DIN erfarenhet med tvåspråkiga barn

Min systerdotter och systerson var sena i språket eftersom de skulle lära sej både svenska och franska.
Eller sen och sen... De pratade ju men de blandade språken hej vilt
Men började prata ordentligt runt 3 års åldern...

Min son, 2 ar, ar tidig. Han blandar iofs engelska och svenska ibland, men han pratar tydligt och med langa meningar. Jag umgas med en hel del som har tvasprakiga barn och jag tycker inga av dem ar sarskilt sena.

Min son var ganska tidig...pratade relativt obehindrat vid 18 månader...mest italienska även om han förstod all svenska. Nu är han 2,5 år och det kommer mer och mer svenska och på italienska går det inte att få stopp på honom. Tror att han behövde klara ut majoritetsspråket (dvs italienskan) innan han började ordentligt med det andra (svenskan). Han har hursomhelst hela tiden förstått båda lika bra men behärskar det ena bättre.

Tror inte det är sant att tvåspråkiga barn allmänt är senare...tror att det är mycket individuellt och mycket beror dessutom på hur mycket föräldrarna stimulerar språkutvecklingen. Vi pratar mycket med vår son och använder böcker och filmen osv som redskap för att ytterligare förstärka språket. Men framförallt pratar jag vid alla aktiviteter typ "nu ska vi tvätta, först tröjan"...osv osv.

Min äldsta var relativt sen (kom igång på allvar kring 2 års ålder). Yngsta har precis börjat, är 1 år och snart 11 månader. Däremot har äldsta inte blandat när han väl börjat prata. Just nu har yngsta ord på samtliga tre språk hon utsätts för men om hon gör som storebror kommer hon sortera in orden i olika fack och använda rätt språk med rätt person och inte ta ord från "fel" fack, annat än för att fråga "vad heter det på...?".

NÄR äldsta väl började prata gick det i ett rasande tempo, tog inte mer än någon månad så var han mer än väl ikapp jämnåriga, både en- och flerspråkiga. Personligen tror jag skillnaderna är större beroende på individ än just flerspråkighetens inverkan.

Min dotter var sen (borjade prata efter 2 àrs àlder), min son var normal (borjade prata vid 1 àr).

Jag tror det ar individuellt samt beror pà situationen... min son gick pà dagis tidigt och fick mer stimulans fràn andra barn som kunde prata, min dotter var hemma med mig lange och klarade sig med "ba-ba, bo-bo"

Min son blir 1 år den 7 aug och ioförsig pratar han inte än förutom mamma o pappa och hans egna lilla språk men ja märker på han att han förstår båda språken.
Fast svenska mycke mer för ja pratar bara svenska med han och min man och hans familj pratar för de mesta kurdiska, men ja e ju me han mest så då blir de ju så att han lär sig svenskan fortare.
Om jag frågar han vart är lampan så tittar han direkt på den o pekar samma sak o ja frågar på kurdiska.
Försöker göra så att de ja säger på svenska tex lampa säger ja oxå på kurdiska.

Min äldsta började prata vid ett års ålder. Nu är hon två och ett halvt och börjar använda svenska prepositioner som "på" och "till". Innan dess sa hon "Mamma, titta mig!" eller "Jag upp!" istället för "Jag vill upp" Hon har somsagt precis försiktigt börja använda dessa "småord" och eftersom hon är halvtysk så kan det komma med tysk ordföljd ibland som tex "följ mig med mamma!" istället för "följ med mig mamma" Men det kommer hon nog också lära sig så småningom hoppas jag.

Ja det är ju väldigt individuellt låter det som. Undrar om det har något samband öht eller om det är lika individuellt för ettspråkiga som tvåspråkiga barn.

Har dock hört att tvåspråkiga barn generellt har högre iq senare i livet än ettspråkiga barn.

Jag har också hört att tvåspråkiga barn har lättare att lära sig ett tredje eller fjärde språk.

Skulle tro att det är individuellt...