Kejsarsnitt eller 'smärtfri' igångsättning?

Det märkliga är att hela vitsen med den 'smärtfria' igångsättningen var att jag INTE skulle känna mig drogad eller 'väck' pga smärtan utan känna att jag var fullt medveten om allt som händer och inte tappa kontrollen. Däremot så kunde dom hjälpa till med att få ut bebisen ifall att jag inte kunde krysta själv.

Ska tillbaka om 2 veckor igen. Men det är många tankar som hinner fara runt i huvudet innan dess....

Har tyvärr inte träffat läkaren igen som sa det, hon gick på semester... Träffade en barnmorska i Klara-gruppen (förlossningsrädsla) och hon var väldigt positiv till det hela oxå. Hon pratade om nått lugnande medel och morfin sprutor (hon sa att det brukade gå bra - men jag är lite skeptisk) Sen kom det fram att jag inte kunde få ryggbedövning som hon oxå tänkt sig (fel på min rygg), däremot kunde narkos sätta spinal-ryggbedövning.

Men allt känns fortfarande väldigt osäkert. Ska träffa henne i veckan igen. Sist pratade vi nämligen mest om vilket jag skulle ha, snitt eller igångsättning.

Har ni några erfarenheter? Läste här inne att många bliev dåliga av morfin sprutor :(

Jag reagerade likadant! Om det nu finns ngt i närheten till smärtfri förlossning, då skulle väll det vara väldigt populärt?? Det är därför jag är lite förbryllad...

Ska prata med barnmorskan om det idag, får se vad hon säger då.

Åkte aldrig in till henne igår, ska träffa henne idag ist eftersom jag ändå fick tid till tillväxt-UL i em. Dessutom ville min sambo oxå följa med och prata med henne. Han är oxå nervös efter förra förlossningen stackarn :)

Ska försöka hinna skriva ner ikväll vad hon sa!

Men om det nu hade varit sant (vilket jag inte tror) - så hade det ju varit underbart *ler*

Träffade ju som sagt min barnmorska igår (som ska förlösa mig) och 'tyvärr' var hon lite mer realistisk när det gällde den 'nästintill smärtfria förlossningen'...
Hon trodde det skulle räcka med varmt bad, lugnande tablett kanske, morfinspruta och lustgas...
Ngt annat kan jag ju inte ta :(

Blir lite arg på läkaren som sa att hon kunde garantera mig en 'nästintill smärtfri förlossning'. Känns som hon sa det bara för att hon inte ville ge mig kejsarsnitt :( Och nu är jag ju inställd på att föda normalt ist, men är nu livrädd igen. Typiskt.

Nån som har tips på hur man kan övervinna rädslan??

Tack för allt stöd! Jag försöker tänka positivt!