Jag blev också felsydd. Min BM sa att det förhoppningsvis skulle växa ihop med slemhinnan, men det gjorde ont länge och kändes konstigt. Min sambo säger att det syns att det har sytt fel.
Jag mår inte dåligt över att han ser det, eftersom att det är hans barn jag har fött och han bryr sig inte om det heller. Men det kanske inte vore så kul om man nångång blev singel igen och ville ha nån ny (vilket förhoppningsvis inte kommer att ske). Enligt min Bm beror det på att de slarva på förlossningen och försökte göra det snabbt. Jag kan tänka mig att det stämmer eftersom min förlossnings-bm egentligen hade slutat för dagen och hon vill göra klart allt snabbt för att kunna sticka hem. Så kändes det.
Det värsta med det allt är att när jag fick reda på att jag var felsydd så var det på ett sånt förnedrande sätt. Jag var på efterkontroll och Bm och en student står och kollar in i mitt underliv. Plötsligt så säger BM (till studenten): "Titta, här har de sytt ihop fel och hon pekar på mitt underliv och studenten böjer sig intresserat fram. Jag frågar nervöst efter vad som är fel och BM säger i förbifarten att de har sytt fel och att förmodlingen har slarvat, sen pratar hon vidare med studenten och visar och pekar. Efter ett tag undrar hon om det gör ont när hon trycker där det är felsytt, och det gör det, varpå hon nickar till studenten för att bekräfta vad hon trodde. Det kändes som att de stod och pratade över huvudet på mig, det är ju ändå mitt underliv. Den barnmorskan kommer jag garanterat inte vilja ha om det blir fler barn.