Ungdomar och droger

Bara ni inte är FÖR på honom om droger så är det såklart att ni ska kunna samtala om det
Nämn det bara inte så fort ni får möjlighet för då lär han bara bli arg och göra tvärtemot det ni vill...
Urniprov är ett jättebra förslag.

Hmm, jobbigt det där! Jag kommer bara i kontakt med ungdommar och droger via mitt jobb och där ser jag mycket skit. Jag tycker att eftersom ni har tagit upp det med honom, har en bra kontakt och även går vidare med så är förutsättningarna stora att ni kan ta itu med problemet. JAg håller med ovanstående talare med att ni inte ska vara på honom hela tiden men ni måste visa att det inte är ok det han håller på med. Vet att det låter syniskt men du tog upp det -Lita inte på din son! Även om ni har en väldigt bra kontakt så är ungdommar som tar droger mästare på att ljuga. Håll koll på tecken! Luktar han annorlunda (lite sött, konstigt), reagerar pupillerna normalt då han står i ljus, ändrar han kroppspråck ( dvs darrar han, verkar stressad, yviga rörelser, trummar med fingrarna) kommer han med undanflykter... ja tecknen är många. Visa inte att du kollar efter detta då kommer han att känna det som att då misstror honom. Du kan inte anklaga honom ifall du inte misstänker något och har grund för misstankarna! Han har en väldigt bra kompis som tog upp detta med er. Prata mer med kompisen!

Du har inte gjort nåt fel. Och det behöver inte vara hela världen.

idiblon yes: Hur kan du säga att hon inte gjort något fel??? Vi eller iallafall jag vet ingenting om deras hemförhållanden!!! Jag säger inte att de här måste vara dåliga men många gånger beror det på hemmet och förhållanderna till föräldrar. En för slapp hållning, problem hemma...ja många saker kan vara grund för ett sådant beteende. MAn kan inte skylla på ett barn! Men, nu behöver det inte vara så. DEt verkar vara föräldrar som iallafall tar tag i problemet.

Lycka till!

Håller med dig om allt förutom en sak...det här är inget barn vi snackar om. Det är en ungdom. han är gammal nog att ta ansvarsfulla beslut och ska stå för det. Allt kan inte skyllas på föräldrarna i den här åldern.
Jag vet inte exakta åldern på sonen, men jag är 17 år och har i flera år fått ta ansvar för vilka problem jag än sätter mnig själv i.

Visst är sonen 17 år så bör han kunna ta ansvarsfulla beslut men hon sa väl tånåring och det är man väl då man år 14-15 år också... det jag vill ha sagt är att många gånger, inte alltid, ligger någon problematik från hemmet bakom! Visst sedan blir det grupptryck, problem i skolan (som kan ha sin grund i hemmet) osv som "hjälper till då en person fattar beslutet att "prova". Nu säger ju kompisen att killen inte bara "provat" en gång utan gjort det flertalet gånger. I detta fallet så "verkar" kompisen trovärdig (som om jag skulle veta..), varför skulle han annars berättat???

Även om sonen är gammal nog som det skrivs ovan så betyder ju inte det att han inte vuxit upp i dåliga förhållanden. MAmman el pappan kanske har problem med alkohol eller droger, han kanske har blivit slagen. Detta bidrar till att han hamnar snett!

Mysan pysan: Förlåt nu hamnar vi i en annan diskusion!!! JAg vill poängtera att jag INTE säger att ni har problem hemma utan bara i det stora hela vad som ofta ligger bakom! Men det var inte det du frågade!

Jag håller helt med dig om att man kan trilla dit oavsett ålder, jag menade bara att föräldrarna kan inte beskyllas för nåt som han kan ta ansvar för själv. Han är på väg att bli vuxen och det här tillhör att vara vuxen, kunna säga nej till skiten.