• Anonym (dåliga jag)

    Hjälp jag klarar inte av att jobba***gråååter*****

    Hej alla ni vänliga som tar er tid att läsa! Jag ska försöka förklara min situation.


    Hela mitt liv har jag förknipp jobb (gå till ett arbete) som något fruktansvärt o ångestladdat.


    Jag har haft några olika arbeten under åren men aldrig klarat av att arrbeta mer än deltid dvs max halvtid. För mig har det alltid varit extremviktigt att göra ett bra arbete o att folk skall vara nöjda med mig. Varje arbete jag haft har slutat med att jag blivit så ångessjuk inför att gå dit att jag kräks om nätterna, får sömnbrist, ångestskakningar o kraftiga panikatacker, o det har varit så outhärdligt att jag sagt upp mig efter några månader eller max något år.


     

    Sedan dottern föddes o min underbara mammaledighet tog slut har jag pluggat o det har gått bra då jag kunde komma o gå som jag vill. Jag slapp känna mig tillfångatagen i det här ”mönstret” som arbete känns för mig.


     

    Nu har jag studerat klart o fått ett nytt jobb på 5 timmar varje dag mån-fredagar. Jag har bara hunnit med att arbeta några dagar nu, men ångesten är så fruktansvärt outhärdlig att jag gråter ständigt, skakar, kan inte sova kräks om nätterna, har tappat aptiten, jag känner mig helt förstörd o livrädd, fruktansvärt livrädd. Jag är livrädd att folk ska tycka att jag gör ett dåligt jobb, att jag är dålig, fel o knäpp, jag skäms fruktansvärt över att jag inte ens klara av att arbeta, sedan har jag nu även fruktansvärd ångest över att lämna dottern på dagis 5 timmar varje vardag, jag längtar efter henne så att det svider i hjärtat, känns som att hon skla tycka att jag överger henne.


    Det känns som att livet är slut o att det nu bara är arbete som gäller, som om jag är fast i ett nät som jag aldrig kan ta mig ur.***gråååter****


     

    Jag kan heller inte få vara sjukskriven eftersom att jag bara har provanställning nu o ingen läkare vill sjukskriva mig……..


    Min dotter o man är allt för mig o det känns som om jag måste vara nära dem för att känna trygghet. Jag är helt enkelt just nu helt panikslagen, nu är det helg men jag kan inte njuta av ledigheten utan våndar inför måndagens arbete igen….. orkar snart inte leva……….


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-08-20 20:16
    Att det finns så underbara människor som ni här i tråden, om ni visste vad tacksam jag är över er!
  • Svar på tråden Hjälp jag klarar inte av att jobba***gråååter*****
  • Anonym (dåliga jag)

    Har sagt det förut men säger det igen,Jag är så glad att ni finns här o stöttar mig!!

    nu ska jag åka till jobbet. har suttit ett tag med andningsövningarna jag fått tips om.
    är så livrädd o blir bara ännu mer livrädd när jag tänker att det kanske blir så hemskt på jobbet idag att jag har ännu mer ångest när jag kommer hem inför att åka till jobbet imorgon....... usch blir alldeles panikslagen nu. men det är så där mina tankar fungerar, jag triggar igång paniktankar,,,,,,,,

    ha nu en underbar dag kära vänner nu ska jag åka***gråååter av skräck****

  • Anonym (liknande)

    Anonym (dåliga jag) skrev 2008-08-18 13:26:41 följande:


    Har sagt det förut men säger det igen,Jag är så glad att ni finns här o stöttar mig!!nu ska jag åka till jobbet. har suttit ett tag med andningsövningarna jag fått tips om.är så livrädd o blir bara ännu mer livrädd när jag tänker att det kanske blir så hemskt på jobbet idag att jag har ännu mer ångest när jag kommer hem inför att åka till jobbet imorgon....... usch blir alldeles panikslagen nu. men det är så där mina tankar fungerar, jag triggar igång paniktankar,,,,,,,,ha nu en underbar dag kära vänner nu ska jag åka***gråååter av skräck****
    Du kommer klara det, även fast det känns jobbigt. Många kramar till dig.
  • Flygfotogen

    Även jag känner igen mig. Jag har haft sjukt jobbiga perioder i mitt liv med oro över om jag skall få leva (har varit rejält sjuk). Därför känns det ibland som att vardagens krav gör att jag missar annat, eller att det helt enkelt blir för tungt att axla kraven. Det börjar bli bättre dock. Pluggtiden var jobbigast för mig, hade skapligt urusel karaktär och vissa mornar kommer jag inte upp ur sängen pga ångest, alt att jag inte kan somna pga ångest. Har någon slags blandning av kvällsångest och morgonångest men som sagt, det börjar ordna upp sig. Jag har hittat lite motivation i livet och lite glädje. Hoppas att det löser sig för dig TS!

  • Anonym

    Kära TS!
    När du sitter hemma och alltså mår bra, vad gör du för att lära dig mer om ditt tillstånd?

    Det finns massor att läsa om den ångest du känner. Ju mer du lära dig destå fler redskap skaffar du dig så att du kan hantera din ångest. Att bara skriva här hjälper ju inte, du måste läsa på!

    Du behöver också gå på träning dels för att lära dig avspänningsövningar att ta till vid ångest, dels ger motion dig möjlighet att koppla på kroppens endorfiner som är raka motsatsen till stressen din kropp känner när du får ångest. Om du inte vill gå till psykiatrin så föreslår jag att du går till en sjukgymnast som är specialicerad på stresshantering och som kan akupunktur. Du behöver ingen remiss och det kostar inte så mycket. Om du tittar på eniro.se så kan du hitta sjukgymnaster i ditt område som har denna specialitet.

    Vad ska du nu göra nu i kväll, istället för att sitta och elda upp dig inför morgondagens arbete? Ut och springa kanske? Läsa en bra bok? Gör allt du kan för att hålla dig sysselsatt. Låt inte dina tankar driva dig in i ångesten igen! Du kan kämpa emot!

  • Anonym (liknande)

    Hur var det på jobbet igår TS? Tänker på dig.

  • Anonym (dåliga jag)

    åh ni är så snälla alla här! önskar att jag hade er som mina arbetskamrater.. inatt har jag legat vaken i stort sett hela natten, bara snurrat runt o kallsvettats, mått illa o skakat av oron. det gick väl bra på jobbet, men fruktansvärt stressigt o riktigt fullt upp. När jag gick hem kändes det bättre en liten kort stund men sedan kom åter igen oron inför morgondagen, o skuldkänslorna för att lämna dotter på dagis. det käns som om allt focuseras på jobbet som om mitt liv är slut.Jag har försökt sysselsätta mig så mycket som möjligt från det att jag kom hem som ni sa men tankarna kommer bara igenom.

    ska gå o lägga mig om någon timme, är så rädd att jag inte ska orka, att jag inte ska klara det, att de på jobbet ska tycka att jag är dålig.

    hursom helst så är jag glad att jag har er! jag önskar er alla en fin kväll! kramar!!

  • Eslöv

    Ta ett helt annat jobb. I ett annat land. Jobba på disken för nåt företag i Köpenhamn? Ett café i Stavanger? Släpp allt! Bara stämpla in och stämpla ut. I Sverige finns inte så många jobb kvar. Men i våra grannländer. Flytta till en etta och ha det bra. Passa dig för sjukskrivning, dagcenter och så vidare. Det är inget fel på dig.

  • Anonym (ur mörkret)
    Eslöv skrev 2008-08-19 21:40:21 följande:
    Ta ett helt annat jobb. I ett annat land. Jobba på disken för nåt företag i Köpenhamn? Ett café i Stavanger? Släpp allt! Bara stämpla in och stämpla ut. I Sverige finns inte så många jobb kvar. Men i våra grannländer. Flytta till en etta och ha det bra. Passa dig för sjukskrivning, dagcenter och så vidare. Det är inget fel på dig.

    Förlåt, men sådär pratar bara nån som inte har lidit av denna problematik. Allt är inte svartvitt.


    TS- Kan du försöka bryta ner det hemska monstret som dina tankar har skapat om ditt jobb. Just nu är jobbet ett oöverstigeligt berg och hela ditt liv verkar kretsa kring hur det är och går på jobbet. För det första så lever du inte för att jobba utan du jobbar för att leva. Jobbet behöver inte nödvändigtvis alltid få dej bästa av dej, utan bara du gör vad du behöver göra så kan du känna dej fullt stolt över dej själv.


    Men försök att tänka på hur rimliga dina katastrofscenarion är. Varför i hela världen skulle folk hata dej för att du gör fel på jobbet? Skulle DU hata någon som gjorde fel på ditt jobb? Nää va? =) Vad är det du måste prestera på jobbet? Räcker det inte med att bara göra. Jag har ett eget litet talesätt, "Man kan inte göra allt perfekt, men man kan göra allt perfekt nog". Förstår du den? Du vet väl själv att du gör så gott du kan, du vet väl själv att du gör jobbet på ditt bästa sätt och det RÄCKER, då är det redan perfekt nog. Ingen människa kan göra mer än sitt bästa, då är det ju självklart att man får prestationsångest och mår dåligt över att man inte duger.

    Än en gång. Tänk dej själv som din psykolog =)  Och föreställningen man har av en psykolog är att den frågar alltid "varför tror du det är så?" och "vad tror du ska hända då?" Tänk en tanke som du föreställer dej om jobbet och sen ställer du dej själv dessa två frågor, svara dej själv, och fråga dessa psykologfrågor igen. Bryt ner dina konstiga tankar i små molekyler. Det kanske inte är en toppenövning, men ett steg på vägen är att kunna begrunda sina egna tankar och _försöka_ se sina föreställningar objektivt och vara kritisk mot dom om dom inte känns rätt.

    Än en gång. Jobbet är inte ditt liv. Gå bara dit, gör allt du ska perfekt nog och sen går du hem och lever. Jag har också pissedagar på mitt jobb, men då tänker jag på att jag gör detta för att kunna leva det liv jag vill med min man och min familj, jobbet är bara ett medel mot mina mål. Förminska ditt jobb lite, det är inte guds kontor du jobbar på, det behöver inte vara så överambitiöst som jag tror du tror att det ska vara.

    Än en gång, jag hejar på dej TS! =)  Jag vet ju att du kan!

  • Anonym (anna)
    Anonym (ur mörkret) skrev 2008-08-19 22:17:27 följande:
    Förlåt, men sådär pratar bara nån som inte har lidit av denna problematik. Allt är inte svartvitt. TS- Kan du försöka bryta ner det hemska monstret som dina tankar har skapat om ditt jobb. Just nu är jobbet ett oöverstigeligt berg och hela ditt liv verkar kretsa kring hur det är och går på jobbet. För det första så lever du inte för att jobba utan du jobbar för att leva. Jobbet behöver inte nödvändigtvis alltid få dej bästa av dej, utan bara du gör vad du behöver göra så kan du känna dej fullt stolt över dej själv.Men försök att tänka på hur rimliga dina katastrofscenarion är. Varför i hela världen skulle folk hata dej för att du gör fel på jobbet? Skulle DU hata någon som gjorde fel på ditt jobb? Nää va? =) Vad är det du måste prestera på jobbet? Räcker det inte med att bara göra. Jag har ett eget litet talesätt, "Man kan inte göra allt perfekt, men man kan göra allt perfekt nog". Förstår du den? Du vet väl själv att du gör så gott du kan, du vet väl själv att du gör jobbet på ditt bästa sätt och det RÄCKER, då är det redan perfekt nog. Ingen människa kan göra mer än sitt bästa, då är det ju självklart att man får prestationsångest och mår dåligt över att man inte duger.Än en gång. Tänk dej själv som din psykolog =)  Och föreställningen man har av en psykolog är att den frågar alltid "varför tror du det är så?" och "vad tror du ska hända då?" Tänk en tanke som du föreställer dej om jobbet och sen ställer du dej själv dessa två frågor, svara dej själv, och fråga dessa psykologfrågor igen. Bryt ner dina konstiga tankar i små molekyler. Det kanske inte är en toppenövning, men ett steg på vägen är att kunna begrunda sina egna tankar och _försöka_ se sina föreställningar objektivt och vara kritisk mot dom om dom inte känns rätt.Än en gång. Jobbet är inte ditt liv. Gå bara dit, gör allt du ska perfekt nog och sen går du hem och lever. Jag har också pissedagar på mitt jobb, men då tänker jag på att jag gör detta för att kunna leva det liv jag vill med min man och min familj, jobbet är bara ett medel mot mina mål. Förminska ditt jobb lite, det är inte guds kontor du jobbar på, det behöver inte vara så överambitiöst som jag tror du tror att det ska vara.Än en gång, jag hejar på dej TS! =)  Jag vet ju att du kan!
    Vad toppen du är (och då är jag ändå inte TS)!
  • Anonym

    Ts ska du ta kontakt med en sjukgymast specialiserad på stresshantering?

Svar på tråden Hjälp jag klarar inte av att jobba***gråååter*****