Kan inte lita på mamma

Hihi - förlåt men jag känner så väl igen det du skriver. Min mamma är exakt likadan.

Min sambos brorsa gjorde likadant när vi väntade vårat första barn. Fast tvärtom. Han berättade det för sin mamma på fyllan. Och vi som gick runt som dumskallar och trodde att ingen visste om det. Guuud vad arg jag vart!! Han hade ju lovat.

he he he här var det den stolta fadern som inte kunde hålla truten..efter en öl med grabbarna var han bara tvungen att tala om den stora nyheten...han "glömde" bara att säga att han berättat för sina kompisar till mig!!!

mammor..karlar...de KAN bara inte hålla saker inne då de är stolta o lyckliga!!

Min man berättade för ALLA han kände samma dag som jag gjort graviditetstester, och när det visade positivt sa vi att vi säger inget till nâgon förren efter nâgra veckor.
Men det är väl sâ med familjen, de blir sâ himla glada att de inte kan hâlla tyst. Jag tycker inte det spelar sâ stor roll även om man tycker det är roligast att fâ vara den som berättar. Var inte sur pâ din mamma, hon är säkert bara sâ glad över att fâ ett nytt barnbarn:)

Samma här, mamma alltså, hon har en förmåga att "glappa" och små prata för att sedan inte inse att alla runt bordet förstått precis vad hon pratat om. SUCK

Anonym för samma andledning som TS.
Min mamma är likadan. Hon säger en massa saker jag säger till henne i förtroende till min farmor, till min bror, till hennes syrra. Saker som jag kanske bara vill att hon ska veta. Jag vill ju kunna ventilera mig om saker till henne utan att det går vidare, trodde aldrig min mamma skulle vara så skvallrig och inte hålla löften. Har slutat med att jag inte pratar med henne om saker som jag inte vill ska komma ut. Saken med att hon ändrar ofta på det jag sagt om att tex jag är arg på min bror, då tar hon det med honom sen och säger nåt helt annat än vad jag sagt så det blir osämja. Därför har det blivit att vi inte pratar mer än om allmänna saker. Skittråkigt för jag har alltid trott att man kan lita på sin mamma och att man ska kunna ha förtroende åtminstone för henne. Men hon visar åter och åter att hon inte kan hålla nåt för sig själv.
Vi har alltid kunnat prata men har svårt att hålla sams. När vi väl bli osams så säger hon allt till min pappa och släkten och alltid en annan version så alla ska tycka att det är jag som ska säga förlåt.

Kan meddela att jag är inte sur på mamma längre. Jag vet ju att hon talade om det för att hon var så glad, men just i stunden så. Men det var kul att läsa att det var fler som hade glappkäftar i släkten. Hihi....

Ha det så bra alla.

Snart kommer någon anonym starta en tråd om hur hon inte kan lita på sin dotter. Denna anonym kommer berätta om hur dottern ljög och sa att hon berättat det först för mamman, men egentligen berättat det först för systern.

;)