Tack Höstanemon för att du påminde mig om att starta en ny tråd!
Fortfarande inte hunnit läsa ikapp ordentligt... men jo, jag klarade mig utan EDA och det var kanske tur det, med tanke på att jag ändå behövde värkstimulerande - vad jag förstår leder väl EDA i sig ofta också till att värkstimulerande kan behövas. Samtidigt är jag inte helt främmande för att använda EDA om det skulle vara så att det skulle bli aktuellt nån mer gång. Fast det var krystningen som var jobbigast för mig, och då stänger man väl ofta av EDA:n, tror jag?
Jo, jag hade en bra förlossning! Och nu vet jag hur det känns! I alla fall för mig, även om det kanske inte ens behöver kännas likadant nästa gång (ja, om det rent teoretiskt skulle bli nån nästa gång...), men nu vet jag hur det KAN kännas i alla fall!
Det blev riktigt jobbigt på slutet när barnmorskan fick häva sig på magen på mig tre gånger och hjälpa till att klämma ut lillpojken. Men i och med det slapp vi sugklocka vilket ju hade varit jobbigare både för honom och mig, förmodligen. Läste förresten att hans vidöppna hjässbjudning ibland kallas stargazing position på engelska - sött va
Skrev jag förresten att moderkakan krånglade? Jag är lite virrig nu, ligger lite back på sömnen
Nå, den kom ut väldigt fint på bara ett par tre krystningar så det var jag glad över, för jag hade läst att det kan ta lång tid. Men så upptäckte barnmorskan att det fattades en bit av den, så jag blev ivägrullad och sövd, och en läkare fick gå in med handen och ta ut sista biten. Så Muskotmannen fick pojken direkt i famnen och blev lämnad ensam med honom - bra att jag läst tips här nånstans om att ta med en skjorta till förlossningen så de enkelt kunde vara hud mot hud med varann! Ett par timmar efter födseln vaknade jag upp på nån sorts uppvakningsavdelning och mådde lite illa en stund, men så hörde jag att någon av personalen sa "får pappa och bebis komma upp och hälsa på?" - och det var ju min bebis! Och min man som nu var pappa! Å vad härligt!