Jobbiga frågor, hur gjorde ni?

Det är ju så olika hur lång tid det tar innan man blir gravid, om man ens lyckas. Vi planerade inte att skaffa barn, så vi har väll försökt 0 gånger. Jag upplever att när folk har frågat om det var planerat och vi svarat nej, att dom tittar snett på en som om man har gjort nått fel eller som om vi kommer älska den lille mindre för det. Det känns kränkade att uppfattas som slarvig och så.. eftersom det "inte var meningen" att vi skulle ha barn enligt vissa. Jag tycker inte det ska spela någon roll hur många försök det var, eller hur lång tid det tog.. huvudsaken är väll att det slutade lyckligt!

Jag kommer nog bara konstatera att:
*Vi är gravida (!) och
*Ja, det var väldigt planerat

Alla dumma kommentarer/frågor kommer viftas bort

Mamma80/v.9 (som kommer att berätta efter utgången av vecka 12)

Ingen har att gora med om det var planerat eller inte, sa far jag fragan svarar jag bara "det ar privat". Sa far de tro vad de vill. Tycker det ar krankande att fa den fragan, sa den tanker jag inte svara pa!

Vi har kört med avbrutet sedan jag slutade med p-piller (pga riskerna för blodproppar) för ca 2 år sedan.
Det har uppenbarligen funkat lysande som preventivmetod, för jag blev gravid direkt (2:a "skottet" typ) när vi bestämde oss för att det är fritt fram utan att fumla ut den och kladda med handdukar och grejer...

Va???? _Frågar_ de om det var planerat? Det skulle jag _aldrig_ göra, inte för att jag inte är nyfiken nu och då, speciellt om det var oväntat

Det är inte heller många jag skulle fråga hur länge de hållit på och försökt, bara riktigt nära vänner, det är ju privat.

Om jag hade fått någon av dessa frågor hade jag svarat att de inte hade med det att göra.

Den vanligaste frågan jag fick var när det var dax för den lill* att komma ut

Ni har rätt, egentligen skulle man bara vifta bort sådana dumma frågor!!!
Jag själv skulle inte drömma om att ställa den frågan till någon, kanske har det att göra med att de som ställer den själv kanske försöker utan att våga berätta?
Fast tanter (på jobb) i 50 års åldern tillhör ju inte den kategorin förstås...Kanske den svenska avundsjukan som tar plats? Jag har hört det förr "ja det var ju lämpligt att bli gravid nu, när provanställningen är klar..." ja och?? Får man välja är det ju superbt att ha en säkrad anställning!!!

Kan inte minnas om jag fick den frågan när jag var gravid - kanske är den åldersrelaterad - är man tillräckligt gammal (+35) och har ett lååångt och stadigt förhållande utgår nog alla från att man är extremt planerande i denna fråga?

Jag inser dock generat nu att jag har nog ställt den frågan nån gång till vänner, fast utan att ha egentligen nån särskild tanke med det.
Så korkat av mig!!!! En och annan groda har ju slinkit ur munnen under ens livstid.

Min upplevelse är inte alls att folk frågar om det var planerat - men de som känner mig vet att jag är en oerhört planerande människa, så det kanske de tagit för självklart

Jag är också nyfiken av naturen, och vill veta hur det gick för andra när de försökte, så till några av mina vänner som väntar/fått barn har jag ställt frågan så här:

"Du behöver inte svara om du inte vill och tycker att det är för privat, men hade ni försökt länge innan det tog sig?"
Naturligtvis i enrum, och när samtalet redan inbjudit till viss förtrolighet, och ingen har hittills visat sig ta illa upp.

För egen del är det så att det verkligen tog sig på allra första försöket, och många av de jag känner har det gått fortare än väntat för, utan att någon av oss försöker försköna verkligheten. Vi är oerhört lyckligt lottade, och jag förstår att situationen blir mycket jobbigare för er som fått vänta länge och tagit er igenom besvikelse efter besvikelse - då svider också frågan "om det var planerat" betydligt mer!

Jag har inte fått förnedrande frågor ännu. Några äldre, kommenterar gärna att man inte kan ha katt när man skaffar barn men jag viftar bort det. Jag lyssnar hellre på de som föddes i slutet av 1900-talet än i början

Jätte många frågade mig om det var en planerad graviditet även många som jag inte känner särskillt väl som jag egentligen inte tycker har med det att göra.

Jag råkade ju nu vara en av dem som lyckades på första försöket men flera som jag känner hade försökt en tid, både månader och år.
Tycker det var oförskämt av din vän att säga att det tog väääldigt lång tid för er, ja menar det är ju inte självklart att det ska gå på två röda, inte ens att man lyckas alls egentligen. Men jag tror inte alla är riktigt införstådda med det tyvärr...

Jag tror att folk frågar så för att vara "safe" innan de brister ut i GRATTIS och börjar krama om en. Om det inte var planerat så kanske man inte har hunnit börja glädjas själv än... Fast det borde ju inte spela nån roll såklart. Men det finns nog nån omtanke i det, tror jag.

Jag ljuger och säger att det tog ett par månader till såna som frågar.
Att sanningen är att det tog 19 månadermed en jäkla massa ångest och oro innan vi fick vårt plus är det ingen annan som har med att göra...

Vi ska ha barn i Oktober och det var absolut inte planerat. Det bara blev
av misstag.. Jag skäms inte alls att tala om det. Bebisen är ju ändå
välkommen och nu känns det riktigt kul och vi längtar.
Ibörjan tyckte jag inte alls att det var roligt men man vänjer sig.
Nu är jag jätte rädd att någonting skulle gå snett för jag vill absolut inte
förlora bebisen.
Förstår inte varför det skulle vara fult att tala om sanningen. Jag har
fått frågan flera ggr om det var planerat och då säger jag som det är..

HAr inte fått frågan så ofta faktiskt, men tror att vi strök under att det var planerat för min mans föräldrar (fick en liten uppläxning och mycket ojande, hur ska detta gå?). Min mamma och mina kompisar visste att vi försökte.
Att inte så många frågat kan iförsig ha att göra med att vi gifte oss för ett och ett halvt år sedan så det är ju en ganska naturlig fortsättning att bli gravida. Vi fick försöka i 10 månader innan det tog sig och berättar man det tycker inte jag att det är så många som reagerat tokigt utan vissa säger att ja minst ett år är ju normalt och vissa förstår att det måste ha varit jobbigt att vänta.

Hund Tjejen, det är väl ingen som påstår att det skulle vara fult att tala om huruvida det var planerat eller ej? Det gör man som man vill.

_Jag_ tycker däremot att det är taktlöst att fråga en sån sak, det är ingen som har med den saken att göra.

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt när vänner och bekanta frågar om det va planerat, eller hur länge vi försökt... Jag svarar precis som det är, vi har försökt i 4 år, så ja, det va planerat. Det är ju ingen som vill nåt ont med sina frågor, och det är nog inte det lättaste det där med hur och vad man kan fråga en gravid...
Men det är bara min synpunkt.
Känns ändå bra att ha läst den här tråden, så man får en större inblick hur andra tänker och känner. Jag ska nog va försiktigare med mina frågor i framtiden

jisses 1½ år är inget. Det beror ju på hur motaglig kroppen är. Vi slutade med p-piller dec 99 och vi var som kaniner ville verkligen ha ett syskon till våra 4 andra barn. i juni 02 tog det sig men fick missfall i juli. fortsatte utan prev och först i sept 04 tog det sig och nu förhoppningsvis vilekn dag som helst har gått över en vecka så ska vårt 5e knyte komma.

Och ja det är väldigt planerat.

vanilla, nej det var inte så jag menade, jag uttryckte mig nog lite klumpigt, typiskt mig..
Jag menade bara att jag inte tog illa upp när någon frågade den frågan om det vara planerat. Jag har faktiskt aldrig själv tänkt tanken att det skulle vara fult att fråga en sån sak. Börjar fundera om jag själv kanske frågat någon nått liknande och det förstår jag ju nu bland er andra att så gör man inte.. Man reagerar visst helt olika.. Jag skulle själv i alla fall aldrig fråga någon hur länge dom fick försöka innan det tog sig, det tycker nog jag gränsen går för vad som är privat..