Jag är ofta orolig att nått ska hända min ofödda bebis. Och när jag Ser/Läser/Hör, när barnet inte klarar sig i så pass sent som i vecka 38,40 osv blir jag tok orolig att det ska hända mig. Är det beroende på mamma & hennes gärningar? eller är det nått fel på barnet från första början som man kanske inte har sett? Eller kan det bli så att bebisen bara inte klarar sig?
Någon som kan lunga mina nerver? Oerhört tacksam för svar!
Behöver inte alls bero på mamman. Har faktist flera i min omgivning som förlorat sina barn efter v 35 och senare, som inte "gjort" något som kan ha orsakat detr. En gång berodde det på hjärtfel, en annan bebis näringstillförsel blev strypt osv.
Visst kan mamman leva på så sätt så fostret dör, men det är nog vanligare att det bara är naturen som har sin gång i detflesta fallen. Man vet aldrig vad som händer, och tur är väl det. 
har dem sagt att allt ser bra ut på ultraljudet så lite på dem att det troligen är bra med ditt barn. sen klart att mammans gärningar kan påvärka barnet ex droger alkohol rökning mm.
dem flesta barnen födds friska och mår bra.
att du oroar dig är fullt normalt då det är en moders instinkt att oroa sig över sitt barn.
men går graviditeten bra och barnet sparkar och visar inga tecken på fel så kan du vara lugn.
tänk på stunden och inte vad som kan hända. tänk aa nu sparkar han/hon (ett tecken på välmåeede) '
lycak till
På samma sätt som barn fruktansvärt nog blir både sjuka och rycks bort från oss efter födseln så händer det ibland även innan... Hur god mamma man än är och hur mycket man än älskar sitt ofödda/födda barn! Oro är en otroligt stor del av mammaskapet och gjorde mig nästan tokig i början! Även om den knappast minskar så lär man sig leva med den!
Vill tillägga att jag oxå nojar över mitt lilla barn och precis som de andra skirver här är det helt normalt. Vill önska dej lycka till. Allt kommer gå jättebra med dej och din bebis. 
Jag förlorade mina tvilling flickor i graviditeten.
Jag ger dig ett tips njut av din graviditet, tänk inte vad som kan hända. om det händer nåt så tar problemet då, förstår att det är lättare sagt än gjort men njut!!!!!
Det beror ofta inte på mamman utan att det blir något natuligt fel i magen.
kan trösta dig med att bm som gjorde ultra ljudet såg direkt att det var fel i magen. Jag kan ju aldrig säga att dem alltid ser fel men jag tror till 100% att du kan vara lugn..
Skickar miljoner kramar och lycka till med dina sista veckor i graviditen, njut av alla sparkar!
VAR INTE OROLIG! Själv var jag sjukt orolig genom hela graviditeten, trots att allt såg bra ut på UL. Och jag födde en fisk och fin flicka!
Visst kan saker hända, men risken att du blir påkörd när du går över gatan är betydligt större!
Det kommer att gå bra! Lycka till!
Hon var frisk såklart... (Inte fisk).
Ditt barn kommer aldrig att vara så skyddad som den är nu. visst kan saker och ting hända, det kan det alltid, men risken ditt barn utsätts för nu är mindre än någon annan gång i dess liv. Låter du rädslan ta överhanden så kan det lätt skena iväg. Och vad händer då när barnet vä är fött? Då kommer oron för allergier, psd, olyckor, sjukdommar, mobbing, trafikolyckor, självmord, pedofiler, droger, våldsbrott o.s.v.
Man måste helt enkelt bestämma sig för att lämna saker man inte råder över dithän för annars blir livet en mardröm.
Jag vill tacka alla för era fina & lugnande svar! :)
Jag känner mig faktiskt mycket lugnare när jag läser vad ni skrivit. *Drar en lättnad pust*
Natta80: Jag beklagar sorgen över flickorna!*kramar om dig*
Nu ska jag lägga mig i sägen & NJUTA av min bebis ^^
Tack återigen så mycket för alla svar! En STOR kram på er alla ! :)
Aaaarghh! Det där var sannerligen inte lugnande!
Tror jag ska tänka på när barnet blir pensionär istället, och bor på ett ombonat pensionärshem med vadderade väggar, passerad mat och en liten inomhushjälm på huvudet... Det verkar tryggt, tycker jag.