Bonusbarn vs styvbarn
Kärt barn har många namn eller?
För min del så fick jag två bonusbarn på köpet när jag gifte mig med min man för snart sju år sedan. Barnen var då 5 och 7 år gamla och dom älskade mig över allt annat. De veckor dom bodde hos oss kom de med ett stort leende.
Varje vecka som de var här hittade vi på en massa roliga saker. Tyvärr orkade inte deras pappa med i vårt tempo, men vi klarade oss alldeles utmärkt utan honom.
Jag vet inte riktigt när allt började förändras. Kanske var det efter något år. Men det kom bara smygande över oss.
Barnens leende försvann när de kom till oss och ganska snart förstod jag att det berodde på deras mamma. Hon visade klart att hon inte gillade att jag och barnen gjorde roliga saker tillsammans. Varje gång de kom från oss så blev det utfrågning och barnen lärde sig snart att det bästa var att säga att dom hade haft tråkigt.
I dag är allting annorlunda. Jag ser dem inte längre som någon bonus utan har börjat kalla dem för mina styvbarn.
Processen har varit lång och många gånger har jag verkligen försökt att styra alltsammans åt ett annat håll, men jag har inte orkat vara ensam mot alla andra.
Numera kommer barnen till oss fredag till måndag varannan vecka och de säger inte ens hej när de kommer. Under helgen pratar de inte med mig över huvud taget och det har nu gått så långt att jag inte orkar reagera längre.
I början bad jag deras pappa om hjälp att få allt på rätt köl igen, men han orkade inte stå upp mot sitt ex... och så blev det som det blev.
Numera jobbar jag de helger som barnen är här och min dotter är hos sin pappa. Detta helt och hållet för att jag inte klarar av den situation som har blivit här hemma. Vi är två "läger" när styvbarnen är här. Eller rent av tre? Jag och min dotter, barnen, deras pappa. Och vi "blandar" oss inte alls med varandra.
Hur sjukt som helst, men jag klarar inte av att rätta till alltsammans på egen hand så därför låter jag bli. Försöker koncentrera mig på de dagar som styvbarnen inte är här.
På något sätt känns det som om jag har blivit den elaka styvmodern och det är klart att det kan uppfattas så. Men de som känner mig vet hur mycket jag har kämpat för dessa barnen och att vi ska kunna vara en familj, men jag kan inte flytta berg ensam.
