Avundsjukan - Går den över?

Jag känner igen mig precis. Jag hade svårast för andras graviditet och lättare för andras barn. Antagligen för att jag inte kunde identifiera med mig folk som blivit föräldrar. Det var liksom för långt borta. Jag blev expert på att supertidigt förstå att folk var med barn och därmed få flera veckor extra att "sörja". Jag har nu efter 3 år och 8 mån lyckats bli gravid men jag tycker inte riktigt att sorgen går över. Jag känner mig fortfarande avundsjuk på folk som blir gravida bara sådär och jag tål inte folk som gnäller på helt vanliga graviditetssymptom.

smultron du är absolut inte ensam, har samma avundsjuka som du skriver om och hemska mycket hemska tankar cirkulerar i mitt huvud alldeles för ofta. Har inga tips att ge dig hoppas bara själv att denna hemska sjukdom (avundsjukan) ska släppa greppet om min kropp en dag och jag får bli mig själv igen... Det är nu drygt tre år sedan vi började försöka och efter otaliga hormonbehandlingar, IVF:er och FET samt två missfall tror jag att jag aldrig kommer få uppleva den totala lyckan igen!

Kram och lycka till smultron!

Ps men glöm inte du är INTE ensam!D.s

Jag känner igen mig det som ni övriga i denna tråd skrivit.
Jag har väldigt svårt för de jag känner som går med gravida magar. Jag vill ju själv ha en sån mage att vara stolt över.
Jag ger inte upp, och tror att jag och min älskade make ska få uppleva ett gemensamt barn... men frågan är när det egentligen blir.

Jag tänker så svarta tankar att jag knappt känner igen mig själv när andra gnäller som idioter om hur synd det är om dem för att de mår såååå illa och det är sååååå tungt och så hiiimla jobbigt att vara gravid. Jag skulle gärna kräkas var tionde minut nio månader i sträck bara jag kunde få vara i deras situation.

Jag unnar alla att få glädjas över sina graviditeter och barns tokigheter, men när folk gnäller och tycker synd om sig själva vill jag bara skrika. De fattar inte hur lyckliga de är.

www.familjeliv.se/Forum-7-34/m34591591.html

Gå in på den här tråden och prata med tjejerna där. De vet precis hur du känner dig, för de befinner sig där själva.

Vi lyckades till slut efter IVF, och jag kan säga att för mig har avundsjukan INTE gått över helt. Blir fortfarande ledsen när vissa blir gravida "av misstag" eller helt olämpliga blir föräldrar. Men visst, mycket av det svarta försvinner.

Alla "goda råd" kan du dock skita i, för de stämmer inte för fem öre. Det enda som -kan- hjälpa är professionell hjälp. Så har ni inte redan påbörjat en riktig utredning, gör det. Förutsatt att ni har försökt i mer än ett år.

Hejsan Smultron

Den här svartsjukan över olyckor i arbetet och graviditeter utan p-piller och folk som kommer med en massa råd...de är jag fortfarande allergisk mot och jag orkar inte lyssna eller så på de som det "bara händer för"... Det är nog ett pågående arbete...för själv känner jag än att även fast vi lyckats nu efter flera herrans år så gör det ändå ont när man tänker att vi ville också bli föräldrar så där enkelt som alla andra. Man bara bestämmer sig så händer det.

Jag har då blivit väldigt ödmjuk kring det faktum att saker inte blir som man tänkt sig från början och med tiden kanske mer bleknar...fast det kommer finnas med en, hur man fick kämpa för att nå fram.

Kram

You can´t burst my bubble

Vet exakt hur det känns, det är helt naturligt tror jag. Läste någonstans att man instinktivt känner sig "hotad" när andra blir gravida, utom en själv. Det kanske har med naturen att göra att man känner sig borträknad på nåt sätt. Jag tänkte MÅNGA svarta tankar under min period som sekundärt barnlös. Det kändes inte som om någon förstod, vi hade ju ett barn. Det var väl fritt fram att fråga "när kommer tvåan då?" eller "är det inte dags för syskon snart?". Vid ett par tillfällen önskade även mitt svartaste jag att vissa personer skulle få missfall, och smaka på den sura medicinen jag åt varje månad dag 28....
Nu har jag två barn och jag blir fortfarande, i viss mån, upprörd över personer som måste informera om att "och så gick det ju så snabbt att bli gravid..." Ingen som haft problem med fertiliteten kan fatta hur provocerande en sån kommentar är. Men jag vet att det är min hjärna som tolkar kommentaren "jag är bättre än du, haha". Det är en process, när du blir mamma känns mycket annorlunda. Lycka till och kram.

JM76: Om du bara visste hur väl jag känner igen mig i de du säöger. Jag har egentligen världens FOBI för att kräkas. Men skulle inte ha nånting emot att göra det i noi månader var tioende minut, bara för att få känna den luyckan som så många pratar om. Men som man själv aldrig känt...

Selenea: Jag ska gå in där å kika!

Till er andra. Nån från kronoberg/växjö här?

känner verkligen igen mig i det här... jag blir extremt svartsjuk och ledsen när någon i min närhet blir gravid..
det är nästan så att jag inte klarar av att vara i närheten av personen, kan nästan inte ens prata med personen på telefon eller på msn.