Förlossningsfilm på SVT1 om 20 minuter!!!

Eolyn:
För mig är det INTE bättre att inget veta. Jag vill veta så mycket som möjligt om förlossningar och förlossningens olika faser och hur jag kan göra för att vara så aktiv som möjligt. Jag ser fram emot att föda barn, men jag vill inte bli förlöst. Vara passiv liksom. För mig är såna här program en viktig del i förberedelsen. Jag tror att jag bara skulle bli skrämd av smärtan om jag inte visste vad som hände...

Såg inget kul ut, det var mycket roligare att se 9 månader, den förlossningen var lite som jag tänker mig min. Blev förvånad att alla låg ner (förutom en som stod på knä).

Jag har fött barn innan å ska föda nu om 2-3 v.
Jag såg filmen å den väckte en massa hemska känslor i mig!!!!

Väck mig när det är över

Jo, jag tycker man kan resonera i termer "klara av en förlossning", trots att man inte kan dra sig ur så att säga och måste igenom den.

Men jag "klarade inte av" min förlossning så tillvida att jag denna gång gör kejsarsnitt för att förlossningen påverkade mig på ett sådant sätt att jag väljer att inte göra det igen: för att jag inte klarade av att göra det och sedan göra det igen.

Så kan man ju se "klara av" också

Önskan(m.fl.): Angående det här resonemanget att "det är bättre att inte veta" så måste jag bara sticka in nosen lite här igen och påpeka att enl. alla BM jag mött hittills så har samtliga bekräftat att det ändå är bäst att vara hyfsat påläst och veta lite om vad som händer och hur det kan gå till under förlossningen. En mamma som INTE vet så mycket, kanske bara föreställt sig sin drömförlossning och hellre blundat för det som inte är så trevligt med att föda(smärta, blod, gråt, skrik, etc.), riskerar i högre grad att drabbas av rädsla och chock om det "inte blev som hon tänkt sig". Upplevelsen och minnet av den egna förlossningen riskerar då att bli betydligt mer negativ än den kanske hade blivit om mamman varit mer förberedd på den svåra biten också.

Så har de sagt till mig i alla fall när jag frågat om detta. Sen är ju alla olika känsliga för olika saker. Själv är jag t.ex mest oroad för den psykiska biten hos såväl mig själv som min man under förlossningen och efteråt. Andra är mest rädda för blod, skrik eller smärta. Alla är olika på så sätt. Men jag tror ändå att det ligger något i det BM säger om att man kan bli lite mer chockad om det inte blir som man föreställt sig det hela liksom...

Det har väl lite att göra med samma mekanismer som styr om man i en dödligt farlig situation, typ om någon anfaller dig, antingen stelnar till/fryser till is och inte kan röra sig ur fläcken, flyr eller fäktar/slåss mot faran. Vilken kategori man tillhör vet man ju inte förrän man ställs inför faktum. Något man hoppas att man aldrig gör förstås...

..... man kan ju misslyckas med att klara av det mentalt, är väl vad jag menar....

Foxy1: jag tror du har alldeles rätt!
Min förlossning blev en serie chockar då jag var ung och fullkomligt opåläst vad gäller ALLT.
Jag tror helt och hållet att om jag varit förberedd och påläst förra gången hade jag inte suttit här med ett inbokat snittdatum nu. Så jag rekommenderar alla att lära sig allt de kan för att inte bli chockade och för att lite också veta vad som händer just nu, varför och vad som kommer sedan.

Planerade & se detta program men missade det, planerade då att se på reprisen idag men missade det åxå. -snyft- Ville ju se :( För inte har jag väl sådan tur att den visas på tv igen? *hoppas*

Foxy
jag hör inte till dem som sagt nåt om att inte vilja veta, jag tittar på allt och läser på....
Jag tyckte däremot att miljön inte kändes lika trevlig på sös, har inte tänkt mig föda liggandes, mm. Jag tror oxå att om man samlar information och gör sig en positiv bild av förlossningen så kan den bli just positiv, tror på positiv mental träning.Tror dock inte man måste titta på förlossningar på tv för att upplysa sig.

Appropå "klara av förlossning": jag tycker det är viktigt att man inte ser någon prestige i hur man "klarar" sin förlossning eller känner av prestationskrav. Varje förlossning är unik och alla födande kvinnor är fantastiska hur de än föder: snitt, bedövning, utan bedövning eller vilket som.

"Vi lever i ett samhälle där prestation är viktigt och vi värderas ofta efter den. Därför kan det vara svårt att komma ifrån känslan av att se förlossningen som en situation där du måste prestera så bra som möjligt och vara "duktig för andras skull. "

Gudrun Abascal, "Att föda" (som f.ö är en bra bok för de som vill upplysa sig, tyckte den var lugnande att läsa)

aanna - Jo, så kan man självklart också se på att "klara av" eller att inte klara av. Förstår absolut vad du menar, men vad jag menar är att jag inte får någon tröst i att "den och den har "klarat av" en förlossning". Vad skulle de göra när de låg där och inte ville vara med längre? Gå hem? Men jag köper det du säger med att "misslyckas mentalt". Jag tror också att det är bra att förbereda sig så gott man kan även om man aldrig vet hur ens förlossning kommer att bli. Just därför kanske...

Önskan - Håller med dig angående det med prestige. Blir bara trött när jag hört sådant. Vår bm tog upp det på vår föräldragrupp och det tyckte jag var bra...

Hej!!!
Det är ju inget på SVT 1

Nina, det var klockan 15.

Hej! kom nyss hem från jobbet,, men innan jag åkte hemifrån hann jag se den!!! Sen blev det förståss springa till bussen....

Det var med blandade känslor jag såg filmen.
Det e inte vackert att se underliv sträckta till bristningsgränsen, massa blod o annan gegga,, Fast så fort bebisarna var födda, skrek o blev upplyfta på mammans bröst grät jag som en stucken gris,, Det var vackert..

Har man inte varit med om det tror jag inte man kan föreställa sig hur det kommer att bli, varken smärtan eller nåt annat heller...

Kejsarsnittet såg ju ännu läskigare ut... HUA

Tror ändå på nåt sätt det är nyttigt att se sånnahär filmer, få "se" det liksom. Tycker själv det är svårt att efter att ha läst böcker ändå förstå vad som händer..

Det är med både spänning o skräck jag ser fram emot min förlossning.