brännmärke på min son

Alltså, jag kan tycka det är jobbigt nog att se operationsärren efter dränen på min dotter (född 30, hon fick pneumothorax), och där handlade det ju om ren överlevnad, inte om slarv. Om ärren dessutom kommit till pga vanvård hade det nog varit ännu jobbigare tänker jag mig.Att operationerna räddade livet på henne hjälper inte mig ett dyft! Vad har det med saken att göra, i en perfekt värld hade hon inte fötts 10 veckor tidigt och inte behövt opereras. Det handlar inte alls om känslor som går att balansera mot varandra som inkomster och utgifter. Jag mår illa för att ärren påminner mig om något som var otroligt jobbigt. Att hon överlevde är naturligtvis härligt, men en helt annan fråga.

ruffe4: får jag fråga om du har barn själv som kommit för tidigt?? tror det e svårt annars att sätta sig in i den sitsen, tinaw menade knappast inte att hon inte accepterar ärren, bara att det e så jobbigt att ständigt bli påmind om den tiden som var såååå jobbig, att varje dag leva i ovisshet om morgondagen istället som alla andra som fått sina små, kunna njuta av att blivit fräldrar och åka hem efter ett par timmar med sin lilla.jag har själv fått en för tidigt och en normalt, med den första fick jag leva dygnet runt med syrgas, mätmaskiner, sondmatning (även efter vi kommit hem) osv....i 7 veckor....o med den andra åkte jag hem 6 timmar efter förlossningen...går inte att jämföra dessa upplevelser, alltid underbart att bli mamma, men inte fullt så underbart om man inte vet om ens lilla bebis kommer leva tills imorgon........

ruffe4, nu när jag läste runt insåg jag att ni fortfarande är mitt uppe i sjukdomsperioden för ett äldre barn, stämmer det? I så fall kan jag förstå hur du menar. Så var det för oss också. Men det blir annorlunda med tiden medan saker läker ut.

Jag förstår att du inte stör dig, som sagt. Kanske kommer du att göra det, kanske inte, men just nu har du inte kommit till den delen av bearbetningen som börjar när allt har lugnat ner sig, och såna här saker börjar dyka upp.

Fast blir det inte ett ärr i själen av att se de där ärren och veta att ens lilla lilla bebis har blivit bränd och haft ont, och det enbart pga av slarv, ingen livsavgörande anledning!?