Vi som fått syskon till våra änglar del 5

Didden: Jag ammade ju aldrig Valdemar, men däremot pumpade jag var 3-4:e timme, vilket ger samma effekt som om man ammar med samma intervall. Prick 28 dagar efter förlossningen kom första mensen.

Alvin helammades, minst sagt. Varje till varannan timme, dygnet runt, i 4½ månad. Prick 28 dagar efter förlossningen kom mensen. Jag blev även gravid med Rasmus under helamningen.

Rasmus blev 3 månader igår. Hur nu det gick till?? Helammar gör vi iaf. Och mensen var sen, hela 29 dagar ( ) tog det innan mensen kom igång.

På tal om mens. Min är sen, en vecka ungefär. Nog för att amningen kan sabba cyklerna, men jag tog ju ett akut p-piller för ca 6 veckor sedan efter ett missöde med en sprucken konsom. Jag har fortfarande inte fått mens efter det. En blödning, tre dagar efter p-pillret, men sedan inget mer.

Molvärk lite nu och då, men det kan man ju ha pga mens i antågande likaväl som när man är gravid. Jag är ofta JÄTTETRÖTT, har mycket huvudvärk och mår OFTA illa. Men säg den som INTE är trött, med konstant huvudvärk och illamående, när sömnen inte funkar? Mitt problem är inte att barnen inte sover. De sover som små barn. Alvin oftast hela natten, Rasmus somnar 21-23, sover nu till 5-6, men jag somnar 2 och vaknar tre gånger i timmen. Förutom när Rasmus ska äta, då är jag vaken en timme minst.

Idag köpte maken ett CB digital. Felkod?! Så vi ska testa imorgon igen. Vill inte vara gravid. Orkar inte. Vissa dagar är jag så trött att jag inte vågar köra bil själv, av rädsla för att frestelsen att göra vad som helst för att få sova ska ta över. Vissa träd ser enormt lockande ut när man är så trött att en självförvållad bilolycka verkar vara en bra idé för att få vila.

Som tur är så vet jag att det blir bättre. Och så har jag världens bäste, omtänksammaste och kärleksfullaste make också

Nu babblade jag så jag glömde vidarebefordra tipset om bebisars temp som jag fick en gång av en god vän:

Ta för vana att kolla tempen på barnet lite nu och då. Då vet du vilken temp ditt barn brukar ha, oavsett vilken tid på dagen det är. Och då vet du när DITT barn har feber.

Min kompis son är lågtempare, han har ca 36 i kroppstemp i vanliga fall. När han hade 37,8 som liten var det inte en läkare som lyssnade, till en början, när min kompis påpekade att han VISST hade feber och verkade sjuk! Ofta vid vårdcentralbesök blev hon idiotförklarad - vem söker vård för ett friskt barn? Men hon tjatade, fick prover tagna, och inte EN ENDA GÅNG hade hon sökt i onödan. Däremot  hade hon fått tjata-tjata-tjata sig till vård, för alla ville skicka hem dem när de såg hans "normala" temp.

Jag är själv lågtempare. Jag känner mig lätt febrig när jag har 37,0. När jag närmar mig 37,5 mår jag INTE bra. Så jag kan sympatisera med de felbehandlade stackare som inte får sin feber erkänd. Ta reda på var era barn befinner sig på skalan

Cilija: För att götra en lång historia liiite kortare. Jag har alltid haft sömnstörningar/sömnproblem. Svårt, riktigt svårt att somna, oftast tar det en timme. Ibland ännu längre. Det i kombination med att jag är äckligt lättväckt (vaknar när tvestjärtarna nyser) är INTE kul. Vaknar för minsta lilla, sedan tar det en evighet att somna om.

Med Alvin sov jag ju nästan inget, vågade inte somna. Med Rasmus är jag inte stressad på det viset, men det har nog något att göra med att Rasmus INTE behövde akutsjukvård efter förlossningen. Nä, det är mitt huvud som spökar. Så blir jag deprimerad för att jag sover dåligt. Då sover jag ännu sämre, och då blir jag mer deprimerad.. Ja, inse liksom.. Nu kommer hösten. Då blir jag alltid mer deprimerad, när allt dör och det blir mörkt. Å andra sidan sover jag MYCKET bättre, eftersom jag inte blir väckt mitt i natten av morgonljuset iaf.

..Aldrig är man nöjd

små fötter: *KRAMAR OM* Du ÄR inte otacksam!! Man är inte otacksam bara för att man vill ha alla sina barn i famnen. Man är inte otacksam för att man saknar dem man inte fick behålla.

Häromdagen fick jag en spark i magen av saknad. Vi satt några mammor och pratade lite, vi var fyra stycken och två av dem visste inte att Rasmus faktiskt har TVÅ storebröder. Den ena av dem har själv tre barn i åldrarna 0 till 7 år, och vi pratade ettårstrots och liknande. Då sa hon att "Vänta bara när de börjar närma sig treårsåldern, då ska du få se på trots !" och vips så vände min dag från att vara glad och solig till att vara dyster och gråtfärdig. För Valdemar skulle ha närmat sig treårstrecket om han hade fått stanna. Och mina barn får trotsa sönder huset om så är, bara de stannar hos mig!

skrutthumlan2: Jag droppar dropparna på skeden, för in i munnen. Tittar på skeden, är jag inte nöjd med resultatet så vänder jag på skeden och "skrapar" den mot tungan. Skrapar är fel ord, men du fattar kanske hur jag menar

småprinsessor: Jag fick kalla kårar av artikeln. Det kunde ha varit vi, fast utan sjukhusmiss. Valdemar fick en eller flera hjärnblödningar under sin hjärtoperation, oundvikligt eftersom de måste ge blodförtunnande och han var i så dåligt skick. Det var antingen hjärtoperation och riskera blödningar, eller döma honom till döden direkt. Så det var ingen sjukhusmiss. Hade han överlevt så hade han förmodligen varit okontaktbar. Det är hårt nog att tänka sig, men att någons barn hamnar i den sitsen pga en MISS.. Nää.. Livet är fan inte rättvist!

Kramar till alla!

Mono: VAD I HE..?! Nä, så GÖR. MAN. INTE. ! Jag hade inte hållit käft, jag hade snarare blivit otrevlig i det läget. Cred till dig som iaf inte slog kvinnan

MildaMaränger: Både Alvin och Rasmus har ibland satt i halsen, eller kräkts när de ligger på rygg. Den inbyggda spädbarnsreflexen är att svälja, så att kräkas är inte farligt (ja ni fattar hur jag menar..), men det är klart att det LÅTER läskigt. Min egen tumregel är att om barnet inte visar obehag, ja då var det nog ingen fara. Så om Rasmus tex sätter i halsen så lyssnar jag, tittar, plockar upp i famnen och håller upprätt om det verkar behövas, men blir inte han uppjagad så blir inte jag det heller. Jag inbillar mig att det gör att det är troligare att barnen inte blir uppjagade vid "falsklarm".

Det kan vara att jag är lite skadad av min svågers barn. De är uppfostrade/upplärda till att tro att allt är farligt. Vad som än händer (mer eller mindre) så är mamman där och sliter upp ungen i famnen, samtidigt som hon (mamman..) skriker/gör skrämda ljud. Så de barnen gråter hysteriskt för ALLT. Och hur f-n ska man då veta om barnet är ledset, uppskrämt, har ont eller alla tre??

Jag satt och njöt av min lugna förmiddag. Skulle ner till Alvin med hans mellanmål. Då har han bajsat i blöjan, dragit av ena byxbenet, lossat blöjtejpen på ena sidan, och börjat gräva.. Bajs på golvet, hela händerna fulla, bajs på kläderna. Bajs i håret, i ansiktet, i munnen. Jaja, tur i oturen att ungen bara kladdade på trägolvet och inte i den vita tygsoffan Nu har han badat!

Så fort det var avklarat vaknade Rasmus, dags för blöjbyte. Upptäcker på skötbädden att han är helt blöt. Blöjan har blivit överfull på nolltid, så det har runnit över hejsan. Bodyn var blöt upp på ryggen/axlarna, och byxorna var genomvåta. Enda anledningen till att jag inte märkte det direkt var att jag hade långärmat på mig, annars hade jag känt direkt när jag bar honom till tvättstugan för att byta. Tur i oturen - eftersom maken gav mig ett badlakan (!!) istället för en dregeltrasa (det jag bad om) så låg Rasmus på frotté som sög upp det mesta kisset. Annars har jag oftast bara en liten trasa för att fånga upp spilld och kräkt mjölk, det brukar liksom räcka. Men nu klarade bäddmadrassen sig iaf. Fast jag fick byta sängkläder. Och bada Rasmus

fruWasberg: Jag väljer att se det positiva i situationen; både soffan och bäddmadrassen överlevde

Nu sitter Rasmus i sin Bumbo och jollrar och försöker svälja sina nävar. Jag saknar tid till att sortera igenom våra kort så att jag kan uppdatera mitt Fotogalleri. Kanske jag hinner nästa år ?

humma: Jag älskar min tvättmaskin!!

Schäfer: Fenomenet kallas Bebisradar och det är speciellt utvecklat så att spädbarn kan känna av exakt vilken sekund:
 
* Mamma har somnat - dags att vakna
* Mamma ska börja äta sin varma middag - dags att vakna
* Pappa har tagit bort blöjan så att man kan kissa ner honom - dags att kissa!!
* Mamma/Pappa har tagit på rena kläder (både på sig och på bebis) - dags att kissa/kräkas
* Haklappen är borta - kräkelikräk!
* Bebisen har fått sista blöjan i paketet - dags att bli dålig i magen
* Stora/Lilla Syskon har somnat - dags att vakna
* Stora/Lilla Syskon har vaknat - dags att somna

..etc

Om kön på änglasyskon. Jag tror att (för vår del iaf) det var lättare att hålla isär Valdemar och Alvin eftersom vi fick sex veckor med Valdemar. Maken fick nästan panik veckan före BF med Alvin, han ville helt plötsligt veta könet, för han var så inställd på en pojke till att han var rädd att han skulle bli besviken om det blev en flicka. Men läkaren som gjorde sista tillväxt-UL:et vägrade titta efter. Fånigt, tycker jag. Men en pojk till blev det, en alldeles egen individ. Fast det var ofta han blev kallad för Valdemar, men det gör inte mig något.

Nu får Rasmus heta Alvin ibland, så det jämnar liksom ut sig