varför stöts bonusen oftast bort???
tea1982 skrev 2008-08-15 11:23:09 följande:
Men hur fungerar det då? Bonusen ÄR ju halva mamman, alltså det förflutna med sambons ex...?
Inlägg från: Calles matte
|
-
Kan inte hålla med om att bonusarna ÄR halva sin mamma. Mina bonusar är egna individer och jag ser dem inte kopplade till sin mamma, eller sin pappa heller för den delen. Jag tycker om mina bonusar för de personer de är och tycker illa om saker de gör, inte på grund av vem som är deras mamma eller pappa utan utifrån vilka de är som individer.
-
Svar på #13Tillägg...
Som sagt så tycker jag om mina bonusbarn men att jag skulle älska dem på samma rosenskimrande sätt som jag älskar den son som jag själv har fött, det finns inte i denna värld. Det gör däremot båda bonusarnas föräldrar så det är inte så att de blir utan denna sortens kärlek bara för att jag inte kan erbjuda dem det. Det jag har att erbjuda är respekt, vänskap och vänlighet.
Det GÅR INTE att jämföra biologiska barn med bonusbarn och varför skulle man ens försöka. Lika lite som jag kommer att bli mamma på riktigt åt mina bonusbarn, lika lite kommer de att bli mina "riktiga" barn. I min värld är min biologiska son min stora kärlek, så är det bara, och så vitt jag vet så är det ingen som tycker att det är mer konstigt än att mina bonusbarn värderar sin biologiska mamma långt mycket högre än mig. -
Inte älskar man väl en människa för att man lever tätt ihop med den? Jo visst en gullig 1,5 åring hade jag nog säkert kunnat älska oavsett vem som fött honom/henne men varför skulle jag älska en tonåring som inte gör mycket annat än grisar ner, är högljudd, kallar sin pappa för otrevliga saker, bryter alla regler som finns att bryta osv osv bara för att jag lever tätt ihop med honom?Polola77 skrev 2008-08-27 23:36:00 följande:Hos oss är det bonuspappan som favoriserar SITT barn och inte ens talar med mitt.. det suger. Sambon tycker att sonen redan har en pappa och att han inte behöver leka pappa till honom. Han ger honom order att torka av bordet och att sluta med det ena eller andra. Men "pratar" inte med honom. Hur kan man låta bli att älska barn man lever med så tätt?
-
Tror det är enorm skillnad om man kommer in så pass tidigt i ett barns liv. Då är det ju bara "ett barn" det handlar om och inte en "färdigstöpt" individ. Hade jag träffat mina bonusbarn redan när de var 1-2 år så hade nog mina känslor för dem varit väldigt annorlunda mot vad de är nu. Mina bonusar var 9 resp 12 när jag kom in i deras liv.frollen skrev 2008-08-29 05:08:42 följande:kanske ska tillägga att min bonusdotter var 1 år och 4 månader när jag blev tillsammans med hennes pappa. så jag har ju fått uppleva hennes försök till tal och hon har heller aldrig tyckte att det är nått konstigt med att vara hemma hos "pappa och freja" för det är så hennes familjebild ser ut. min sambo och hans ex har aldrig varit tillsammans under tiden dom haft deras dotter ihop..nu är hon 3 år och min bio-dotter är 4 månader.älskar dom båda himla mycket. ser verkligen min bonusdotter och en BONUS. världens finaste bonus. hur kan man se ens sambos barn som bagage?! :S
-
Mycket bra skrivet! Håller med fullständigt. Det är konstigt att för vissa så måste allting vara antingen svart eller vitt, det finns ingenting där emellan.ius lexis skrev 2008-09-23 21:44:42 följande:Har inte läst tråden! Men tycker att du fomulerar din fråga väldigt svat/vit. Min man har två barn och de är han och hans ex frus barn. De älskar dem och är bra föräldrar till dem vilket jag stöttar. Men jag älskar inte deras barn och det vore väl jätteskumt om jag inte älskade mitt barn mest i världen precis som deras mamma älskar dem. Känns som endel blandar ihop att vara kvinna i en familj är samma sak som att vara modersgestalt till alla i den, men så ser inte familjer ut nu! Jag är pappas kvinna! Inte deras mamma! Jag är där för dem om de behöver mej, jag tänker på dem och oroar mej till vansinne, men älskar gör jag min man och mitt barn. men de är alltid välkomna hos oss. varför blanda ihop rollerna?? Jag är inte deras mamma men jag måste ändå få älska våran "söta bebis" mer än allt även om det finns andras barn än min i familjen.
Jag ser det så att mina bonusbarn har en mamma och en pappa som älskar dem mest i hela världen, och sen har de mig, som också är en viktig person i deras liv men inte deras förälder. Mitt eget barn har också en mamma (mig) och en pappa som älskar honom mest av allt. Vad är problemet? -
Men det är en enorm skillnad mellan att acceptera och respektera någon jämfört med att älska och åta sig en modersroll gentemot någon, det är det jag och många andra bonusmammor här inne reagerar på. Jag har en bra relation till mina bonusbarn men jag är inte (och vill inte vara!!!) någon mamma till dem som älskar dem utan förbehåll, de har redan en mamma de behöver inte en till.Einstein skrev 2008-09-29 15:13:20 följande:Fast bara för att man inte kan älska sina bonusar som sina egna, så kan man väl ändå älska dem? Dessutom även om man inte älskar dem så måste man väl ändå respektera dem? Den relation som du beskriver att du och dina bonusar har, skiljer sig otroligt mot hur många andra beskriver sina bonusrelationer här på fl! Jag är inte bonusförälder själv, men jag förfasas över vad vissa bonusmammor skriver om sina bonusar! Det är skrämmande! Väljer man att skaffa sig ett liv med en förälder, ja då får man faktiskt acceptera barnen och visa dem respekt! Det är ungefär som att jag som förskollärare inte behöver tycka lika mycket om alla barnen, men jag måste ändå visa dem samma respekt. Visst det är mitt jobb, men det är väl ändå viktigare att ett barn blir respekterat i sin familj än att det blir det på förskolan!