Välskapt

Jag förstår precis hur du känner dig. Precis som jag känner när folk säger att de vill ha "friska" barn och med det menar att det ska vara ett barn utan funktionshinder eller liknande. Jag blir illa berörd, för jag tycker ju att min lille pojke är bland det bästa som finns även om vi självklart har haft det jobbigt på vägen.

Jag kallar inte ett missbildat barn för välskapt.

Jag förstår vad Eisa menar. Då antar jag att det rent objektivt handlar om ett barn som saknar en näsa, en arm eller på andra sätt är avvikande rent fysiskt. Om min vän fick ett barn utan ögon skulle jag inte kalla det välskapt det första jag gjorde. Det vore ett hån.

I varje förälders ögon är det egna barnet dock välskapt, det är jag säker på.

Nej ok mitt barn är inte välskapt då i era ögon men det jag undrar är varför man överhuvudtaget måste prata om välskapta barn.

Men, varför ska personer som får barn utan funktionshinder inte få vara glada över det? Jag förstår att de bli glada och lyckliga. Klart att de ska få säga hur underbart det är.

Vårt första barn är funktionshindrat och ja, jag blev lycklig då hans lillasyster visade sig inte vara det! Inte älskar jag min son mindre för det! Inte betyder han mindre eller är mindre värd än hans lillasyster.

Varje dag får vi uppleva saker genom vår "normalutvecklade" dotter, som vi aldrig fått uppleva med sonen. Vi (föräldrar) ler och njuter av de saker hon gör. Vi förundras över hur mycket en sån liten tjej kan kunna/göra för i den värld vi har levt i innan vi fick henne har vi inte fått uppleva detta.
Varje dag får vi dock också uppleva saker genom vår son, som vi aldrig skulle fått göra om vi inte hade vår lille kille. Han får oss också att le och njuta, men åt andra saker än vad vi ler och njuter av då det gäller hans syster.

Jag har aldrig tänkt "Varför vi?", "Varför skulle just vi få ett funktionshindrat barn?", "Så orättvist!", men jag skulle ljuga om jag påstod att jag aldrig har varit ledsen. Jag kan gråta av utmattning pga av sömnbrist. Jag kan gråtaför att sonen åter måste vara på sjukhuset. Jag kan gråta för att sonens beteende kan driva mig till vansinne.

Jag älskar inte min son mindre för att jag inte missunnar andra lyckan av ett "välskapt", "friskt", "normalt" eller vad man egentligen ska säga om ett nyfött barn utan problem.

Båda mina barn är välskapta! Oavsett hur de ser ut anser jag att de är välskapta. Det ligger i betraktarens ögon anser jag. Det finns säkert folk som inte anser att min son är välskapt, men det är deras problem. Alla är ju lika mycket värda ändå! Oavsett vad betraktaren anser så är personen lika mycket värd som alla andra.

ett välskapt barn är ett vackert barn för mig.
som inte har några missbilningar eller så.

Åh, Eldo!!! Du säger precis det jag tänker - sååå bra!!!

Eldo!! Håller med dig helt o fullt!!!

Det finns väl ingen av oss som inte hellre skulle velat att vårt barn inte hade sitt funktionshinder. För barnets egen skull om inte annat.
Tänk att få ha samma ljuvliga unge, men utan funktionshindret.

Kan inte annat än hålla med!

Med det undantaget att jag faktiskt ofta tänker varför vi, varför M, varför ska hon få ha det så svårt?

Och får vi gåvan att få ett till barn så kommer jag att hoppas och be varje dag för att det barnet ska födas utan funktionshinder.

M är det bästa som hänt mig, jag vill inte byta bort henne men jag hade gärna varit utan hennes funktionshinder

Eldo, du sa det på pricken!
Vad som är välskapt är en värdering som ligger i betraktarens ögon.
Jag får ofta höra av folk att min dotter är otroligt söt eller vacker(och som mamma kan jag ju bara hålla med ;0) ) Men hon har ett dolt handikapp som ställer till det för henne. Själv tycker hon att hon har hemskt fula händer (het normala/välskapta) men de lyder henne inte utan de fipplar och välter ut. Dottern anser inte att hon välskapt, men i betraktares ögon är hon det.

När man säger så så är det ju bara ett sätt att säga att barnet inte är "sjukt".
Det är ju inte någom som säger att barnet skulle vara sämre eller mindre älskvärd.
Utan bara ett sätt att säga att barnet är "friskt".

Jag säger som humafr. Att föräldrar är glada att barnet är välskapt är väl mest för barnets skull, vem önskar sitt barn ett handikapp som kommer följa barnet resten av dess liv? Jag kommer att bli jätteglad om de säger att mitt barn är välskapt, för hans/hennes skull. Själv skulle jag givetvis älska barnet oavsett.