Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?

Anser inte att man är invandrare när man är adopterad. Enligt MIG är det helt olika saker.

Hur kan man ens jämnföra dessa två saker.

Självklart är det inget dåligt att vara invandrare men eftersom det finns många i sverige och väldigt många inte sköter sig speciellet bra så har det fått en negativ klang.

Där jag bor är de flesta inte intersserade att arbeta eller lära sig det svenska språket. Plus att de begår många brott. Så därför förstår jag det negativa i det.
Och då menar jag invandrare inte personer som är adopetarde.

Men det beror på var man bor. Mycket möjligt att många sköter sig bra. Men jag är van att de inte gör det och det är bara det jag kan skriva ifrån och det är från det JAG har fått min uppfattning.

Kan inte ändra min uppfattning då jag inte har upplevt något annat. Utan här vill de inte lära sig svenska och de felsta vill inte arbeta.

Jag skulle inte ha velat heta mitt "riktiga" namn. Utan jag är evigt tacksam att de gav mig ett svenskt namn har dock kvar ett av mina ursprungliga extra namn och det är helt okej.

Ingen jag känner sig lurade på sitt ursprung pga att de har ett svenskt namn.

Jag ser mig själv som hel svensk inget annat. Har aldrig varit intresserad av mitt ursprung för jag anser att mitt liv har jag här med mina föräldrar. För mig finns det inga andra föräldrar fast jag vet att det är en annan kvinna som har fött mig.

Har aldrig haft problem med att skaffa jobb.
Fattar inte hur man som icke adopterad kan sitta och säga hur vi ska känna oss. Vi måste inte känna oss lurade på vårt ursprung.

Jag bryr mig bara inte om mitt ursprung då mitt liv finns här och min familj.

Mina föräldrar brydde sig inte om vem som hade gett i mig namnet. Men de ville att jag skulle ha ett svenskt namn som är lätt uttala. Och det är jag jätte glad för hade inte för 30000kr velat byta tillbaka till det namnet.

Bara undrar tycker du att vi känner fel när vi inte bryr oss om det land där vi är födda. Är det fel av oss att känna oss hel svenska

Elias:Bara undrar återigen. Om man inte är intresserad av sitt ursprung eller biologisa syskon är det fel på oss då eller.

För när man läser det du skriver så verkar det som att vi inte får känna oss hel svenska

Elias: när du skriver att det är fel på våra adoptivföräldrar så bevisar det hur FEL du har och hur LITE du vet.

Mina föräldrar har frågat mig flera gånger om jag inte vill veta mer eller kolla mer i papperna som jag fick med mig eller kolla mer på kortet jag fick med mig av mina biologiska föräldrar. Detta kort har visats för mig flera gånger men det intresserar mig inte då de är för mig 2 st helt okända personer.

Eller är jag lustig som inte bydde mig när min biologiska syster försökte kontakta mig. För mig är hon en okänd människa och ingen jag bryr mig om att lära känna. Har bara en syster och det är hon jag har växt upp med finns ingen annan för mig.

Så vad tycker du om detta??? Är det fel på mig eller?

Tycker synd om dig att du tror att jag är uppfostrad på det viset. Jag har alla möjligheter i världen att söka upp mina biologiska syskon men jag bryr mig inte. Detta är mitt EGET val inte mina föräldras.

Tycker inte det är kyligt att snoppa av henne så. Jag känner inte för träffa henne för hon är som en främling för mig inget annat.
Mitt liv är med den familj jag har växt upp med ingen annan.

Du har mycket kvar att lära och borde inse att du inte alltid har rätt. Du borde vis mer respekt för oss adopterade.

Men sen kan man vända det så att du kanske har fått en sådan uppväxt av dina föräldrar att det är något fel med alla som adopterar...och det är ju då synd om att dina föräldrar inte kan förstå bättre...

Men jag är uppfostrad men mycket information om mitt hemland och massvis med bilder från tiden jag bodde där.

De har undrat många gånger om jag inte vill åka dit igen. Men det vil jag inte för mitt land är sverige.

Så nu kanske du kan ge dig att det finns personer som inte alls är intresserade av sitt hemland. Vissa är självklart det men långt från alla.

Av alla de som kom till sverige samtidigt som jag så är det ingen som är intresserad av sitt hemland.

Jag känner mig trygg med min familj och därför behöver jag inte leta efter mitt ursprung.

Suck. Är inte rädd för mitt ursprung. Men varför ska jag vara intresserad av det för. Jag vet inget annat än sverige har inga minnen från när jag var liten innan jag kom hit.

Detta bevisar att det går inte att disskutera detta men någon som inte är adopterad för du kan inte sätta dig in vad vi tänker eller känner även om du verkar tro att du kan det.

Fast enligt dig så är vi väldigt många som det är fel på för att vi inte bryr oss om våra rötter. Men vi vet bättre och vi vet vad vi känner något du aldrig kommer att förstå.

Tycker synd om dig för att du inte har mer förståelse. Inte lätt att vara så naiv och altid tro att man har rätt

Du har så fel du bara kan ha. Alla behöver inte denna bekräftelsen som du verkar behöva. Ofta behöver man den om man känner sig osäker o otrygg något jag inte är.

Du kanske känner så här efter dina föräldrar försökt döja ditt ursprung. Detta har aldrig mina föräldrar försökt så nu kanske du förstår skillnaden mellan oss två.

Hoppas att Elias har insett att vi alla är olika och att hon ej kan betsämma hur vi adopterade känna det.