Ni som gjort titthål vid utredning...

Gjorde titthålsoperation 2003. Jag visste inte att man "blåstes upp", min läkare berättade att jag fästes i en sele och tippades neråt för att livmodern skulle synas bättre. Hon nämnde också att det var en ganska ny metod.(?) Jag hade precis som ni andra ont i axlar/nyckelben, men läkaren sade att det berodde på att min kropsstyngd legat just där, i selen, medan jag var tippad.

Andningen var lite småjobbig 1-2 dgr också efteråt, men det är den alltid på mig efter narkos pga "kondensen" som bildas i lungorna när man inte andas på egen hand. Det gäller att djupandas och, så snart man kan, hosta för att fylla de lungblåsor som plattats ihop lite. (Tryck på såret medan du hostar så går det bra.)

Jag hade rejält ont i såret i 1-2 veckor efteråt. Hade bara vanlig Panodil och är rätt smärtkänslig tror jag. Var sjukskriven iaf 1 vecka, kanske 2, minns inte.

Kunde inte kissa på 5-6 dgr, troligen pga katetern, men det kom i gång sedan utan att jag behövde åka in och bli tappad.

Hade också 4 hål, men det är bara det "stora" vid naveln som syns idag, de andra försvann på någon vecka. Lustigt, jag hade glömt att jag ens haft dem tills jag läste inläggen här!

Hoppas din op går bra, lycka till!

Selen behöver du inte vara rädd för, jag var redan sövd när de spände fast mig och tippade mig. Bara värken i axlar och nyckelben skvallrade om mina upp-och-ner-äventyr i op.-salen.;)

Alla upplever operationer och ingrepp så olika. Det kan även vara olika från en gång itll en annan, för en och samma person.

Som någon här ovan sa är det bra att ta hjälp av någon hemma efteråt. Det var underbart att ha mamma hos mig som servade med mat och kollade mitt sår åt mig (har lite skräck för sånt...)
Se till att ha bekväma kläder (åtsittande i midjan var helt omöjligt för mig, det fick bli en lös mjukisklänning i början) och lättäten mat som du gillar (ifall du liksom jag får svårt att äta efter narkos)

Lycka till och jag håller tummarna för att allt kommer att bli bra och att du får dina barn.

Selen behöver du inte vara rädd för, jag var redan sövd när de spände fast mig och tippade mig. Bara värken i axlar och nyckelben skvallrade om mina upp-och-ner-äventyr i op.-salen.;)

Alla upplever operationer och ingrepp så olika. Det kan även vara olika från en gång itll en annan, för en och samma person.

Som någon här ovan sa är det bra att ta hjälp av någon hemma efteråt. Det var underbart att ha mamma hos mig som servade med mat och kollade mitt sår åt mig (har lite skräck för sånt...)
Se till att ha bekväma kläder (åtsittande i midjan var helt omöjligt för mig, det fick bli en lös mjukisklänning i början) och lättäten mat som du gillar (ifall du liksom jag får svårt att äta efter narkos)

Lycka till och jag håller tummarna för att allt kommer att bli bra och att du får dina barn.