann tänka att "hon lovade ju att inte klippa" och sedan klippte hon. Det kändes nästan inte alls. Jag använde lustgas under förlossningen. Det verkar ju helt sjukt att man blir klippt i underlivet och inte känner det. Men så var det för mig och det är lite min referenspunkt över hur ont det faktiskt gör att föda barn. Pust! Hur som helst, efter klippet blev jag sydd, både i klippet och på ett annat ställe där jag sprack lite. Det läkte fint men jag tyckte att det kändes lite konstigt i själva klippet. Jag tog tag i det och fick komma tillbaka till SÖS. Grejen var att klippet hade blivit sytt lite snett. Det rättades till snabbt och även den gången läkte det fint. Nu (2 år efter) har jag inga som helst problem med klippet. Nu är jag gravid igen och är inte lika orolig över att bli klippt. Visst känner jag visss oro över att spricka och så. Det är ju aldrig kul att behöva läka ihop efteråt. Stor kram och lycka till!