Inlägg från: Anonym (undrar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (undrar)

    Våga ge sig in i en relation med alkoholist?

    Jag har träffat en man några gånger som jag verkligen tycker om. Han är fin på alla sätt och det känns som vi verkligen skulle kunna passa ihop. MEN..han är alkoholist och genomgått en rad olika behandlingsformer under ganska många år. Jag skulle aldrig någonsin kunnat gissa det.

    Han lever ett lugnt liv med sin dotter varannan vecka, bra jobb osv. Detta berättade han för mig nästan på en gång för att han ville vara ärlig och rak. Han kan inte lova någonting men han inser själv att han har problem som han alltid kommer kämpa mot osv.

    Jag känner mig oerhört tveksam. Om det inte hade varit för detta hade jag inte tvekat, men nu känns det något tungt faktiskt. Vågar man ge sig in i något sådant? Jag har nyligen (ett halvår sen) haft en ganska jobbig relation (ej alkoholproblem i det) som tog mycket av mina krafter..har ju längtat efter en relation med någon som är stabil nu när jag själv känner mig stark.

    Hur skulle ni ha resonerat?

  • Svar på tråden Våga ge sig in i en relation med alkoholist?
  • Anonym (undrar)

    Tack så mycket för era svar! Jag behöver se saken från alla håll och vinklar just nu...funderar hela tiden. känner sorg för jag tycker det är så OFATTBART synd!

  • Anonym (undrar)

    Just nu, i denna stund, känner jag mig väldigt tveksam. Det går upp och ner. Han dricker i perioder ungefär 1 gr om året. Den perioden varar några veckor. Så än så länge har han alltså inte klarat av att vara nykter mer än högst ett år.

    Jag känner honom egentligen väldigt lite, men vi har pratat väldigt mycket under den korta tid vi känt varann och han är väldigt fin och ärlig med allting. Men jag är orolig för att jag ska bli sårad och gå omkring med magont och oro. Det känns ju väldigt sorgligt.

  • Anonym (undrar)

    Ja, det är stor skillnad om han varit ren i några år, jag håller verkligen med. Det är det som gör mig tveksam. Inom mig har jag bestämt mig för att jag inte kommer gå in i någon djupare relation med honom. Däremot älskar jag att prata med honom och det kommer jag antagligen fortsätta göra, ser ingen anledning till att bryta kontakt med honom. Jag måste göra klart för mig själv och för honom att jag inte kommer låta mina känslor ta över, dvs bli kär i honom. Skulle jag känna att det blir för svårt får jag ju bryta.

    Han kommer förstå det. Men visst är det som någon skrev; alkoholister är ju också människor som är värda att bli älskade. Men visst är det väl så att de måste älska sig själva först??

  • Anonym (undrar)

    Det verkar som han fallit tillbaka redan nu..men det gör det givetvis så mycket enklare för mig att ta ett beslut. Visserligen hade jag redan gjort det men nu har jag ju liksom inget val. Det är så sjukt tragiskt.

  • Anonym (undrar)

    Jag kommer inte att ge mig in ett förhållande med honom. Jag känner mig tvärsäker!

    Tack snälla ni för era svar och råd. Det betyder mycket för mig!

  • Anonym (undrar)

    Jag tackar för era råd. Och visst, jag har raderat bort mina känslor för den här mannen. Jag kan tycka att det är sorgligt och tragiskt men jag VET att det inte kommer bli bättre..än på flera år för honom! Han har ju en lång väg att gå..om han ens kommer att göra det. Jag vill inte delta i det även om han är fin.

Svar på tråden Våga ge sig in i en relation med alkoholist?