Störande böneutrop!
Detta inlägg tycker jag är mycket bra. Det illustrerar två grundläggande åsikter som hyses av de flesta motståndare till mångkultur i allmänhet och just islam i synnerhet.
Det ena är att vi alltid gjort på ett visst sätt och skulle då någon vilja göra något som är en parallell till det existerande handlingssättet så får de inte använda denna parallell. Den är nämligen av tidsskäl undantagen från alla former av motiverande eller ursäktande. Därmed så kan den klockklämtning vars parallell inom islam är böneutropet ej användas som argument för böneutropets vara. Klockan var här först och är det inhemska, oantastliga och "svenska".
Det andra är mer specifikt för just islam. De vanföreställningar som finns om religionen Islam skapade av media, okunniga muslimer och komplexa socioekonomiska/politiska problem hemsöker även muslimer i t.ex. Skövde vid ett moské bygge. Huruvida någon egentligen, rent vetenskapligt, har belagt någon av dessa punkter som utslag av en majoritet av utövarna av religionen eller haft förmågan att se liknande brist på respekt för liv i mer närliggande länder och kulturer och vidtagit motsvarande ståndpunkter därefter förblir osagt. Det är islam och muslimer vi pratar om och, handen på hjärtat, vi vet ju precis vad de handlar om, eller hur? Den sistnämnda meningen leveras som bäst i ett större likasinnat sällskap tillsammans med menande blickar och kunniga nickanden.
Jag minns hur en av sveriges katolska präster, som skrev om moskébygget i Stockholm, beskrev de känslor som rördes upp i samband med bygget av katolska kyrkan vid Kungsträdgården i Stockholm. Breven, oron och formuleringarna var slående lika de som nu drabbar muslimerna och deras moské byggen. En av de mer färgstarka invändningarna till moskén i Stockholm var att man skulle använda minaretens högtalare för att skicka ut subliminala meddelanden när folk sov för att lömskt och samvetsbefriat konvertera den närliggande befolkningen i Björns trädgård, platsen för moskén. Jag tycker det lät alldeles underbart naivt och sammanfattar, om än något komiskt, många av de osakliga invändningar man har vid bygget av religiösa platser.
