• i87

    Sorg efter förlorad förälder, syskon eller annan närstående.

    hej! hittade till den här tråden när jag kikade runt. jag förlorade min storebror, som var min allra bästa vän, 2001. usch blir så ledsen när jag tänker tillbaka på den hemska dagen. Dagen innan hade vi pratat om allt möjligt. vi åt frukost tillsammans, brorsan spelade sin favorit låt "I will survive". Vi skrattade och pratade. Senare på kvällen när min bror ska åka iväg med vänner säger han "kommer hem sen, hej då".

    jag känner hur ångesten och paniken kommer smygandes när jag tänker på olyckan och när det stod tre personer utanför vår dörr och de skulle lämna det fruktansvärda besked (jag kände på mig inom mig att nåt riktigt hemskt har hänt min älskade storebror...men jag ville inte tro att det var sant. så den tanken spoade jag under mattan totalt. jag ville inte tro det helt enkelt). Jag minns att jag hann tänka "det får ha hänt vad som helst! han får bara inte vara död" tankarna bara snurrade i mitt huvud när de började prata. när de hade lämnat det fruktansvärda beskdet, skrek jag rakt ut. pappa stod brevid, han var tyst. stackars pappa.. sen är minnet luddigt. minns bara små luckor här och var de kommande veckorna. jag kommer knappt ihåg begravingen. minns att vi klev in i kyrkan. det var fullt med folk. såg båda kistorna (min bror och hans kompis). klockorna började ringa. sen minns jag låten som spelades "knocking on heavens door". nästa minne är när vi är utomhus och står vid deras gravar och jag släpper ned varsitt brev som jag skrivit till killarna. Jag får kramar. men jag ville inte kramas tillbaka.
    är det så för alla? att dem knappt minns begravningen?

    det var sju år sen min bror gick bort. saknar honom enormt mycket. han var så snäll och bra. världens bästa bror helt enkelt. jag är ofta ledsen. men jag berättar gärna för folk hurdan person han var. i mitt hjärta lever han kvar. det ska väl inte hindra mig från att berätta om honom och våra stunder tillsammans?
    min bror är mycket utav det jag är idag, han var mitt stöd under min uppväxt. så sorligt att jag inte fick lära känns honom som vuxen. han blev bara 19 år gammal :(

    kramar till er

Svar på tråden Sorg efter förlorad förälder, syskon eller annan närstående.