Hej

Nu sitter man här återigen med magen i vädret. Jag och min man fick en liten pojke 2005 som kom v 31 med dunder och brak. En otroligt snabb förlossning och alldeles för tidigt. Snacka om chock! Det tog oss ett tag att fatta att vi hade blivit föräldrar och dessutom till en pojke (alla, ink. oss själva, trodde att det var en liten tjej där inne).

När vi sen bestämde oss för att försöka med nummer två, så blev allt väldigt svårt helt plötsligt(jag har PCO). Efter ett antal försök och 3 missfall, så försökte vi med insemination. Första gången misslyckat men andra gången tog det och 2009 fick vi en liten tjej.

2010 försökte vi igen men denna gång blev det bara fruktansvärt. När vi åkte in för att göra KUB testet så syntes det på ultraljudet att nackspaltenvar bred och vi fick göra ett moderkaksprov veckan därefter. Provsvaret knäckte mig helt Trisomi 18 och "ej förenat med liv" som läkaren uttryckte det! Min värld stannade och jag fick avbryta graviditeten i v15...det absolut värsta jag någonsin har gjort.

Nu är det dags igen. Jag är gravid och livrädd.


Ålder

46 år

Barn

15 år    

Civilstatus

Gift

Personlighet

Ambitiös     Glad     Kaxig     Morgonmänniska     Nyfiken     Omtänksam     Optimist     Snäll     Social    

Intressen

Barn     Djur     Film/TV     Litteratur     Matlagning/Bakning     Politik     Sport     Trädgård    

Musik

Allätare    

Husdjur

Hund     Häst     Kanin     Marsvin    

Innehåll