Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?
Jag har nog aldrig sett mig som invandrare. Däremot brukar jag säga att jag är 1/3 svensk, 1/3 korean och 1/3 adopterad... Men när jag var mindre så kunde jag liksom "Myrna" glömma att jag inte såg svensk ut, då kände jag mig helsvensk rakt igenom.
För många sedan kände jag en kille som gick med i NSF. Han var vid den tiden lite småkär i mig men jag bröt genast kontakten så fort jag fick reda på hans inblandning i NSF. Emellertid konfronterade jag honom först och berättade vad jag ansåg om hans åsikter och frågade hur han kunde vara intresserad av mig. Hans svar var att jag var adopterad, inte invandrare, jag var ju så gott som svensk. Min följdfråga blev genast om han trodde att de övriga i hans skara tyckte detsamma och då menade han på att det skulle han förklara för dem så ifall.
Det står inte stämplat i pannan vem man är, inte heller vem man känner o.s.v. och det gäller för alla. Många människor är snabba att bedömma folk och kasta in dem i fack bara genom att studera utseendet. Att uttala sig nedvärderande om invandrare och sedan ha en personlig relation/anknytning till någon som är adopterad är helt befängt. Men det är inte många som förstår den ekvationen... Tyvärr, kanske jag ska tillägga.