brännmärke på min son

Alltså, jag kan tycka det är jobbigt nog att se operationsärren efter dränen på min dotter (född 30, hon fick pneumothorax), och där handlade det ju om ren överlevnad, inte om slarv. Om ärren dessutom kommit till pga vanvård hade det nog varit ännu jobbigare tänker jag mig.

Att operationerna räddade livet på henne hjälper inte mig ett dyft! Vad har det med saken att göra, i en perfekt värld hade hon inte fötts 10 veckor tidigt och inte behövt opereras. Det handlar inte alls om känslor som går att balansera mot varandra som inkomster och utgifter. Jag mår illa för att ärren påminner mig om något som var otroligt jobbigt. Att hon överlevde är naturligtvis härligt, men en helt annan fråga.

ruffe4, nu när jag läste runt insåg jag att ni fortfarande är mitt uppe i sjukdomsperioden för ett äldre barn, stämmer det? I så fall kan jag förstå hur du menar. Så var det för oss också. Men det blir annorlunda med tiden medan saker läker ut.

Jag förstår att du inte stör dig, som sagt. Kanske kommer du att göra det, kanske inte, men just nu har du inte kommit till den delen av bearbetningen som börjar när allt har lugnat ner sig, och såna här saker börjar dyka upp.

Åh, det handlar inte om ärren, det handlar om symbolvärdet och laddningen. Ärren bryr nog sig de allra flesta väldigt lite om.