Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?
Men det är ju så att det som är främmande skrämmer. Om ett barnbarn kommer som adopterad så är ju inte det barnet främmande för mormor, men grannen snett mitt emot som kommer från Libanon verkar jätte skum (fast han kanske är världens snällaste). Det är ju okunskap som föder rasism.
Vi har varit väldigt lyckligt lottade. Hela min släkt tillbaka är bara ett sammelsurium av olika forna nationaliteter (sedan 1600-talet), spaniorer, fransmän, tyskar, belgare, ryssar, ännu mer fransmän och tyskar några ursvenskar, portugiser, italienare och en och annan dansk och dessutom ett par britter, några irländare. Är katoliker (tillhör alltså en kyrka med väldigt många invandrare). Ingen i vår familj eller i vår kyrka har höjt på ögonbrynet det minsta över våra två Kinatöser. De matchar väl in i den annars så brokiga skaran. Inte ens andra runt omkring oss eller folk som vi har mött har varit negativa.¨
Detta var kanske lite OT, men vad jag vill säga är att vi, vår familj och vår omgivning inte ens verkar notera att våra två töser kommer från Kina. De har än så länge inte blivit annorlunda behandlade någonstans.
Med min brokiga genetiska karta kunde jag kanske ha känt mig annorlunda....men icke sa nicke, när man börjar fråga folk (till och med "ursvensken" visar det sig att han oftast är lite uppblandad trots allt!).