Jag känner igen mig delvis. Jag vill såklart göra mitt bästa på jobbet, jag vill ha ett hem jag trivs i (snyggt och rent) och jag vill självklart ha en bra kärleksrelation. Jag lägger tid på alla dessa, ibland mer och ibland mindre men jag försöker att aldrig glömma bort någon av bitarna.
Jag arbetar hårt men numera bara de timmar jag får betalt för, kunde förr jobba över massor ifall jag inte hunnit med. Jag vet att jag är bra på det jag gör och kan nuförtiden säga ifrån om jag inte hinner med eller behöve hjälp. Jag håller nog ett högt tempo i andras ögon, själv är jag så van att jag inte tänker på det. Drivande, ja. Vill framåt, ja.
Men jag mår inte dåligt av det. Jag har lärt mig att säga ifrån när det blir för mycket, utan att vara orolig för att någon ska "se ner" på mig för det, eller tycka att jag är mindre duktig.