Inlägg från: mammatillvictor |Visa alla inlägg
  • mammatillvictor

    Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?

    Zaria skrev 2008-07-21 10:58:48 följande:
    Jag känner mig inte som invandrare,när jag hör ordet invandrare tänker jag mig någon som är född i ett annat land,har en annan kultur från början och som sedan kommit hit,även om det kanske är en felaktig tolkning.Därav att ordet invandrare känns konstigt,jag vet inget om mitt ursprungsland,har inga kontakter där,vet inget om kulturen och religionen så vad för samhörighet har jag dit?Inte mycket mer än till Kina,England,Nigeria eller vilket land som helst.
    Så känner jag också, jag vet ju att jag har invandrat men jag känner inte igen mig i mina vänners känslor och bakgrund som invandrat med sin familj som kommer från en annan kultur och har ett annat språk etc. Jag känner mig så himla svensk, mer än många än mina svenskfödda vänner. Men det som stör mig är människosynen att det är finare att vara adopterad än att vara "vanlig" invandrare!
  • mammatillvictor
    Thalis skrev 2008-07-21 11:50:18 följande:
    Det stör mig också!Kommer ihåg när vi flyttade från Stockholm till en håla i mellansverige.Klasses fick ju vet vem jag var i förväg, så när jag kom på första skoldagen var alla så himla trevliga !Men sen på gympan så säger en till mig: Vi är en väldig tajt klass men det är vissa vi inte umgås med, och det är dom som bor på andra sidan bron och svartskallar.Gissa om jag blev arg , men då fick jag det förklarat att jag var inte en svartskalle eftersom jag bodde på rätt sida av bron och för att jag inte kom till Sverige som asylsökande...Med andra ord så finns det tydligen första, andra och tredje klassens invandrare *morr*Min svärmor är brukar också prata negativt om invandrare, trots att hon själv är islänning Men självklart menar hon inte mig och min familj, och ännu mindre hennes två barnbarn. Därför skrev jag om selektiv rasism i ett tidigare inlägg.
    Mmmm, så hemskt att vissa ser människor på det viset

    Nä, precis, min svärfar älskar sitt barnbarn (det är inte makens pappa) men ändå, det gör ont att han kan uttrycka sig så när hans fru har adopterat, har ett barnbarn som är adopterat och ändå inte lär sig utan skyller på att det är arbetarsnack! Så f-n heller, har vänner som har "arbetar"yrken och som adopterat barn och som inte pratar så om andra. Blir så trött!
  • mammatillvictor
    Destined star skrev 2008-07-28 15:56:23 följande:
    jag har aldrig sett mig själv som invandrare... för mig är invandrare de som kommer hit till sverige med annan kultur osv....
    Tror många adopterade känner så...
  • mammatillvictor
    trollungar skrev 2008-08-05 17:35:13 följande:
    ar aldrig känt mig som en invandrare.kom hit när jag var 3 månader,uppvuxen i ett mkt "svenkst" område men däremot har jag sött på fördomar av andra spansktalande ellern som är från det lansd jag kommer ifrån som tycker att jag sviker mitt land,är förädare som inte kan "mitt eget språk"..... öhhhhhh?mitt språk är svenska och inget annat.detta var när jag var i tonåren som jag kunde stöta på sånt.det va gasnka trist tycker jag.
    Håller med, trist!
  • mammatillvictor
    Svinto skrev 2008-08-05 20:58:35 följande:
    Hmm,intressant fråga...Jag ser nog inte min tjej som invandrare trots att hon är adopterad.Kanske beror det på att vi-hennes föräldrar, är helyllesvenskar och då måste ju hon också "automatiskt" bli det...
    hihihi, jag och maken som också är adopterade men känner oss som "helyllesvenskar" också då får en helsvensk son också då?

    Jag ser inte sonen som ADOPTERAD utan som vår son kort och gott men liksom oss själva så har vi ju ett utseende som säger att vi inte har våra rötter i Sverige eller hur jag ska uttrycka mig. Däremot är det ju många som tror att vår son inte är adopterad eftersom han är lik sin far utseendemässigt.
  • mammatillvictor
    Manchester skrev 2008-08-06 01:26:55 följande:
    Rent formellt är förstås alla som föds i ett annat land och sedan flyttar hit invandrare. Sedan hade jag för mig att det där med andra generationens invandrare ändrats, åtminstone i SCB:s statistik, men jag kan ha fel. Tidigare var det i alla fall så att man räknades som invandrare om man hade minst en utlandsfödd förälder. Det skulle i så fall betyda att inte bara jag (född i Canada av svenska utlandsboende föräldrar) och min dotter (adopterad från Ukraina), utan även min son (mitt biologiska barn med min kärnsvenske man) skulle vara invandrare. I vår familj finns alltså bara en svensk. Inte syns det direkt på någon av oss heller. Sonen är en blåögd lintott, själv är jag väl lite för kort och i avsaknad av blå ögon för att vara "typiskt" svensk och dottern är snäppet mörkare än genomsnittssvensken, men mer än så är det inte. På ett sätt tycker jag att det är lite fånigt att kalla oss alla tre för invandrare. Samtidigt är det bra. Om jag och mina barn kan representera invandrarbegreppet så tappar det snart sitt innehåll. Det går inte att prata om ivandrare som vare sig "annorlunda" eller som en enhetlig grupp om en sådan som jag ingår, sida vid sida med somaliern som kom hit i förrgår. Allt som kan sätta käppar i hjulet för människor som vill dela upp befolkningen i VI och DOM är väl egentligen bra.
    Bra skrivet
  • mammatillvictor
    Svinto skrev 2008-08-07 07:47:34 följande:
    Japp! I mina ögon så Som det sagts här innan så tror jag det beror mycket på hur invandrare kommer hit till sverige hur "hård" stämpeln ska vara...Taken slog mig- ok, adopterade är invandrare (även om jag har svårt att få in det i skallen) men när de besöker sitt födelseland- är de invandrare där också då då de har svenskt medborgarskap men är med "sina egna"??Hur tänker ni här?Hör egentligen de adopterade hemma någonstanns där de inte kallas som invandrare?
    Jag känner mig som invandrare när jag besöker sydamerika och jättesvensk när jag är i Sverige
  • mammatillvictor
    Svinto skrev 2008-08-08 11:27:03 följande:
    Ja, jag kan formulera mig rätt rörigt ibland"Invandrare" har fått en väldigt ful stämpel så det är därför svårt för mig att tro att min tjej är invandrare. Kommer nog aldrig kalla henne det. Tja, kalla o kalla.....Ni förstår... Fummelsnack från mig igen....De flesta (alla?) som adopteras hit till sverige får ju ett svenskt medborgarskap. Då borde ju alla adopterade var invandrare i sitt födelseland...?mammatillvictor- du känner dig som jättesvensk samtidigt som du ser dig som invandrare? Eller missförstår jag dig?
    Nej, jag känner mig inte som en invandrare, det är ju ett faktum att vi adopterade ÄR invandrare också även om många tyvärr får jag ju säga tycker att vi är bättre invandrare än andra för jag anser ju inte att jag är bättre än någon annan människa eller finare än någon annan heller jag känner mig väldigt svensk! Men jag vet ju att jag inte har ett typiskt svenskt utseende och det är jag rätt glad över faktiskt, jag är stolt över mina drag och mitt ursprung.
  • mammatillvictor
    Umm Elias skrev 2008-08-09 22:55:26 följande:
    Är inte själv adopterad men har adopterade barn i familjen och adopterade vänner. Alla dessa är rånade på sina etniciteter, de har förlorat sin kultur och sin egentligen tillhörighet pga att föräldrarna gett em svenska namn, uppfostrat dem enligt sina svenska traditioner och normer. De har inte adopterat utan köpt sina barn. Bara för att man adopterar ska man inte tro att man äger personen, att man har rätt att råna och radera barnets kultur och etnicitet.
    Man äger ju inte sina barn oavsett hur de kom till sina föräldrar. Och som adopterad ser jag det som självklart att jag uppfostrats och lärt mig den svenska kulturen osv. Det är ju Sverige jag bor och lever i! Bara för att jag fått ett svenskt namn vilket jag är oerhört tacksam för att jag fått så har jag inte rånats på varken mitt ursprungsnamn som jag har kvar (är krav på att ett av ursprungsnamnen ska barnet ha kvar) och jag kan när som helst när jag vill byta till det namnet som tilltalsnamn om jag vill. Jag har heller inte blivit rånad på mina rötter, det kan man aldrig bli, ursprunget kan ingen ta ifrån mig men jag vill bli sedd av mina föräldrar som deras barn, inte som deras adoptivbarn från Ecuador! Det är det värsta ens föräldrar kan göra mot sitt barn enligt mig! Adoption innebär att man tar upp som sin egen. Mina föräldrar kunde inte vara mer stolta över min bakgrund och hade mer än gärna gjort Ecuadors kultur till större del av mitt liv än vad jag ville men de fick respektera min önskan att inte göra Ecuador så viktigt i mitt liv, jag ville vara som alla andra, leva ett typiskt svenskt liv med svensk mat osv. Så det är väl snarare jag som krävt det av mina föräldrar. Jag är också väldigt noga med att bevara det som vi har som minnen från vår sons födelseland Vietnam men det är ändå han som får styra hur stor del av hans liv som kommer att handla om hans bakgrund och födelseland, det kan inte jag som föräldrar bestämma. Jag hoppas dock att han ska ha ett intresse av att återvända och ta del av sitt ursprung mer eller mindre men jag kan inte kräva det av honom.
  • mammatillvictor
    Umm Elias skrev 2008-08-09 23:13:19 följande:
    Jag har då inte träffat någon adopterad som tillexempel blivit döpt till ett namn från sin kultur eller från sitt land. Jag förstår inte varför man tror att man har rätt att radera barnets identitet (= kultur) bara för att man adopterar det!
    Alla adopterade vill inte heta eller bli kallad sitt ursprungsnamn! Jag vill det inte och inte någon jag känner (känner många många många adopterade) har inte velat det heller. Att man ger sitt barn ett svenskt namn eller ett namn som inte är barnets ursprungsnamn som tilltalsnamn betyder inte att man raderar barnets identitet eller kultur alls. Min bror fick heta sitt ursprungsnamn även i Sverige och jag känenr flera adopterade barn idag som heter sitt ursprungsnamn också.
Svar på tråden Ni som är adopterade, ser ni er själva som invandrare?