min hund bet en person idag. jag har gråtit hela dagen..

En hund av den blandning behöver mycket mer än så. Hunden behöver arbeta. Verkligen jobba med både kropp och psyke.Om du inte vill omplacera kan du gå med i Brukshundsklubben. Finns en hel del där som du kan aktivera hunden med. Kanske prova drag, agility eller spårning?

Åh herregud. Så för att en hund är undestimulerad är det inte konstigt att den biter människor? Herregud nu ger jag upp. TS - lycka till oavsett vad du väljer att göra. Hoppas bara inte du ångrar ditt val när och om hunden går över gränsen en gång till. Nästa gång kanske det är ditt eller någon annans barn som blir offer.

Man behöver inte vara två för sök. Lägg henne plats och gå och göm nånting. Spåra gillar nog andra hundar och oftast är ju problemet att man inte gör slutmålet tillräckligt attraktivt. När jag började spåra med min hund som inte alls var intresserad i början så la jag hans favvogodis på slutmålet + hans favvoleksak. Så fick han sitt godis och sen lekte vi och hade skojigt på slutmålet. Så körde vi så några ggr. De första spåren jag la var nog inte mer än typ 20 meter.

Det är inte många hundar som biter pga aggresion!! Det är nog något annat som hänt. Avliva inte hunden innan du vet! Kanske den har ont någonstans?? Har den inte varit aggresiv innan, så är inte chansen så stor att det händer igen. I värsta fall finns det munkorg.

Vänta med det drastiska beslutet att avliva i alla fall. Försök att ha det så roligt som möjligt imorgon och njut av sin sons första födelsedag! I övermorgon så konsentrerar du dig på hunden och om du känner för att försöka ge den den stimulering, träning m.m. som den behöver.

Helt rätt inställning. Kan ju dock vara en idé att kanske ha munkorg på henne när du har henne lös, finns barn eller andra människor i närheten. Tills du känner att du stärkt henne och törs lita på henne igen.

Mephala the ranger skrev 2008-08-15 22:21:42 följande:Jag tycker att det är en enorm skillnad på bett och "nafs". Naturligtvis givetvis självklart ska hunden inte ägna sig åt någotdera, men en hund är trots allt en levande varelse och inte en robot. Jag har en hund som jag litar på till hundra procent MEN jag är alltid med när han träffar barn. Jag har många småbarn i min omgivning, men jag är alltid med när de umgås med vovven, eftersom det är mitt ansvar som hans flockledare att se till så att inget händer.

Jo det är sant. Men som du skrivit själv så verkar det som om du känner att det kan vara orsaken.. eller har jag missuppfattat?

Vilken skönhet... Du bara måste ge henne en chans till.... Om du inte pallar själv så försök med omplacering iallafall. Hur gammal är hon?

Ja, och då vet du ju också att hon kan vara lite otrygg av sig. Vad fin hon är, din vovve, förresten! :)

Har inte läst igenom hela tråden, men förstår att du fått många olika råd och tips. Allt från avlivning (kan ni vara mer drastiska på detta stället?!) till träna.Det finns många bra, fristående (allstå inte via bruks) instruktörer som kan hjälpa dig att korrigera beteendet och att stärka din hunds självförtroende så att den blir lugnare/tryggare i sig själv. Jag har själv en aggressiv liten skit hemma och vet vilket jobb det krävs av en för att stävja beteendet som kan leda till diverse oönskade situationer.Vill ni gå igenom en "säker omplacering" kan jag rekommendera att höra av er till alla instruktörer i er omgivning med träningsmetoder ni gillar (alla är vi olika). De kan i sin tur ta en koll på hunden och göra en bedömning. Sedan har de ett brett sortiment hundägare/förare att tillfråga om intresse och de vet till större delen vad det är för folk, hur de tränar, hur duktiga de är och vilken erfarenhet de har.Jag är själv på jakt efter en hund (storlek "mellan"schnauzer) och har gjort på detta sätt. Vid aktuell omplacering kommer instruktörerna höra av sig. Känns tryggt även för mig då jag litar på instruktörernas öga för hundar och då de vet vilka ambitioner jag har med mina djur Lycka till!

Men fy vad hemskt. Stackars dej och stackars pojke - alltså va det ett allvarligt bett eller?Måste bara tala om för dej att min systerdotter blev hundbiten, men hon är inte hundrädd.. När de gick förbi hunden som bitit så sa hon bara "arga vovven" och jag har vart och hälsat på dom med min hund och det hon va mest bekymrad över va om Ebba va hungrig eller inte *så söt* (min systerdotter är snart 2 år)

Hate to say I told u so... Men det var precis det här jag menade när jag blev totalt nertrampad i denna tråden. Man kan inte lita på en hund som gör en sån sak - och nu har TS fruktansvärt dåligt samvete istl för att hon gav hunden en chans och den denna gången gav sig på ett barn. Ts- jag är hemskt ledsen för din skull . men du fattar rätt beslut. Vet att det är otroligt jobbigt att bli av med sin kompis. Kram till dig