Svår havandeskapsförgiftning, någon?

När vi hade vårt läkarsamtal 6 veckor efter födseln, sa den doktorn att det var inte fara för att skaffa fler barn. Däremot ska jag gå på fler kontroller.
Min barnmorska är supergulilg, hon säger att det händer mkt sällan två gånger att man får så pass tidigt, visst kan det hända igen, men kanske närmare BF. i och med man går på tätare kontroller kan man upptäcka det tidigare. Så det behöver inte betyda att du får tidigt igen.
Jag var dessutom väldigt noga med att gå ner i vikt till grav nr 2, och har hittils i v 29 inte gått upp något, jag sköter min kost och så.
Så du ska nog inte vara rädd för att skaffa fler när det väl är dags!

Bebisvaga- Då låg ni på sjukhus i drygt 3 månader då? Det är mest det jag tycker är jobbigt, men samtidigt är grymt glad för den vård han får den vård som finns, men jag vill ha han hemma.

Pritt- Aa okej, jag har hört en massa olika svar på den frågan och så, men jag ska få träffa en expert när jag ska på mitt återbesök och där hons ka gå igenom journalen för mig, kommer inte ihåg så mycket från den där dagen vilket känns jobbigt, jag kommer lixom ihåg små saker hela tiden som jag måste fråga sambon om...
Vecka 29 låter ju långt jue =P nej då, hoppas h*n stannar där inne ett bra tag till, jobbigt att bo sjukhus med en liten till hemma...

ja  2.5 månad blev det sjukhus..

Här är en till som haft svår havandeskapsförgiftning!

Det började med en svullen fot (som någon annan beskriver så skvalpade det i fötterna:P), åkte in på sjukhuset för att kolla vad det var och där var mitt blodtryck högt. 150/115, och jag fick ligga inne för observation. Dagen efter låg mitt blodtryck på 180/160 och det blev ambulans till umeå. Där lyckades vi få ner blodtrycket, men kissade 9,3 g äggvita (normalt är väl 300 mg tror jag?).. Reflexerna blev även väldigt känsliga, fick en enorm huvudvärk och vid sista UL så var flödet på det allra sämsta, då blev det akutsnitt.

Det har gått jätte bra för oss, Aline kom i v 31 och det har gått så himla bra för oss! Amningen krånglar lite, men man ska inte klaga när man gått igenom en sån här sak.

Nu blev vi förlöst med kejsarsnitt, och det är verkligen något jag har ångest för..
Det jag tycker har varit dåligt såhär efteråt, är att man har inte haft någon att prata med, och än mindre någon som frågat hur det är med MIG. Visserligen är det ju viktigast att aline mått bra hela tiden, men när jag blev jätte sjuk på tredje dagen efter snittet var det knappt någon som sa varken bu eller bä.
Dessutom fick jag bara träffa vår dotter 2 h / dag under hela den första veckan.. Fick en rejäl svacka pga det, och tyckte att allt var pest och pina..

Nu har jag berättat lite om hur det var förr oss och vad jag kände, hur känner du ang allt det som händer?

Lycka till, och stora kramar!

Jag känner ingen ångest över att jag blev snittad, när jag var som sjukast så ville jag bara bli bra igen och att ta ut Edvin var ju det den ända vägen och så fort dom tog ut han under ingreppet så sjönk blodtrycket rejält... Jag fick inte träffa honom på 2 dagar eftersom jag vart så dålig och fick ligga på intensiven och så, men jag fick en bild och och min sambo sprang emellan som en tok... Stackarn han har nog inte haft någon att prata med... Idag är Edvin 12 dagar gammal han har fått en lite infektion men nu är den på väg att bli bra vilket känns skönt... Och ska få prata med en Expert om det här när jag ska på mitt återbesök så jag hopppas att jag kan få svar på alla mina frågor... Edvin ligger ju på neo-intensiven eftersom han är född X-tremt tidigt och där har vi fått en kurator om vi träffar 1 gång i veckan, hon har hjälpt till med alla papper och allt sånt där, och det känns jätteskönt, eftersom man själv i stort sett precis börjat kolla det där med föräldraledigt och sånt han kom ju i vecka 24 han, där känner jag mig lite lurad måste jag säga.
Det jobbigaste nu är att åka hem utan honom varje kväll men jag vet ju att han är på Sveriges bästa sjukhus och att dom vet vad dom gör. Blev ni kvar i Umeå eller blev ni flyttade? Jag bor ju i Uppsala och på Edvns avdelning så finns en liten som kommer där uppefrån någonstans...
Hur är allt med Aline idag och hur gammal är hon?
KramKram

Jo, visst var det skönt att dom fick komma ut.. Det var ju som enda utvägen.. Men trots det känner jag mig "snuvad" och jag har även fått en extrem rädsla bara jag tänker på order kejsarsnitt. Förmodligen har det väl och göra med att jag var enormt rädd för en vanlig förlossning, för att inte tala om kejsarsnitt!:O Sen när allt gick så fort så hinner man knappt fatta vad som hänt. Dessutom åkte pappan till norge, (han var tvungen att jobba) så jag blev ensam på sjukhuset, och det fanns ingen att prata med kändes det som.(förutom dom andra föräldrarna då)

För mig kändes det som att alla andra tyckte att jag var "skonad" från det värsta, dvs en extremt för tidigt född, därför fick man klara sig lite själv.. Men, det är bara min egen uppfattning..

Men allting är bra med dig nu och så? eller är du fortfarande dålig? och med din son? En tröst kan ju vara att dom är OTROLIGT starka och envisa dom här små..!;)

Sen kan allt låta så mycket hemskare än det egentligen är.. Som min reaktion på när dom berättade att aline hade en blödning i hjärnan.. MYCKET sällan tydligen som dom är farliga. När hon var ungefär 4 veckor fick hon en till lite större blödning på vänster sida och det var tydligen inte heller så farligt. Men allt låter så himla hemskt när dom pratar om det! Var inte rädd för att fråga! Och min räddning igenom det hela var att jag dagligen plöjde igenom alla papper om aline, allt från röntgensvar till rapportblad..

Jag förstår att det är jobbigt att åka hem varje dag utan honom, men du tänker rätt, han har det otroligt bra där han är! Försök bara slappna av och ta vara på den här tiden också, för det blir ett minne för livet. Och fotografera mycket, för det är både "kul" att ha kvar sen och även bra att visa familj och vänner sen när ni får komma hem!

Vi blev kvar i umeå i åtta veckor, för att sen flyttas till skellefteå.. I umeå fick jag bo på patienthotellet..

Allt är bra med aline idag, vi kämpar på med amningen och vikten.. hon vill inte riktigt gå upp i vikt som hon ska, men hon är frisk iallafall och det är huvudsaken!

Idag är aline nästan 2,5 månad.. Men hon var beräknad den 22 aug så egentligen är hon bara 1,5 vecka..;) Väger 2800 och är 51 lång!

Visst får vi se lite bilder på den lille också?:)

Jag har tur jag som har pappan hemma, men han säger att det värsta var dom 2 första dagarna, då var ju inte jag där jag låg ju på iva... så han tycker att allt är mycket bättre nu och man får se det som är bra... men jag tycker att det känns jobbigt ändå... Känns ju dumt att jag inte var där för honom men han är här för mig till 1000%

Med mig är allt bra idag... Förutom att man känslomässigt är som en berg och dalbana vilket känns jobbigt, jag vet ju att han har det superbra. Han åkte på en lunginflemation i helgen men det verkar som om han har repat sig bra från den... men han fick ligga i resp i 1,5 dygn men nu är han tillbaka i cpapen igen... och igår blev han 2 veckor och vägde 600 gram så han har gått upp 84 gram sen födseln, det känns skönt och läkaren säger ju att han blir starkare och starkare för varje dag som går, så jag hoppas det tar ett tag innan han åker på nästa infektion... Vår edvins läakre är ju kändisläkare =) då måste det ju bara gå vägen.

Jo visst kan jag lägga upp bilder men jag orkar inte göra det idag, gör det ikväll om det är okej... måste kila till apoteket innan vi ska till sjukhuset.

Jo doktorn sa att han kommer ligga lite efter i viktkurvan eftersom dom inte kan ge han allt han skulle få i magen, men den bästa maten han kan få är min mjölk så här pumpas det jämt och städigt känns det som och det är påfrästande måste jag säga vet inte varför jag tycker det, kanske för att det känns som om att det inte kommer räcka sen, det kommer ju så lite...

Jag hoppas iallafall att vi får komma hem innan julafton... dom räknar ju med att han kommer få vara kvar på sjukan tills han skulle vart född vilket är 4 dec... fick ni åka hem innan 22 aug eller blev ni där längre???

ha de bra!
Kramkram

Har förlossningsberättelse på min sida (i bloggen) :)

Kom på att jag kan ju klistra in förlossningsberättelsen här :) DEN ÄR DOCK LÅNG!!!

Förlossnings berättelse.. Jag minns ingenting. Jag kan inte säga vad som är rätt och vad som är fel i detta fall. Allt detta som jag skrivit här är taget direkt från min förlossningsjournal.

25/1-08
Kommer in till förlossningen pga att jag haft missfärgade flytningar i 2 dygn. Har en hemsk huvudvärk och min syn är rubbad, jag tror dock att synen är rubbat pga huvudvärken och nämner det inte för sköterskorna på förlossningen. Gör ett VUL där dom konstaterar att livmodertappen är utplånad och jag är öppen 3 cm. Ingen vattenavgång så det blir observation över natten. Kvar på förlossningen själv, vilken mardröm..

14.00 kommer sköterskan in och talar med mig om att jag ska ta det lugnt och vila mycket Barnet får inte födas än, eller borde inte göra det i alla fall. Jag mår bra, har inte ont förutom i huvudet och får ett par alvedon och somnar till.

17.10 kommer sköterskan in igen för att ge mig mat, jag vill inte ha någon mat. Hon går igen.

19.38 Kommer hon tillbaka igen och ber mig att äta lite iaf, min kropp behöver näring. Jag sätter mig på sängkanten och ber om att få ringa Jonas, känner att någonting är fel med mig.
Hinner knappt prata klart innan jag får ett krampanfall. Sköterskan larmar på hjälp och nål sättes i min arm.
Nu försöker dom hitta Linus hjärtljud men hör bara min puls som slår igenom. Katastrofsnitt beslutas!

Linus är född 19.54 på Nyköping sjukhus. Jag kan inte göra annat än att vara nöjd med behandlingen och bemötandet jag fick. Från det att jag på våning 5 fick mitt krampanfall tills att Linus föddes nere på operation (Våning3?) tog det 16 minuter. Jag snittades med kläderna på, Linnet som jag hade på mig är fortfarande inte tvättat och kommer inte bli det heller.
Om inte sköterskan (Gunilla Ek) hade kommit in till mig när hon gjorde så hade antagligen varken Linus eller jag funnits idag. Jag har haft en skyddsängel vid min sida det är i alla fall en sak som är säker.

Forts: Linus plockas ut ur min mage 19.54 den 25/1-08. Han har bra hjärtfrekvens, andning, muskeltonus och retbarhet. Andningen var det sämre med, men den kom han ikapp med efter 10 minuter. Moderkakan tas ut och undersöks. Moderkakan är trasig, dvs den brast innan barnet togs ut.

Linus körs i öppen kuvös med sutrationsmätare + dropp till Eskilstuna neonatal avd. Där matas han med 5ml kodad bröstmjölk (donerad mjölk från annan mamma) 8 ggr per dag. Han har bra sugreflex men matas med sond då flaska inte är ett alternativ innan ammning testats på mamman. Grimman med syrgas tas bort efter 2,5 dagar och han solar för ett högt billirubin värde. (Gulsot)

26/1-08 (Morgon) Jag blir fullproppad med stesolid pga det höga blodtrycket. Har fortfarande ingen syn på något öga och är väldigt svullen i ansiktet. Min Mamma är med mig och får absolut inte lämna rummet då jag fick panik när jag vaknade ur narkosen. Började dra ur slangar o sladdar och skrek så hela sjukhuset hörde mig. Ville absolut inte förstå vad som hade skett med varken mig eller Linus.

17.07 Blodtrycket varierar mellan 140-150/95-110, mer stesolid 5 mg iv enligt läkarens ord.
Bedöms som icke transportabel till Eskilstuna idag. Proppas med ketogan och stesolid, inte konstigt att man va snurrig i skallen.
Har magnesiumdropp från förlossningen tills nu den 27/1-08. Mina reflexer var helt tokiga. Så fort någon tok på mig så reagerade jag som om jag blev överkörd av en lastbil.
Får duscha nu, 2 dagar efter förlossningen. Bedömning om förflyttning till Eskilstuna görs efter duschen.
Blodtryck tas och det ligger på 150/100. Bedöms att jag får åka till Linus nu?

Sammanfattning från förlossningsjournalen! Patient inlagd pga missfärgade flytningar i grav vecka 34+4. Moderkakan påverkad men ingen diagnostiserad havandeskapsförgiftning. Patienten krampar på förlossningsavdelningen, katastrofsnitt!!
Vårdas på IVA efter snitt då sonen förts till Eskilstuna för att vårdas på Noenatalavdelningen. Patienten behandlas med magneciumdropp för att minska krampbenägenheten i 2,5 dygn. Efter förlossningen har patienten tappat synen, kan bero på hårt tryck på hjärnan under krampanfall. Patienten förflyttas idag till MSE Eskilstuna för att träffa sin son och vårda honom där. Patienten är nu utskriven från Nyköpings förlossningsavdelning.

Under en kontroll på fredagen 31/8 -07 upptäcktes högt blodtryck och äggvita....hade tidigare i veckan haft flimmer framför ögonen men inget som jag tänkte va farligt...

1/9-07 kommer in till Falu lasarett med högre blodtryck och äggvita...mådde precis lika bra om under hela graviditeten..som en prinsessa...klockan va då 14.00 ca..

17.30 bestämdes det att barnet i min mage måste ut. Barnet va i stor fara och även jag.
Läg bara och krampade och mitt blodtryck bara rusade och ingen medicin hjälpte. kräktes och svamlade..(kommer knappt ihåg något)

19.52 föddes vår son Manfred 1865g och 44 cm lång..i vecka 34+5 med akut kejsarsnitt. Hade dom väntat 1 timme längre så hade varken jag eller Manfred funnits idag...

Manfred föddes med hjärtfel och analatresi..hans första år har varit väldigt kritiskt i vissa stunder men nu går vi mot ljusare tider...