Hjälp jag klarar inte av att jobba***gråååter*****

Hej alla ni vänliga som tar er tid att läsa! Jag ska försöka förklara min situation.

Hela mitt liv har jag förknipp jobb (gå till ett arbete) som något fruktansvärt o ångestladdat.

Jag har haft några olika arbeten under åren men aldrig klarat av att arrbeta mer än deltid dvs max halvtid. För mig har det alltid varit extremviktigt att göra ett bra arbete o att folk skall vara nöjda med mig. Varje arbete jag haft har slutat med att jag blivit så ångessjuk inför att gå dit att jag kräks om nätterna, får sömnbrist, ångestskakningar o kraftiga panikatacker, o det har varit så outhärdligt att jag sagt upp mig efter några månader eller max något år.

Sedan dottern föddes o min underbara mammaledighet tog slut har jag pluggat o det har gått bra då jag kunde komma o gå som jag vill. Jag slapp känna mig tillfångatagen i det här ”mönstret” som arbete känns för mig.

Nu har jag studerat klart o fått ett nytt jobb på 5 timmar varje dag mån-fredagar. Jag har bara hunnit med att arbeta några dagar nu, men ångesten är så fruktansvärt outhärdlig att jag gråter ständigt, skakar, kan inte sova kräks om nätterna, har tappat aptiten, jag känner mig helt förstörd o livrädd, fruktansvärt livrädd. Jag är livrädd att folk ska tycka att jag gör ett dåligt jobb, att jag är dålig, fel o knäpp, jag skäms fruktansvärt över att jag inte ens klara av att arbeta, sedan har jag nu även fruktansvärd ångest över att lämna dottern på dagis 5 timmar varje vardag, jag längtar efter henne så att det svider i hjärtat, känns som att hon skla tycka att jag överger henne.

Det känns som att livet är slut o att det nu bara är arbete som gäller, som om jag är fast i ett nät som jag aldrig kan ta mig ur.***gråååter****

Jag kan heller inte få vara sjukskriven eftersom att jag bara har provanställning nu o ingen läkare vill sjukskriva mig……..

Min dotter o man är allt för mig o det känns som om jag måste vara nära dem för att känna trygghet. Jag är helt enkelt just nu helt panikslagen, nu är det helg men jag kan inte njuta av ledigheten utan våndar inför måndagens arbete igen….. orkar snart inte leva……….