Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?

Jag läste nyligen en bok som hette "Svenska latinas : ras, klass och kön i svenskhetens geografi", författare är Catrin Lundström. En av de grupper hon studerat var unga tjejer som var adopterade från Latinamerika, och flera av dem kände just att de ibland blev uppfattade som ett mellanting, även om de själva kände sig svenska.

Som jag nämnde i en tidigare tråd på samma ämne, är jag själv inte adopterad utan har en svensk och en invandrad förälder. Folk tror ofta att jag är adopterad och det tycks bero på klasstänkandet. Senast häromveckan var det en personal på öppna förskolan som frågade om jag var adopterad, och det hon vet om mig är ju i princip var jag bor/växte upp och mitt förnamn.

mammatillvictor, mina morföräldrar kan också komma med kommentarer ibland som får mig att snäsa av dem, de är i och för sig nu 80+ men jag vill ändå markera att jag inte gillar vad de säger i alla lägen.

Jag hade grannar på Irland som själva hade adopterat en flicka från Kina men som tydligt visade att det var skillnad på henne och oss västeuropeiska invandrare å ena sidan och andra grannar som kom från östeuropa respektive Afrika å andra sidan. Det känns fel att det skall vara så men jag kände dem inte tillräckligt väl för att säga något om saken.

Det verkar vanligt det där, där jag växte upp fanns det en tjej som folk kallade neger(vanligt förnamn), hon var också adopterad. Så där har det ju ändå inte hjälpt att välja ett svenskt namn...

Ja en femåring kan det ju vara intressant för - i vissa lägen. Det är min gissning, jag har ju ingen personlig erfarenhet alls utan är bara allmänt intresserad.