Hjälp oss att inreda vårt kök

Jag tycker också att svart-vit-rutiga golv är snygga, men skulle ändå inte välja det själv. Hellre då svart-grått. Mina föräldrar har vita klinkers på golvet i sitt ena badrum och det ser smutsigt ut ungefär fem minuter efter att man städat. Min mamma är verkligen noga med städning. Badrummen tar hon vanligen två gånger i veckan + att hon svabbar ur tvättstället och använder duschskrapan varje dag. Resten av huset lyckas hon hålla skinande blankt, så jag är rätt säker på att det inte beror på hennes slarv. Det är bara det att varje litet hårstrå, varje sandkorn syns direkt mot det vita.

Om ni åtminstone hittar klinkers (linoleumplattor, eller vad ni nu tänkt er) som är lite melerade så underlättar det nog. Alldeles vitt driver till och med mig, som inte är rädd för någon dammtuss i hörnen, till städnoja.

För övrigt gillar jag färg. Jag är närmast allergisk mot sterila vita hem. Om ni vill satsa på femtiotalskänsla tycker jag att ni ska testa lite "tuggummipasteller". Måla skåpsluckorna ljusblå, ljusgröna eller liknande. Sedan kan ni ha vita väggar och rutigt golv. Låt färgen på luckorna inspirera valet av gardiner, eventuella dynor på stolarna och duk. Ni kan fortfarande ha vitt som basfärg, men dels blir det mer femtiotal och dels slipper ni den där känslan av operationssal som lätt infinner sig i ett helvitt kök.

Ja, det är ju min smak, förstås. Jag tycker bara att det gått lite för mycket inflation i vitt. I exempelvis ett vardagsrum kan man ju ha massor med textilier och åtminstone några möbler som bryter av mot det vita, men i ett kök blir det lätt för dominerade. Vi har själva vita luckor och vitt kakel i köket, men bänkskivan är i ek och väggarna har vi målat i en mild lila färg. Gardinen är vit, men tyget på kökssoffan, dynorna på stolarna och vaxduken (har två småbarn och en man som slabbar nästan lika illa som dem) är alla olika varianter på lila-lindblomsgrönt-vitt.

I vår förra lägenhet hade vi inte råd att byta ut köket. Min man pluggade fortfarande när vi bodde där. För att ändå få det lite fräschare målade vi om. Väggarna blev ljust lila, men på skåp och lådor drämde vi till med en stark lila nyans. Kompisar tyckte att det var kul, men våra respektive föräldrar förfasade sig och sa att vi garanterat skulle ångra oss. När vi flyttade därifrån efter tre år var de där lila luckorna faktiskt det vi saknade mest.

Vår nuvarande lägenhet har vi hela tiden sett som en mellanlandning. Vi har vetat att vi så småningom vill ha något större. Samtidigt har vi lagt ned betydligt mer pengar på att göra i ordning än på förra stället. Därför känns det som vi vill hålla oss ganska mainstream. När vi så småningom ska sälja vill vi ju få tillbaka det vi lagt ned på renoveringar. Men faktum är att vi lite grann ändå ångrar de vita luckorna. De är rätt snygga, men tråkiga.

Vi kollar för fullt på större bostad nu och om vi får ett slitet kök som ska göras om så kommer vi definitivt att satsa på luckor med färg. Jag drömmer om klarrött, men kan nöja mig med snälla pasteller.