Grymma barn!

Fy, det skär i hjärtat. Känner du deras föräldrar eftersom ni var på samma kalas? Tyvärr är det väl så att barn till viss del lär sig dessa attityder från sina föräldrar. Jag har inga råd att ge men ville bara säga att jag känner med dig, som förälder vill man ju aldrig att ens barn skall råka ut för sådant som hände din son igår. Kram!

Men vad jobbigt!
Det låter vidrigt! Jag tror som jsmfb att du ska försöka kolla upp vilka föräldrar som ska gå i sonens klass och med fröken/magistern kanske innan skolklasss informera dessa om din son för att undvika att föräldrarna får fördommar som de sprider till sina barn. Men det är bara en tanke.

Man blir förtvivlad över hur elaka barn kan vara. På något vis får man rusta sina barn att klara såna påhopp, hitta något standardsvar de kan säga när de får höra tråkigheter, utan att för den skull vara lika elaka själva. Vad? hmmm... Fast jag tycker egentligen inte att det skulle behövas, vad är det som gör att barnen har behov av att hävda sig hela tiden, på andras bekostnad? Vad är det man (vi?) missar i uppfostran?

Mitt tips är att ta kontakt med skolan innan skolstart och berätta om din oro. Förhoppningsvis har han fått en bra pedagog som kan hantera detta väl i gruppen. KOmmer han att gå tillsammans med dessa barn? Samma klass eller samma skola?

Jag hoppas att detta var sista gången som det hände din son.

Många kramar
Lisa

Jag skulle ha frågat värden/värdinnan för barnkalaset vems barn det var och vad föräldrarna hette och sedan skulle jag ha kontaktat dem. Men jag skulle också ha konfronterat barnen direkt på kalaset. Ser ni inte att x blir ledsen? Vet ni att i Sveriges lagbok står det att det är förbjudet att göra på detta sätt och säja dessa ord? Skulle ni vilja vara ledsna på ett kalas? Vet ni inte att idag är det Y:s dag och han har bjudit hit x och han ville att x skulle komma hit. Vill ni verkligen förstöra ett kalas? Nu tycker jag att ni ska visa för X att han inte behöver vara rädd för er mer och att ni kommer att gör aom det. Nu får ni göra det bra igen och vet ni att när jag kommer hem kommer jag att ringa till era föräldrar för att berätta om hur tokigt det blev för X när ni sa sådana ord.När dte står så i lagboken kan man ringa till polisen och berätta det och då kan det hända tråkiga saker för er, men om ni inte gör om det igen kommer jag att förstå att ni inte visste vad det står i lagboken.

När jag kom hem skulle jag ringa och försöka få till stånd en samförståndslösning med de andar föräldrarna och om det inte gick skulle jag hota dem helt enkelt.
Jag skulle vara tuff mot föräldrarna och tala om att jag inte accepterar sådan behandling av mitt barn och att om det upprepas kommer jag att polisanmäla dem samt göra en anmälan till socialtjänsten. Jag skulle definitivt inte vika mig en tum och jag skulle inte ge mig för jag skulle vilja att mitt barn var trygg i skolan.

När min son råkade ut för en liknande incident och blev kallad cp-neger av en äldre ökänd kille i skolan,samt knuffad, kontaktade jag föräldern och skolan. Tillsammans kom vi fram till en samförståndslösning och pojken som gjort tokigt fick vara min sons fadder ett helt år. Jag och min make deklarerade dessutom att om ett hår kröktes på min sons huvud,eller om han en gång till blev kallad fula olagliga ord kunde han räkna med en polisanmälan. Varje vecka gick jag eller maken till skolan och tog den äldre pojken i handen och tackade honom för att han utförde sitt fadderskap väl och frågade hur det gick.Min son var dessutom med och kunde framföra åsikter om det skulle vara något att ta upp. Det vart fason på den killen också!

Instämmer med MammaHella! Jag skulle också ha talat med barnens föräldrar och med pojkarna direkt. Ungar kan var hemskt elaka mot varandra, tyvärr! Det är vi vuxna som måste säga ifrån ordentligt så de fattar att så gör man inte.

TS: Jätte ledsen att detta hänt dig och din son. Hoppas ni hittar en lösning på det hela så att sonen känner sig trygg i skolan.

MammaHella: Fantastiskt sätt att hantera problemet på. Det behövs fler föräldrar som dig i världen.

TS!
Det låter i mitt inlägg tidigare som om jag inte reagerat där och då, men det skulle jag absolut. Det låter också som om jag accepterar att det är okej att säga eller ta emot kommentarer som är kränkande och det tycker jag ABSOLUT INTE!!!

Ville bara förtydliga mig lite...

Tycker MammaHellas hantering av problemet var superbra! Ska själv spara det i minnet om (När?) mina barn råkar ut för liknande.

/Lisa

Så fruktansvärt! så hade jag också gjort, mamma Hella, klockrent!

Vilket bra svar mamma Hella!! Precis så skulle jag också vilja råda er till att göra. Och vad fint med din son, och hans fadder. Tror att det är två pojkar som mår mycket bättre nu med den lösningen.

För mig var det viktigast att min son skulle känna sig trygg i skolan och känna att vi inte accepterade att han blev behandlad på det sättet. Den killen var som sagt ökänd för sitt sätt att behandla de yngre barnen och ingen hade vågat bjuda honom motstånd på ett schysst sätt,lärarana hade försökt men föräldern hade inte samagerat med dem. Inför hotet av polisanmälan av sonen blev föräldern också samarbetsvillig och vi kunde enas om en gemensam lösning som gynnade båda pojkarna.

Den pojken hälsar alltid med glädje på oss och behandlar de yngre barnen på ett bra sätt numera )

inoka, fy så fruktansvärt! Jag förstår om du (och sonen) blev skogstokig och ledsen! Usch, så hemskt Det är skrämmande att sånt ska finnas hos småbarn redan...

MammaHellas sätt låter som alldeles utmärkt! Det ska jag lägga på minnet!

Tack alla för alla råd och framför allt bara att ni skrivit. Jag har pratat med pedagogerna idag och bett dem hålla ett extra öga på klassen och framför allt en av killarna som ska gå i samma klass och jag ska även prata m föräldrarna och se till att de pratar med sina barn.
Känns som om våra små får bli så hårda nu för tiden. Så här tufft va det inte när jag växte upp och då var jag lite exotiskt eftersom jag var en av de första adopterade här ute.

Lisa: förstod va du menade :) Du kan väl hälsa din store kille från min då han fortfarande pratar om hur fräck han var och hur grymt bra han var på fotboll *S*

Mm ska jag göra! Vad bra att du förstod mig rätt!

kram kram

Tråkigt för dig.

Barn har ALLTID varit elaka, jag är 31 år, men redan när jag gick i skolan fanns elaka barn. Adoptivbarnen och tjockisarna var de som alltid fick höra glåpord.

Jag har verkligen ingen lösning på problemet, men jag tror faktiskt aldrig att mobbing, utfrysning och elaka ord aldrig kommer att försvinna helt.

Förresten, hur gamla är barnen?

Den här tråden har legat nere länge!

Förlåt så mycket, men jag kollade faktiskt inte datumet.