Fy f*n för bio mamma

Dom har juh delad vårdnad men dom bor hos oss varannan helg men hade dom velat bo här mer så hade hon aldrig gått med på det, säger hon.Killen funkar så att för stunden vill han inte men när han kommer hit är det inga som helst problem. Vaddå att tvinga?! Gör man inte allt för att barnen ska få träffa sin pappa??. Är barnen hos oss och inte vill till mamma så är dom tvugna att åka annars blir hon skitförbannad. Hon vet att dom trivs hos oss men det asticker henne lite i ögonen antagligen.

Han är 10år, problemet är inte att han inte vill, mamman "råkar" tala om vad dom ska göra när han inte är där. Självklart är det nått kul som han vill göra.Han har bott hos oss allt från vv till 2v i taget men när det gått ett tag så ändrar han sig plötsligt och alla ändringar sker när han är hos mamma. Vi får aldrig nån förklaring tilll varför det blir ändringar utan då tar han nått i luften som låter bra just då. Det som oxå blir fel är att det barn som kommer (komemer för egen maskin) leker budbärare vilket inte är så snällt.Kan tycka att man ska ifl försöka få barnen till pappan. Mamman valde juh att skaffa barn med mannen ifråga och då var det förhoppningsvis inget fel på honom men nu?

till SaramedMVad då pappan ska locka? Det är vell inte meningen att man ska berätta "allt kul" man ska göra? Ska barnen välja det ställe som man gör det roligaste på? Vi har skickat gråtande barn till mamman, som inte har velat åka men det var hennes tid att ha dom, det skar som knivar att skicka iväg dom men dom fick åka. Såg mamman att dom gråtit och frågade så gav hon sig inte förrän dom sa nått och då blev det automatiskt ett svar som hon ville höra. Detta har kommit fram efteråt så det är inte så konstigt att killen svarar det han tror man vill höra.Det är inte lätt att vara barn men det är inte heller lätt att stå på sidan om och inte kan göra nått. Visst pappan orkar inte bråka för han är rädd att han ska förlora barnen helt. Mamma är alltid mamma och hon har alltid rätt så hon kan i detta fall lura i pojken vad som helst. Så pappan i detta fall vill inte bråka men det känns ihjärtat att se honom bli sååå ledsen när inte hans son kommer.

Inte tar ansvar?! Vad ska man göra då???Lite tips och råd kanske vi kan få?!