livets ord?

Jag håller med AquariusGirl tror jag. Men jag tycker att deras livsstil skiljer sig från medelsvenssons, vilket man kanske inte märker om man lever i kristna kretsar själv. Jag har haft kompisar som har varit med, och det är väl två saker som har utmärkt dem mer eller mindre i jämförelse med andra kompisar:

1) Livsstilen: De har levt efter väldigt konservativt kristna värderingar, inte gått ut och dansat, inte smakat något med alkohol, varit emot sex före äktenskapet (men det vet jag naturligtvis inget om hur de gör i praktiken) o s v

2) Religionsutövningen: Förutom att de går i kyrkan och ber så är de alltid ivriga att diskutera kristendom i alla möjliga och omöjliga situationer, de tar ofta chansen att missionera, de ber för icke-troende, de kämpar mycket mot både religiösa saker som onda andar och praktiska saker som abort och meditation.

Ingenting skumt, men inte heller som medelsvensson, vilket jag tror är en beskrivning som de skulle hålla med om.

Jag var på ett livets ord-möte en gång på den tiden jag fortfarande var kristen. Jag var väl litet nyfiken, så jag gick fram för att titta närmare på handpåläggningen och på folk som "fick anden" och föll på golvet och det där. Så kom Ulf Ekman och lade handen på min panna och rabblade något, och jag bara stod där försökte ta emot, utan att falla baklänges, men då FRÄSTE han åt mig: Du skall inte tro att du får något om du bara står där och tittar...

Ingen chans att de skulle värva mig efter det. Vill de inte ha medlemmar?

Angående moral runt sin kropp, så har patriarkatet jobbat hårt med att "syndifiera" i synnerhet kvinnors utomäktenskapliga sex, och arbeta in föreställningen om trohet som en förutsättning för lycka, för att de skall kunna vara säkra på vilken avkomma som är deras. Det hade från början inget med att göra att det skadar andra, till skillnad från stöld och mord.

Dajo skrev 2008-09-11 21:06:19 följande:

Nejnej, det var på 80-talet.

Free Spirit skrev 2008-09-11 21:08:41 följande:

Varför drar du den slutsatsen? Hur skulle jag ha gjort? Inser du att det är för att jag aldrig fattade hur jag skulle bära mig åt, trots att jag försökte, som Jesus tappade mig som sitt fromma lamm?

Free Spirit skrev 2008-09-11 21:35:46 följande:

Vad konstigt det blev. Mitt svar kom mitt i citatet.

Free spirit, menar du att jag bara skulle ha struntat i vad prästerna och pastorerna sa? Var det de som hindrade mig från att hitta något, tror du?

Jag menar det du sa att jag inte skulle ha koncentrerat mig på förbedjaren, gäller det alla präster och pastorer.

En period fick jag nämligen känslan av att religionen var det största hindret för tro. Du snuddar vid något där.

Free spirit. Angående religion som det största hindret för tro: Det blev så intellektuellt på något sätt, så mycket man måste lära sig för att kunna tro på rätt sätt. Bibeln har ju tusentals sidor som måste plöjas igenom.

För att ha en personlig relation med Gud är man tvungen att tro på ett visst sätt om Jesus, vem han var, hur han var, vad han gjorde och varför. Religioner är kravfyllda, de innehåller så mycket mer än bara tro, detta gäller även kristendomen.

Free spirit: Kristendomens budskap är rätt invecklat. Jag förstår det inte, och därmed förstår jag inte vitsen med kristendomen. Om man bara fick ha en relation till Gud, utan att blanda in en massa Jesus-budskap, skulle det vara så mycket enklare att tro. Jag kan köpa det där med allsmäktig gud och evig kärlek, men inte alla konstigheter om Jesus, allt det där som ni kristna säger gör Jesus så speciell.

Free spirit!

Konstigheter om Jesus: Jungfrufödsel, mirakel, 100% Gud och 100% människa (det blir 200%...) kroppslig uppståndelse, om vi tar de mest uppenbara. Varför skulle Gud krångla till det så?

Att du tycker att jag har fel uppfattnig beror på din tro. Jag tycker att du har fel uppfattning. Så var det med det.

Det jag menar med Jesus-budskapet är precis kristendomens grund. Gud var missnöjd med människorna, därför återföddes han som människa, och för att ta bort människornas synd offrade han sig själv... Varför? En allsmäktig Gud borde kunna förlåta ändå, utan att behöva krångla till allt.

Fast du skulle nog undra om du såg mig irl, om jag varannan mening sjöng de första orden i små grodorna, eller hoppade på ett ben varje gång jag svängde när jag var ute och gick. Även om jag sa "ja det är irrationellt, men outgrundliga äro mina vägar" skulle du inte tycka att jag var konstig i alla fall?

Free Spirit skrev 2008-09-17 14:01:44 följande:

Det är det präster brukar säga när folk inte fattar något om kristendomen: "Outgrundliga äro Herrens vägar". Alltså att ingen KAN förstå.

Jag menar att även om man lär känna människor bra så gillar man inte alla, eller förstår sig på alla. En del människor uppfattar man som konstiga, otrevliga, obegripliga. Så enligt din jämförelse med Gud är det helt enligt logikens alla regler att jag kan känna Gud jättebra och ändå inte gilla Gud?

Free spirit, du utgår fortfarande endast från DIN tro och DIN gudsupplevelse. Du bortser helt ifrån att det finns andra människor som har andra uppfattningar. Även om jag inte i min vildaste fantasi kan förstå folk som tycker att det roligaste jag vet är tråkigt, accepterar jag att de finns. Jag tänker inte övertyga dem om att de inte har fallit för mitt intresse p g a deras dumhet eller okunnighet. Men precis så uppfattar jag det just nu som du behandlar människor som inte har samma uppfattning som du om Gud. Du vet inget om min relation med Gud, men du anser dig kompetent att bedöma hur bra den är, vilket är förmätet.

Free spirit: Du brukar säga att jag inte förstår kristendomen eftersom jag inte har lärt känna Gud. Det vet du inget om, eller hur?

Så mycket som jag har letat efter Gud och försökt att lära känna Gud, om Gud är kärleksfull och existerar borde väl Gud ha gett sig till känna, eller hur? På vilket sätt jag har letat och hur öppen jag har varit kan du faktiskt inte bedöma!

Lika litet som jag tycker det är riktigt sjysst att säga det jag egentligen vill säga till dig: Att det finns vetenskapligt giltiga undersökningar som visar helt klart på att gudsupplevelser är processer som startar inuti din egen hjärna, helt utan påverkan utifrån. Gud är ett spratt som din egen kropp spelar dig. Obegripligt, eller hur?

Och, free spirit, den kärlek du talar om finns enligt mitt sätt att se det inuti dig själv! Det är du som "är" kärleken! Det du upplever är det positiva med din egen mänsklighet, det är därför du blir så tillfredsställd av dina gudsupplevelser!

Så, nu har jag "missionerat" litet också!

Ger upp vad? Att omvända mig? Ja, det lär du inte lyckas med.

Men jag hoppades på att få en förklaring på varför Gud inte gav sig till känna för mig, vad jag gjorde för fel, och vad jag missuppfattade.