"förlamad" av epiduralen, någonannan som varit med om samma sak?!

Efter 19 timmars värkarbete och endast några cm öppen, så valde jag att ta epiduralbedövning eftersom jag kände att jag behövde en paus!
Läkaren stack först en gång, och då kom det blod i katetern. Sedan stack han en gång till och då gick det bra. Trodde han...
Direkt efter försvann all smärta och det började pirra i benen.
"Oj vad det pirrar", sa jag glad som en lärka eftersom jag inte hade ont längre.
"Gör det?!" svarade läkaren.
Sedan ville barnmorskan att jag skulle lägga mig från sidan till ryggen.
"Nä, det kan jag inte" svarade jag. "Jag kan ju inte röra benen längre"....

Så jag förlorade känseln i benen, och kort därefter fick jag ett blodtycksfall så de tippade sängen neråt. Då följde bedövningen med uppåt i kroppen så jag förlorade sväljförmågan...

Sedan gick allt jättefort, eftersom sonens hjärtljud gick ner, och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och blev sövd!

Efteråt sa alla till mig att "det här kan inte hända, du har haft jätteotur".
Så därför passar jag på att fråga här, där det finns många som fött barn och många som känner folk som fött barn: är det någonannan som varit med om samma sak?!!?

Detta hände på natten. Läkaren kom in och började sätta nålen i ryggen vid halv tolv, och sonen är född 23.56, och däremellan hann han sticka fel en gång och allt det övriga.
Jag blev väckt vid sex på morgonen och då var min sambo med (har inget som helst minne utav det dock!) och sedan vaknade jag till riktigt framåt åttatiden på morgonen.
Då var sonen på barniva för observation och sambon hade åkt hem för att sova.

Det kändes ganska sorgligt att vakna upp så många timmar efter sonens födelse, och utan bebis och utan sambo och inte riktigt veta vad som hänt.
När de sedan kom med bebisen, så kunde det ha varit vilken bebis som helst. Jag kände ingenting för det lilla livet, utan ville bara att min sambo (som fortfarande låg hemma och sov) skulle komma.

I början var jag hur kaxig som helst, och var bara glad att allt gått bra.
Idag, ett och ett halvt år senare, känner jag inte alls så.
Sörjer att jag inte fick vara med när sonen föddes, och att jag missade så många utav hans första timmar.
Blir jag gravid igen, tror jag inte att jag vågar testa att föda "naturligt" igen....

"förlamad" av epiduralen, någonannan som varit med om samma sak?!

INNEHÅLL