Cp-prinsar och prinsessors skryttråd nr 9!

Tips till Jolina:
Nu vet jag inte alls hur Jolina reagerar innan hon spyr, men så här kunde vi se på Julia att det var dax.
Hon började svettas i ansiktet.
Kom små rapar/uppstötningar.
Började hosta.
Hon såg ut som hon tänkte bajsa (lite röd i ansiktet och halvslutna ögon och läppen hängde).
Säg till hab ssk att ni ska få spypåsar utskrivna. Rekommenderas varmt!!! Annars är det bara att påminna dom om att vi fick det.

Försök att inte bry dig om att få i Jolina en viss mängd. Jag tror inte en enda unge har klarat den föreskrivna mängden sondmat som habs ssk velat ge Julia. Och speciellt inte med nutrini sondmaten.

Hoppas det löser sig!

Det var bland det värsta jag läst på länge. Helt obeskrivligt hur någon kan göra något sånt mot sitt eget barn.

I går var vi och hälsade på underbara Emma. (AnnaForslund på familjeliv). Hon blir bara sötare och sötare. Och Julia blev förälskad i hennes ursöta kaninungar. Men fick ingen kanin av pappa.
Vi hade sagt innan att vi skulle dit och titta på kaninerna. Och efter en stund så började Julia prata om att hon skulle till Emma och "tiningarna"... och tröga som vi är så fattade vi inte vad hon menade.
"tinerna" Säger hon då övertydligt och högt, samtidigt som hon tecknar kanin med händerna. Hihihi
Både Julia och Emma hade svårt att säga hejdå. jag har då aldrig varit maken om så mycket pussar och kramar som utdelades när vi skulle åka hem igen.
Återkommer med bilder på "tinerna".

Välkommen hit Beatrice! Kul med fler som hittar forumet.
Låter som att Ulrica har haft en underbar resa.
I morse då jag skulle till jobbet så ville ingen av ungarna att jag skulle åka. Båda grät och skrek. Det har aldrig hänt förut. Men nu har jag ju jobbat i 2 veckor.
Kram alla!

Ang. PEG operation. Ja, Julia hade sond i näsan i ca 3 månader. Hon var nog ca 4 månader då hon fick PEG. Jag ångrar inte att vi satte PEG på henne. Men jag ångrar att vi envisades med att trycka ner sonden i näsan på henne hela tiden. Det är möjligt att hon hade mått bättre utan sond.

Här går prinsessan!!!
Hon har gått 15 steg som mest nu och kan göra svängar. Trotts att lillasyrran är i vägen.
I går lovade pappa henne att hon skulle få en present om hon kunde gå från ena rummet till det andra. Gissa vad hon gjorde idag!? Hon gick från ena rummet till det andra. Sedan undrade hon vart hennes present var. Hehehe... Hon fick ett spel.
Kram alla! Och håll modet uppe om det går trögt.
Julia klarar saker nu som jag aldrig hade trott att hon skulle när hon var liten.

Ja hon är världen lyckligaste unge. Och det är lätt att lova henne hela världen.

numberone:
Jag har lagt till dig så du kan kika på min sida. Om andra inte kommer in så säg till så fixar jag det. Så underbart att få komma hem. Det är verkligen ett stort mål!

Julia har tränat med pappa att gå så mycket som möjligt. Gissa om hon blev förbannad på mamma idag. Det var läggdax för henne och den ändlösa disskutionen om "varför då" började.
Jag sa att små barn ska sova för dom behöver sova tidigt och mycket för att orka med.
" Jag är INTE liten. Jag är ingen BEBIS" säger Julia då.
Jag fick ha en lång förklaring om att hon inte var så liten, men att hon ändå var mindre än mamma och pappa. *Pust*
Lillasyster Linnéa verkar vara helt urlackad i dag. Antagligen feber i samband med snuva. Hon spydde slem förrut. Julia försöker få mig att tro att hon är jättesjuk hon också. Allt för att få uppmärksamhet.
När Linnéa skulle få flytande alvedon så ville Julia smaka (det har nog aldrig hänt frivilligt).

Jag har börjat springa lite... tänkte ha som mål att orka springa en hel runda på ca 3 km. Jag är helt otränad, men känner att jag måste bli lite bättre om jag ska klara av mina båda ungar och dessutom jobbet. Utan att skada mig.
Är det fler som vill börja eller bli peppade? Vet att det är svårt att hitta tiden för träning. Men jag tror att det är superviktigt för att vi ska orka.

Kram

Jag hoppas att Julias framsteg återspeglar alla andra barns framsteg. Känner igen så mycket av de framstegen hon gjorde då hon var mindre i andras barn. Så ja, hoppet finns alltid där! Det är det sista som överger mig...
Det känns som att det är så viktigt för Julia att känna sig trygg. Med sig själv och hemma. Att vi peppar och stöttar även då det inte går så bra. Det märks att hon vill göra mycket av det vi vill att hon ska klara, för vi blir så glada då.
Jag kan känna att vi kanske gör att hon känner att hon har krav på sig att klara saker. Och att hon blir ledsen om hon inte klarar det med en gång. Men jag tror inte hon känner så... än. Hon är så envis och när hon har gett sig den på att klara något så gör hon det. Men bara då hennes hjärta är med i det.