Viktigt med solljus för mörkhyade barn - risk för autism!?

Min pojke som du ser på bilden är halvarab. Jag smörjer honom aldrig, bara när han är på förskolan eftersom dom vill ha en solkräms tub. Har smörjt honom utomlands bara.

Jag funderar också kring det här med smörja med solskyddsfaktor. Trots att våra barn har mörk hud så är de ju inte vana vid att vistas i solen så jag har alltid smörjt dem med hög faktor. Har tänkt som så - varför ens chansa? Kan ju lika gärna smörja med hög faktor som låg - "jobbet" är ju det samma. I år så har jag köpt solskyddskläder och använder dem kombinerat med solskyddskräm.

Ska läsa artikeln och se vad där står. Låter intressant!

Oj det hade jag ingen aning om! Däremot vet jag att om man inte ger barnet AD-droppar kan det få "Engelska sjukan" till exempel.
Barnen som är lite äldre när de kommer hit har non inte fått AD-droppar men det behövs väl inte av förklarliga skäl i soliga och varma länder!

Jag tror på att smörja med solskyddsfaktor när det är nödvändigt, tex på stranden eller i trädgården när de har kortärmat och det är stekande sol. Men jag tror ej på att smörja när det inte behövs tex halvmolnigt (om inte barnet är suuper känsligt). Jag har alltid använt solkläder på mina barn + solfaktor vid stort behov. Jag kan stolt säga att ena pojken som är 13 år aldrig har varit solröd och den lilla som är 8 år bara varit det en gång. I solskyddsfaktorer fnns det ämnen som tas upp av kroppen, hur det påverkar lervern/njurarna i långa loppen är det nog ingen som vet... Och det kommer säkert underfund med om några år att ämnena leder till cancer som allt annat.. Men att bränna sig när man är lite ökar risken för hudcancer som vuxen, så allt är ju relativt. Bättre att använda solfaktor än att bränna sig.

Jag har adopterat två barn från Colombia. Båda har relativt mörk hud. Ingen av dem har dock afrikanskt ursprung; deras förfäder har troligen sina rötter i den sydamerikanska urbefolkningen blandat med de spanska conquistadorerna. De är alltså inte svarta eller mörkbruna i huden, snarare ljusbruna på vintern. Jag har aldrig smort in dem med solskyddsmedel. När de var riktigt små höll jag dem i skuggan så mycket det gick, satte på en solhatt, hade parasoll på barnvagnen etc. Jag har även undvikit att klä på dem heltäckande kläder när det har varit som varmast. Båda blir läckert smäckbruna på sommaren och ingen har någonsin bränt sig eller fått andra skador av solen. Inte ens nere vid Medelhavet eller t.ex. i Thailand har de bränt sig. Det räcker med en halv dag i solen för att pigmentet ska komma fram .

Jag har alltid varit skeptisk till de kemikalier som finns i solskyddmedel. Det har burit mig emot att smörja in barnen, i synnerhet små barn. Har också alltid ansett att det är viktigt att barnen får i sig så mycket D-vitamin som möjligt. Solljuset är nödvändigt för att kroppen ska kunna bolda D-vitamin. Det är ingen ny kunskap. Däremot var det nytt för mig att man tycker sig se ett samband mellan D-vitaminbrist och autism.

Ska kanske tillägga att det även finns ett ljushyat biologiskt barn i familjen som naturligtvis till sitt stora förtret har fått smörjas och bada med långärmade T-shirts. För vilket barn har egentligen tålamod med detta...

Det känns lite overkill för mig att smörja in mörkhyade barn. Kan också stolt säga att inget av mina barn har bränt sig i solen. De är nu 23, 18 och 15 år.

Jag har en man som är blandning av svensk, indian och spanjor (tror vi). Tex har jag sett bilder av hans chilenska förfäder och för varje generation ser de lite mindre "indian" ut. Han blir rödare än vad jag blir i solen! JAG som är ljushyad och blond har ALDRIG varit i närheten av en solskyddsfaktor. Och jag blir aldrig röd. Så jag tror det bästa är att prova sig fram med sina barn, även de mörkare.

Sedan undrar jag vilka som gett sina barn AD-droppar här? Hur små eller stora kan de vara för att ge dropparna? Kanske en bra sak att tänka på. Läs nedan! (Jag undrar även i studien om de somaliska kvinnorna givit sina barn det, att de verkligen fått instruktioner om det på BVC. Kanske kan spela roll på resultatet. Det finns ändå en anledning till av vi ger svenskfödda barn dessa)

Detta var en dialog mellan mig och min gynekolog:
Han: Har du invandrarbakgrund?
Jag: Nej inte vad jag vet.
Han: Ja men om du inte är säker ska vi göra D-vitamintester. Jag: Varför då?
Han: För att många med invandrarbakgrund har D-vitaminbrist. De får brist eftersom deras kropp är van med solen hemma.
Jag: Men det låter lite långsökt.....
Han: nej nej nej det finns forskning på att människor som invandrat lider brist av D-vitamin.
Jag: Ta ett test då (men jag har ju inte invandrat), så jag skrattade lite i smyg.

Jag hade ingen brist. Däremot hade min mamma D-vitaminbrist som liten och hon fick engelska sjukan och ligger på autistiska skalan (ingen diagnos, men jag märker att hon inte är helt rätt empatimässigt och andra saker som gjort att jag och syrran dragit våra egna slutsatser)

MEN måste poängtera att autism även är genetiskt, för min lillebror fick asperger. Jag vet att det inte är samma sak, men det faller under samma samlingsnamn. Det kan vara så att min mamma hade D-vitaminbrist när hon väntade honom med. Så man kan vrida och vända på det hela.

Mina barn har fått AD-droppar enligt BVC:s rekommendation.

Bra! Tänkte att de kanske inte rekommenderade oss aföräldrar det när barnen är över en viss ålder, men det kan väl inte skada på något vis?

Alla barn rekomenderas att ta AD droppar vintertid tom 2 år av BVC. Barn som däremot inte får berikade produkter och inte vistas utomhus tillräckligt kan behöva få AD-droppar ända upp i femårsåldern, i synnerhet om de har mörk hudfärg. Pigmentet hindrar nämligen till viss del syntesen av vitamin D. Detsamma gäller om barnet även på sommaren har kläder som täcker ansikte, armar och ben när det är utomhus.

Man kan överdosera A-vitamin genom för stort tillskott. A-vitamin är fettlösligt kan därmed lagras i våra kroppar. Vid överdosering uppstår illamående, nedsatt aptit, huvudvärk och irritation samt ömhet i armar och ben.

D-vitamin är ocjsp fettlösligt, så innebär det att det kan lagras i levern och risk finns därmed för överdosering. Symptomen visar sig då som illamående, uppkastningar, ökar urinering, förkalkning och lever samt njurskador.

Hälsn sjuksköterskan Vimsa2

Till 5 års ålder alltså! Då vet man det!