Hur ska jag hantera min två-åring som har börjat slå mig?
Kan någon hjälpa mig förstå dessa härliga små två-åringar?
Min son ger mig just nu gråa hår. Han har börjat slå mig. Det började vid vilan på dagen. Rutinen är att jag läser saga, jag sjunger några visor och sen ligger vi tysta tills han somnar. Vi samsover så allt detta sker ju i dubbelsängen. Sam brukar signalera genom att lägga sin hand på min mun ifall han vill att jag ska sjunga. Ibland vill han inte det. För några dagar sen blev han arg när jag slutade sjunga. Jag hade nog sjungt sex eller sju visor, ungefär som jag brukar och när jag slutade sjunga så la han först handen på min mun. När jag sa nej, inga mer sånger, nu ska vi sova så slog han till mig. Hårt, rakt över munnen. Jag tog tag i hans hand för att hindra honom för att slå mig mer och sa typ, inte slåss...(kommer inte ihåg exakt vad jag sa). Jag använde en allvarlig röst och såg sträng ut. Sen släppte jag handen och då slog han till mig igen. Och sen dess har det ökat helt enkelt. Säger jag ifrån skrattar han. Igår fick jag nog och satte på tv:n och ignorerade honom och då somnade han inom fem minuter. Likadant i dag. Men jag har haft som princip inte ha tv:n på när jag nattar honom. Men det känns som enda sättet just nu. Det är svårt att ignorera honom i sängen. Går jag därifrån så hoppar han ju ner och då är det lögn att få honom att sova.
Igår slog han mig också i köket när han försökte dra ner tallrikar på golvet och jag sa nej att han inte fick. Då slog han mig på benet och skrattade när jag sa till. Likadant idag när jag var hos barnmorskan och Sam var med. Han försökte dra ner en sak och jag sa ifrån och han slog mig och skrattade.
Hur gör man? Säger ifrån och sen ignorera honom? Eller? Varför skrattar dom? Vet inte hur jag ska hantera det när han skrattar. Det jag har gjort hittills är att se till att jag är i samma nivå som honom och sen allvarligt förklara att man får inte slåss. Att det gör ont på mamma när man slåss. Sen försöker jag ägna mig åt något annat. Allså säga ifrån och markera att det är fel men inte göra för stor sak av det. Men om det är rätt sätt har jag ingen aning om. Är detta en fas som går över om jag bara är konsekvent och säger ifrån när han slår mig?
Hur gör ni andra? För det är väl inte bara Sam som håller på så här...hoppas jag.