Fler som är gravida med andra barnet med BF mars -2009?

Hej, hej

Hänger gärna på jag också här.
Väntar också mitt andra barn som är beräknat till ca 22 mars-09.
Har en son född i nov-06.
Har dessutom ett missfall i bagaget i mars-08 (+ ev ett missfall till i maj-08), så är lite extra nojig den här gången måste jag erkänna...

Jag har mått jätteilla sista veckan. Idag skulle jag ha jobbat första dagen efter semestern, men orkade inte gå på jobbet pga illamåendet. Blev därför tvungen att berätta för chefen i morse när jag ringde och sjukanmälde mig. Annars så har vi bara berättat för våra föräldrar och syskon ännu.

När jag var i v 5 och 6 var magen jättesvullen och jag såg verkligen gravid ut, men det var nog för att tarmarna var så svullna. Nu är magen lika liten som vanligt igen.

Lägger till mig på listan också:

KattenFindus; Vidar 07-06-05 BF 09-03-04

nettan82; Teo 00-10-07, BF 09-03-07

MammaMie; Milas 06-03-02, BF 09-03-09

Winka; Killen 06-05-15, BF 09-03-14

Ea78; Gustav 05-10-18. BF 09-03-15

Zessan84; Viggo 06-09-17, BF 09-03-20

Emlan81; Oliver 07-01-02, BF 09-03-22

Anneflisan: Lukas 06-09-14, BF 09-03-24

MJ79: En son 06-11-19, BF 09-03-25

Jenita1: Liam 07-01-20, BF 09-03-27

Pippil8: Edvin 07-03-28 BF 09-03-27

Solna81; Viggo 06-12-13, BF 09-03-29

S a n n a: Lukas 07-02-26, BF 09-03-31

Marie82: Leo 06-09-20, BF 09-03-17

Usch, jag mår verkligen jätteilla fortfarande. Är sjukskriven den här veckan pga det. Har ett jobb där jag måste koncentrera mig mycket och det är helt omöjligt med det här konstanta illamåendet. Det enda som hjälper (lite i varje fall) är att sova massor och äta så ofta det går (trots att man egentligen inte alls är hungrig). Men illamåendet är ju ett tecken på att det är nåt där inne magen som växer och förhoppningsvis mår bra, så man får väl ändå på nåt sätt tänka att det är nåt positivt med illamåendet...

emlan81: ja, borde kanske prova åksjukeband (har inte kommit mig till apoteket ännu).

jenita1: Jag har superömma bröst, kan verkligen inte ens nudda dom för då gör det jätteont.

Har inte heller hört det där med madrassen??? Vi hade då tänkt använda samma säng som sonen har haft.

Annars lär det väl bli att vi köper en syskonvagn, men det dröjer nog ett tag innan vi gör det.

Jag antar att man behöver en syskonvagn (sonen kommer att vara 2 år, 4 mån när bebisen beräknas födas)? Eller vad tror ni? Hur länge behöver man egentligen en vagn?

Jag har nog inte funderat så långt heller, alltså om vi ska köpa ny eller begagnad vagn. Är också "feg" att handla så här i början av graviditeten...

Idag mår jag förövrigt mycket bättre och är ju på ett sätt jätteglad för det, men samtidigt så blir man ju orolig att nåt ska vara fel... Man är allt bra knäpp va!!!

Fick förresten tid för ultraljud 9/9. Då kommer jag att vara i v 13. 2 veckor och 1 dag tills dess. En evighet känns det som... Vill bara att veckorna ska flyga i väg nu!

Sista dagarna har jag plötsligt börjat må mycket bättre. Visst mår jag illa av och till, men det ger sig ganska fort. Har varit tillbaka på jobbet den här veckan och det har gått riktigt bra (har inte jobbat fulla dagar dock). Min mage har plötsligt blivit jättestor tycker jag. Jag är övertygad om att det syns på mig redan nu faktiskt. Mina vanliga jeans har jag inte chans att få på mig. De enda jeans jag får på mig nu är de som jag köpte precis efter jag hade fått sonen. Jag är i och för sig smal (kanske lite för smal) och då syns det ju tidigare. Amningen var rena bantningskuren för mig och innan den här graviditeten så hade jag ännu inte kommit tillbaka till samma vikt som jag hade innan jag blev gravid med sonen (- 4 kg) och då har jag verkligen försökt att gå upp i vikt!

Vad många det har blivit i tråden nu! Vad kul!

Hur mår ni andra då? Har det värsta illamående börjat ge sig för er också? (Själv är jag i v 10+3 idag)

Zessan84:
Vad skönt att du har fått berätta på nya jobbet! De uppskattar säkert att du är ärlig och berättar det så tidigt!

Förresten... vem har ni berättat för nyheten om den nya familjemedlemmen?

Jag har berättat för föräldrar + våra syskon + för chefen och några kollegor. Jag hade egentligen tänkt vänta tills jag har passerat v 12 innan jag berättade på jobbet, men pga mitt illamående kände jag att det var lika bra att säga som det är. Det känns mycket bättre att vara ärlig tycker jag.

Vi ska ju på UL 9 sept och om allt ser bra ut då, så berättar vi för alla!

Imorgon ska jag på UL. Är såååå nervös. Hoppas så innerligt att allt står bra till där inne! Har gått in i v 13 idag, så den kritiska fasen ska ju vara över nu... Håll tummarna för oss!