Grymma barn!

Jag skulle ha frågat värden/värdinnan för barnkalaset vems barn det var och vad föräldrarna hette och sedan skulle jag ha kontaktat dem. Men jag skulle också ha konfronterat barnen direkt på kalaset. Ser ni inte att x blir ledsen? Vet ni att i Sveriges lagbok står det att det är förbjudet att göra på detta sätt och säja dessa ord? Skulle ni vilja vara ledsna på ett kalas? Vet ni inte att idag är det Y:s dag och han har bjudit hit x och han ville att x skulle komma hit. Vill ni verkligen förstöra ett kalas? Nu tycker jag att ni ska visa för X att han inte behöver vara rädd för er mer och att ni kommer att gör aom det. Nu får ni göra det bra igen och vet ni att när jag kommer hem kommer jag att ringa till era föräldrar för att berätta om hur tokigt det blev för X när ni sa sådana ord.När dte står så i lagboken kan man ringa till polisen och berätta det och då kan det hända tråkiga saker för er, men om ni inte gör om det igen kommer jag att förstå att ni inte visste vad det står i lagboken.

När jag kom hem skulle jag ringa och försöka få till stånd en samförståndslösning med de andar föräldrarna och om det inte gick skulle jag hota dem helt enkelt.
Jag skulle vara tuff mot föräldrarna och tala om att jag inte accepterar sådan behandling av mitt barn och att om det upprepas kommer jag att polisanmäla dem samt göra en anmälan till socialtjänsten. Jag skulle definitivt inte vika mig en tum och jag skulle inte ge mig för jag skulle vilja att mitt barn var trygg i skolan.

När min son råkade ut för en liknande incident och blev kallad cp-neger av en äldre ökänd kille i skolan,samt knuffad, kontaktade jag föräldern och skolan. Tillsammans kom vi fram till en samförståndslösning och pojken som gjort tokigt fick vara min sons fadder ett helt år. Jag och min make deklarerade dessutom att om ett hår kröktes på min sons huvud,eller om han en gång till blev kallad fula olagliga ord kunde han räkna med en polisanmälan. Varje vecka gick jag eller maken till skolan och tog den äldre pojken i handen och tackade honom för att han utförde sitt fadderskap väl och frågade hur det gick.Min son var dessutom med och kunde framföra åsikter om det skulle vara något att ta upp. Det vart fason på den killen också!

För mig var det viktigast att min son skulle känna sig trygg i skolan och känna att vi inte accepterade att han blev behandlad på det sättet. Den killen var som sagt ökänd för sitt sätt att behandla de yngre barnen och ingen hade vågat bjuda honom motstånd på ett schysst sätt,lärarana hade försökt men föräldern hade inte samagerat med dem. Inför hotet av polisanmälan av sonen blev föräldern också samarbetsvillig och vi kunde enas om en gemensam lösning som gynnade båda pojkarna.

Den pojken hälsar alltid med glädje på oss och behandlar de yngre barnen på ett bra sätt numera )