FAAAN varför funkar det inte!!!

Inget gnäll det där. Det är JÄTTEjobbigt. Du är inte ensam om att känna så. Jag har inte fått MF, har svårt att bli gravid och just nu är det så tungt och jobbigt. Det är frustrerande.

Känner precis som du- ge upp eller kämpa? Jag vill ge upp för att slippa ryckas mellan hopp och förtvivlan men egentligen finns inget alternativ än att kämpa.....

Känns skönt att bli förstådd! Det känns bara hopplöst. Jag och min man har sex enligt schema, all romantik är borta,och när jag väl blir gravid så vågar jag inte ens gå på toaletten...........

Den värsta kommentaren fick jag av min egen mamma...ja, ja, du ska se att det kommer att gå om du inte tänker på det....vaaaa! skulle mina tankar styra mina hormoner...nja, jag tror inte riktigt det!!!

Tack för att jag fick gnälla av mig lite!

Samma här!! Vi konstaterade igår att vi får stressa ner och låta det ta lite längre tid- sex är inget kul längre...
Ogillar verkligen "du ska se att det ordnar sig, bara du inte tänker på det"... Och hur ska det gå till!! Helt omöjligt. Det är det enda jag tänker på.

Hej på er!

Jag känner likadant som er, har haft 3 mf och har precis börjat på utredning på Sahlgrenska. Det värsta är att det tar så långt tid och inga där verkar förstå. Nu har den läkare jag hade precis slutat och jag får börja om med en ny läkare. Jag blir frusterad. Alla provtagningar tar som himla tid och så har de upphåll varje jul och sommar. Man hinner precis komma in, som nu ska jag ta nya blodprover p.g.a för hög prolaktin värden. Och då tar det säkert några veckor till innan jag får komma tillbaks.
Ja ibland undrar jag ska jag fortsätta? Snart 40 år.
Kramar på er allihop.

Jag har kämpat i över 3 år på att få ett barn så jag vet hur det känns

Förstår hur du känner. Jag har inte haft mf men vi kämpade i nästan tre år, påbörjade en utredning. Dagarna innan vi skulle på återbesök för att disskutera igenom olika "alternativ" hade min mens varit försenad i två veckor utan att jag "tänkt" på det, den brukade ju kunna strula, jag var ju så inställd på att vi inte kunde få barn och att vi snart skulle få hjälp. Några tjejer här på FL pushade på mig att göra ett test. Nu idag är vår efterlängtade lilla sessa nyss fyllda 1 år

Jag tyckte att allt var så frustrerande eftersom min tidigare graviditet, med min 14 åriga dotter sedan ett tidigare förhållande, blev efter bara någon månad efter att jag slutat med p-pillren.

Jag lider med er, verkligen. Själv kände vi att vi inte skulle orka med detta och valde därför att adoptera. Idag har vi två underbara ungar och känner oss helnöjda. Självklart ska man vara mogen för att adoptera men om man mår så dåligt som TS av allt detta kanske ni ska börja fundera i andra banor.

Vet hur du känner det. Själv kämpa jag över 5år med första och lite över två år med andra. Jag säger, ge inte upp men lägg det på hyllan en månad eller två.

Lycka till hur det än går och vilka vägar Ni väljer att gå

Vet också hur du känner, det närmsta en graviditet som jag har varit är att jag fick ett utomkvedshavandeskap på försök 9 o fick min ena äggledare bortopererad... nu är det inte lättare... nu har vi försökt på egenhand i 1,5 år med lite hjälp av pergotime de sista månaderna. Ska träffa en läkare snart om hur vi ska gå vidare. Kram

Tack för all peppning! Jag har nu börjat min femte dos med puregon, så man får väl planera in en "mysig" stund i helgen!!

Jag tror inte att jag riktigt är redo att släppa tanken på ett biologiskt barn ännu men jag är helt klart öppen för idén att adoptera. Min man har det lite svårare med den tanken, så vi får väl se?!

Lycka till alla ni andra! Kram

Tittar in och svär lite jag med. Helvetesjäklaskitfanockså att det aldrig blir en en bebis för oss. På tre år har vi åstakommit en ynka liten himla graviditet som var så inihelsike efterlängtad som slutade i en förbannadjäkla MA. Ursäkta språket - brukat aldrig svära men jag är less.

Vill också svära åt livet lite.
Har försökt i tre 1/2 år,ätit otaliga kurer med pergotime,tatt kål på sexlivet genom att sex på schema,blivit gravid men fått MA i v.13,först stå i en landstingskö och sen när vi väl kom fram så hitta vi drömhuset och flyttade.Står nu i en ny j**vla kö.....
Orkar inte vänta längre utan gör nu ett privat försök undertiden...nu j****vlar skaa det bli sommarbebis!!!

Hej, Pratade med en läkare häromdagen... nu kommer det troligtvis bli IVF för oss. Jag har trasiga äggledare... eller rättare sagt den ena är ju borta efter vårt x, men de misstänker att den andra också är dålig. Så nu väntar lite undersökningar osv. MEN nu kan det ju äntligen hända något o man få ju något o sätta fokus på. Jag önskar er all lycka i bebisförsöken ! Kram♥

En liten glimt i min tillvaro är att jag tror att jag har ÄL nu... Skrapades för tre veckor sedan. Känns i alla fall som att kroppen är på g igen.

hej

Du är inte ensam, mitt humör går upp och ner också. Vi har inte kunnat bli gravida på 2 1/2år eller är det nu 3 har tappat räkningen. Jag vet inte hur många gånger man fått höra slappna av, jag har lust att skrika slappna av för fan själv!!
Jag älskar mina brorsöner man fasiken vad svårt det är när man ska dit och folk frågar när är det eran tur då och man får le och säga vilken dag som helst, fast hjärtat spricker.

Lycka till tjejer hoppas, hoppas för oss alla.
kram Jeanette

Men vad är detta! Du har ju rätt till en missfallsutredning efter tre missfall (oavsett om du har barn sedan innan), jag är så trött på att detta avfärdas och inte tas på allvar av vissa gynekologer/läkare.

Nej, nu ser du till att få en remiss till en missfallsutredning, läs lite i trådarna under "upprepade mf" så ser du vilka prover som tas och underliggande behandlingar det finns.

Lycka till!