• Anonym (Orolig)

    Biologisk pappa söker kontakt - hur göra?

    Hej
    Jag har ett stort problem som jag inte vet hur jag skall hantera. Jag får ingen hjälp från min fru direkt. Jag är styvpappa till en 5-årig dotter som är min frus barn och vi har oxå en 1-årig son tillsammans.
    Jag har funnits med i bilden sen hon va 2,5 år ungefär och vi har bra relation och hon ser mig som sin pappa (säger pappa till mig). Hennes biologiska pappa har aldrig brytt sig om henne och så fort han fick reda på att min fru var gravid med henne så sket han i henne.
    Innan jag och min fru träffades så gjorde han nåt försök till att träffa henne, men de sket sig för min fru accepterade inte omständigheterna under vilka de skulle ses.

    Min fru + dotter kommer från ett annat land och nyligen förra året så åkte hon tillbaka dit med barnen för att hälsa på sina vänner. Jag stannade hemma för jag ville inte följa med.

    Det jag inte visste då var att hon hade bestämt då med biologiska pappan om att han skulle få se dottern. Han fick träffa henne i sällskap med en nära vän till min fru.
    Detta fick jag reda på rätt nyligen. Hon berättade att hon försökt få reda på hur jag tyckte om ett sådant möte innan hon åkte och att jag hade varit för negativ för att hon skulle kunna säga att bio-pappan ville ha kontakt.

    Jag förstår att min dotter en dag kommer undra vart hon egentligen kommer ifrån. Det kommer ske...så är de bara, men inte nu vid 5 års ålder.

    Det som stör mig är min frus handhavande av det hela. Hon berättade oxå för mig att hon hade lämnat vår dotter ensam hemma hos honom för hon behövde packa lådor som skulle skicka hem hit till Sverige. Jag blev helt paff liksom.

    Hur kan man göra så? Vem vet vad han kan ha sagt/gjort?
    Hursomhelst så kom allt detta skit upp till ytan då jag ifrågasatte vem var som hon börjat nämna och varför hon säger "bigboy" i samband med det namnet. Hon sa då att det handlade om hennes biologiska pappa och hon säger "bigboy" för han är över 2m lång....och sen kom resten.

    Nån som varit med om nåt liknande? Hur hanterar man sånt här? Min fru säger att han kommer komma till Sverige nästa år om det är ok med mig. Hur kan ja lita på henne när hon redan gått bakom ryggen på mig? OM jag säger nej så kanske hon fixar till ett möte ändå.
    Jag tycker att vår dotter är för liten för att förstå såna här komplicerade saker och att det räcker med bilder om han nu är så intresserade av att se henne. Är jag egoistisk att tänka så?
    Nog är det bra störande av att höra om en "crying bigboy" vissa dagar (han grät då han såg henne enl. min fru), men jag tycker det låter realistiskt att neka honom just nu att träffa henne. Behovet finns inte hos henne, bara hos honom som jag ser det.
    Jag har försökt ta detta med min fru, men hon blir bara förbannad och säger att han är helt ok med att jag är pappan för henne och att han inte tänker slåss för henne eller så.
    Jag är lost alltså. Det känns som en freeloader kommmer och vill ha minnen/upplevelser av nåt som man lagt mycket energi i att få att fungera. Han behöver inte ta de dagliga fighterna eller ta hand om henne när hon är ledsen. Han kan bara åka hem med fina lekminnen av vår dotter.

    Hjälp!

  • Svar på tråden Biologisk pappa söker kontakt - hur göra?
  • Anonym (x)

    Spontant känner jag att det bästa är att din dotter får träffa sin biologiska pappa så tidigt som möjligt, så att situationen blir naturlig för henne.
    Om jag läser mellan raderna så verkar det som att du är orolig att han ska ta din plats i din dotters hjärta? Det ser jag som otänkbart, DU är hennes pappa i alla aspekter utom den biologiska. Han är enbart biologisk far och det smäller inte så högt i jämförelse ... Visst kan han kanske också få plats i hennes hjärta. Visst kan det komma tillfällen då din dotter ilsket skriker "du är inte min riktiga pappa" eller "min riktiga pappa är mycket snällare". Barn vet mycket väl hur de ska såra/ge dåligt samvete Men arga ord förtar inte den trygghet och kärlek hon känner hos dig.

    Jag tror inte att du kan hindra bio-pappan från att träffa din dotter och jag tycker inte att du ska göra det. Kom ihåg att din dotter är centralgestalten här, inte du, bio-pappan eller mamman.

    Det största problemet i situationen tycker jag är att din fru inte berättade för dig att hon skulle låta barnet och bio-pappan träffas. Jag tycker att man ska kunna säga sådant till varandra i en relation. Jag tycker också att du bör se till dig själv här - vad är det som gjorde att din fru inte kände att hon kunde berätta det för dig (kom ihåg att i hennes ögon gjorde hon inget fel, hon vill sin dotters bästa likaväl som du gör det bara det att ni har olika infallsvinklar)?

    Prata med din fru och förklara (utan att anklaga) att du blev sårad och skrämd av att hon gjorde så. Att du känner dig hotad av biopappan (att din position hotas alltså, inte fysiskt hotad) och ... ja, berätta hur du känner. Och tala om hur du vill att det ska fungera: att ni ska kunna prata om allt utan oro för den diskusion som kanske följer, att ni måste kunna lita såpass på varandra.
    Det är så lätt att utgå ifrån att den andra ska förstå hur man tänker och känner, men det underlättar ju om man talar om det istället för att lita på den andres tankeläsarförmåga.

    Om du "blottar strupen" genom att berätta om dina känslor så minskar risken att hon ska gå i försvar och "bara kasta skit och anklagelser tillbaka".

    Jag vet inte mer om er situation än vad du berättade här. Kanske har jag tolkat allt fel. Men detta var mina spontana tankar, hoppas att de kan hjälpa.

  • Ms TB

    Jag tror också att du är rädd för att bio-pappan ska ta din plats. Oavsett gener så är DU hennes pappa.
    Jag tycker inte du ska hindra dottern att få träffa honom, men tala med din fru om dina känslor så att ni får en bättre kommunikation. Tror att det kan vara bra för dottern att träffa honom fler ggr, nu när hon redan vet om honom. Annars kanske det kan leda till bitterhet gentemot dig när hon blir äldre och får veta att du hindrade hennes umgänge?
    Tala ut med din fru och var ärlig med dina känslor trots allt.

  • Anonym (x)

    Förresten, om du känner att du vill "prata" med andra pappor så kan du även kolla www.farsa.nu/forum.html
    Jag vet inte hur aktivt forumet är, men jag tror i alla fall att det finns fler killar där än här. Familjeliv känns lite tjej-dominerat ibland

  • pegga

    Dina känslor är väldigt begripliga. Du har gjort allt för att gå in som flickans pappa och så ställer det här saker på huvudet.

    Det är fyra personers agerande som du kan behöva tänka på här, tre vuxna och ett barn, och jag tror att det kan vara klokt att tänka igenom hur det är för er tre vuxna innan du börjar tänka på vad som är bäst för din dotter/styvdotter, för annars projicerar du bara dina obearbetade känslor på henne, mänskligt nog.

    Vad gäller den biologiska pappan så måste du nog inse att du bara har fått halva sanningen. Du kan nog vara helt säker på att om han skulle berätta vad som hände så skulle du få en annan bild. Så försök ha öppna tankar om honom. Däremot så tror jag du kan vara helt lugn att han inte kommer att komma in och ersätta dig hux, flux, dels för att din dotter/styvdotter har knutit an till dig, och förmodligen också för att han knappast släpper allt han för att helt plötsligt bli världens mest närvarande biologiska pappa.

    När det gäller din fru så kan åtminstone jag ha en förståelse för hennes agerande. Flickan har en rätt till sin biologiska pappa och eftersom hon säkert kunde förutse din reaktion så kändes det förmodligen enklast på det här sättet. Säkert tyckte hon att flickans rätt går före dina känslor, och det har hon ju faktiskt rätt i, i så fall.

    När det gäller dig så kan vem som helst förstå att du reagerar som du gör, men jag tror kanske att du ska tänka som så att din dotter/styvdotter har plats i sitt hjärta för både sin biologiska pappa och dig. Jag tror inte en sekund att hon kommer att känna mindre för dig bara för att hon har fått träffa sin biologiska pappa. Barn tycker ju inte mindre dom sin mamma för att de har en pappa. Varför skulle då hon tycka mindre om dig för att hon får kontakt med sin biologiska pappa?

    Din dotter/styvdotter har samma situation som tusentals andra barn i Sverige, där kontakten med pappan har varit nästintills obefintlig, eller t.ex. hos adoptivbarn.

    Att neka din dotter/styvdotter kontakt tycker jag vore direkt grymt och omänskligt. Se istället till att göra allt för att underlätta så mycket du kan. Det kommer hon att må bäst av, och hon kommer fortfarande tycka lika mycket om dig.

  • Mamsis

    Biologisk pappa kan vem som helt som inte har något fel fysiskt bli, men social pappa är något man förtjänar och det ger ett mycket starkare band.

    Att flickan ska få träffa sin biopappa ärhelt i sin ordning, det som är fel är att mamman hanterat det hela på ett sådant dumt sätt. Oavsett din reaktion så borde hon ha talat om för dig vad som var på gång, MEN du borde heller inte varit/vara negativäven om det rä svårt, för det handlar inte om dig utan om flickan.

  • Anonym (Orolig)
    Svar på #5
    Tack för alla svar!
    Jag förstår vad ni säger och visst min dotter går före mina intressen, men vad jag var orolig över är en splittad situation. När jag och min fru blev tillsammans så gjorde ja det solklart för henne att jag vill inte ha biopappan med alls på nåt hörn i tidigt skede och ändå så händer detta. Känns som om hon varit otrogen på nå sätt.
    Jag är pappan i familjen och ska se till att tillsammans med min fru att min familj fungerar, både ekonomiskt och på känsloplanet...MEN detta känns ej ok. Min dotter kämpar mellan engelska och svenska och har svårigheter att uttrycka sig och hon förstår inte situationen fullt ut. Det är mer att behovet finns hos bio-pappan än hos min dotter. Kanske runt 8-9-10 års ålder så hade de känns mer ok för mig och henne (då förstår hon mer), inte vid 5. Jag är inte rädd att ska ta min plats som pappa, men det känns mer som om en snyltare kommit in och försöker skapa oreda och jag är mer förbannad tror ja. Om han nu träffar henne och lämnar oss så kommer han oxå lämna ett barn med minst 1000 frågor bakom sig som jag och min fru får ta hand om, tills nästa gång han kommer. Den situationen vill ja helst undvika, men visst hon har ju rätt se sin bio-pappa. Jag vet att hon kommer nog se mig som sin pappa ändå trots detta, men det är svårt att uppskatta skadorna detta kan ge vår familj. Jag har en son på 1 år oxå som jag måste se efter och hur skall ja veta hur han behandlas nu när min fru är som hon är. Jag är inte så pigg med okända män umgås med min son om hon nu tänker ta med honom när de träffas.

    Ja avvaktar tills de kommer upp att han vill träffa henne och tar snacket med frugan då. Jag hoppas att min fru respekterar mina åsikter då och inte försöker gå bakom ryggen igen. Denna gång är jag förberedd och tänker inte bli lurad igen. Vill hon luras igen så blir de svårt om inte omöjligt för mig att leva ihop med henne mer.
  • pegga

    Jag tror vi alla känner med dig och önskar er familj allt det bästa och jag tror säkert att det kommer att ordna sig på ett mycket bättre sätt än vad du befarar och är orolig för.

    Personligen tror jag dock att du måste ta dig en funderare till på om dina känslor och din inställning är helt igenom hållbara i längden.

    Jag förstår att du gör allt för er dotter, och din familj, men ändå så tycker jag det låter som om din inställning försätter mamman i en jättesvår situation också.

    När du ställer upp "krav" (eller önskemål, vad man nu vill kalla det) så blir det ju lite så att mammans önskemål om att dottern ska få träffa sin biologiska pappa får stå tillbaka, och då tar ju du lika lite hänsyn till hennes tankar och känslor som hon gör när hon "går bakom ryggen" på dig.

    Jag brukar tänka så om känslor att alla känslor är jättebra, så länge de hjälper en att hantera verklighetens alla krav, men om känslorna blir ett hinder och försvårar så försöker jag bearbeta hur jag känner genom att försöka bryta tankemönster och om jag ska vara helt ärlig tror jag att det är precis vad du skulle behöva. Tror helt enkelt du måste hitta ett nytt sätt att tänka på situationen, för det sättet som du har nu funkar inte så bra, det gör både dig och din fru, och troligen också er dotter oroliga och ni vuxna tappar förtroendet för varandra.

    Eftersom jag själv är man och särbo med en kvinna vars dotter inte har någon kontakt alls med sin pappa (han vill inte, av olika skäl) så förstår jag hur du tänker och känner, men själv har jag valt en helt annan väg och pratar med flickan varje gång när hon undrar om sin biologiska pappa, och uppmuntrar hela tiden mamman att göra ett nytt försök, för jag tror flickan skulle må jättebra av att få lite kontakt med sin biologiska pappa. Nu ska jag vara ärlig och säga att du säkert står närmare er dotter än vad jag gör, men jag vet också att jag skulle behålla den inställningen även när flickan knyter närmare an till mig.

    Försök tänka om, ni kommer alla att må bättre av om/när du känner att din oro inte är helt motiverad.

    Lycka till, det kommer säkert att gå mycket bättre än du tror och du ska se att det ordnar sig på ett mycket bättre sätt än vad du tror just nu!

  • Mamsis

    Eh?? DU vill inte ha biopappan med? Det är faktiskt något du inte har med att göra. Du träffade en kvinna som har barn med en annan man, då får du hela paketet.

    Sen håller jag fast vid att hon skötte det hela på ett klntigt sätt.

    Okända män? Det är din frus dotters bioPAPPA, ingen snubbe från gatan hon har raggat upp.
    Om du och din fru skulle skilja er har du ÄNDÅ ingen rätt att bestämma vem eller vilka din fru anser lämpliga att träffa er son.

    Du kan säga hur du tycker detta ska skötas, men det slutliga avgörandet om din frus dotter har hon och hennes bio pappa.
    Hur ni lever ert liv bestämmer ni, din fru och du gemensamt (och jag tycker fortfarande att hon skulle ha talat om för dig vad som planerats)men om din fru anser att hennes dotter ska få träfa sin pappa så är det helt och hållet hennes avgörande.
    Lev med det eller skilj dig och skaffa dig en kvinna som anser att ditt ord är lag.

  • Anonym (Orolig)
    Mamsis skrev 2008-09-08 18:47:31 följande:
    Eh?? DU vill inte ha biopappan med? Det är faktiskt något du inte har med att göra. Du träffade en kvinna som har barn med en annan man, då får du hela paketet. Sen håller jag fast vid att hon skötte det hela på ett klntigt sätt. Okända män? Det är din frus dotters bioPAPPA, ingen snubbe från gatan hon har raggat upp. Om du och din fru skulle skilja er har du ÄNDÅ ingen rätt att bestämma vem eller vilka din fru anser lämpliga att träffa er son.Du kan säga hur du tycker detta ska skötas, men det slutliga avgörandet om din frus dotter har hon och hennes bio pappa. Hur ni lever ert liv bestämmer ni, din fru och du gemensamt (och jag tycker fortfarande att hon skulle ha talat om för dig vad som planerats)men om din fru anser att hennes dotter ska få träfa sin pappa så är det helt och hållet hennes avgörande. Lev med det eller skilj dig och skaffa dig en kvinna som anser att ditt ord är lag.
    Okända män...jo han är en sådan för mig och nej jag vill inte ha med honom just nu. Det var typ en one night stand för min fru och hon känner inte honom bra alls och jag känner inte honom heller. Det spelar ingen roll om han är biopappa till min dotter. Hade min fru gjort en annan approach så hade ja kanske tänkt annorlunda, men nu känns de så nära inpå. Han ska komma till våren och min fru har på egen hand bestämt det....inte tagit det tillsammans med mig. Ja ser honom som ett hot, men inte mot min papparoll utan mer som ett hot mot min familj.
    Ingen som förstår hur jag tänker?
  • Mamsis

    Anonym (Orolig) skrev 2008-09-09 09:10:31 följande:


    Okända män...jo han är en sådan för mig och nej jag vill inte ha med honom just nu. Det var typ en one night stand för min fru och hon känner inte honom bra alls och jag känner inte honom heller. Det spelar ingen roll om han är biopappa till min dotter. Hade min fru gjort en annan approach så hade ja kanske tänkt annorlunda, men nu känns de så nära inpå. Han ska komma till våren och min fru har på egen hand bestämt det....inte tagit det tillsammans med mig. Ja ser honom som ett hot, men inte mot min papparoll utan mer som ett hot mot min familj. Ingen som förstår hur jag tänker?
    Jo, jag förstår hur du tänker, men jag vet också att du inget kan göra åt saken annat än att be din hustru respektera att du inte vill ha honom där.
    Å andra sidan är det oavsett om det var ett one night stand eller ett 15 årigt förhållande som resulterade i ett barn INTE du som bestämmer om barnet ska få träffa sin pappa eller inte.

    Du och din fru bör tala om detta på ett "nyktert" sätt, du kan förklara hur du känner, hon kan förklara hur hon ser på saken men till syvende och sist så är det hon som avgör.

    Det du får välja är om du kan leva med det eller inte.
  • pegga

    Om barn har blivit till efter ett one-night-stand eller efter 20 års äktenskap kvittar.

    jag är absolut säker på att han inte är ett hot mot din familj. Det som kanske är ett hot är att du och din fru inte kan komma överens, men det är faktiskt inte bio-pappans fel.

    Det ansvaret är helt och hållet ditt och din frus.

Svar på tråden Biologisk pappa söker kontakt - hur göra?