Hur ska jag hantera min två-åring som har börjat slå mig?

Hej!

Jag har ingen två-åring hemma men jag har jobbat med massor av dom En härlig ålder för övrigt.

Men jag förstår att det där är jättejobbigt. Att ditt barn skrattar åt dig när du säger till skulle jag tolka som osäkerhet. Han tycker att det känns obehagligt att bli tillsagd, och många barn skrattar när så sker.

I övrigt tycker jag att du gör rätt. Du säger till honom bestämt och talar om varför man inte får slåss men gör inte för stor sak av det. Jag tror att man kan se det som en fas, att han testar någonting, och att snart kommer att sluta slåss. Och jag tror att du ska fortsätta som du gör, att säga ifrån. Om ni är fler som vårdar barnet kan ni komma överens om att vara konsekventa under en period. Då ser barnet att det är fler som tycker att han gör fel när han slåss.

Jag tror på ngt sätt att detta är en fas som tvååringar går genom...hoppas jag iallfall.

Har själv en tvååring som också slår mig. Sen i våras/sommaren så drar han mig i håret jättehårt och släpper inte det, han har sen några veckor tillbaka börjar sparka mig när jag ligger ner. Han hoppar på mig precis som jag är en kudde. Det enda han inte gör är att slå mig med sina händer/knytnävar men det kommer säkert. Tyvärr så har jag ingen metod...antingen så säger jag åt honom på skarpen med högre röstvolym eller så försöker jag prata med honom och ibland säger hans pappa åt honom. Men han skrattar bara och det verkar som tillsägningarna triggar grabben och han blir ännu värre. Så det enda jag kan göra är att ställa mig upp så han inte når elle går därifrån men då kommer han ändå bara efter. Så jag har också stora problem här. För detta gör han bara på mig och inte pappan. Hans pappa säger att han bara sitter stilla och ignorerar, därför är det inte lika kul som på mig...

Kajobe: jodå, två år är en härlig ålder. Oftast är Sam en mycket glad och uppfinningsrik kille men vi märker att egen vilja och humör börjar komma nu. Känns skönt att höra att du tror att jag gör rätt. Misstänker också att det där med skrattandet är en osäkerhet.

minSaile: ibland känner jag också att tillsäggningarna triggar honom. Därför försöker jag att säga till och sen ignorera. Men det är inte lätt och framförallt i sängen så funkar det där med att ignorera väldigt dåligt. För går jag därifrån så är nattningen förstörd. Här är det också så att det är mest jag som får det. Vilket är lagom roligt .

Sak samma med min son (fyller 3 i sep)han slår mej och sina syskon och alla för den delen som står i närheten av honom.Jag höjde rösten och samtidigt försökte jag tala med honom om att man inte får slåss,för det gör ont.Han har nu ist börjat säga emot som typ...håll käften,du är dumm,och såna saker.Det är ord som barn snappar snappt upp bland andra barn.Jag har nu i ca 2 veckors tid varit stenhård och satt han i soffan..utan tv på..han får helt enkelt bara sitta där tills han lugnat sej och själv säger förlåt.Vilket har börjat ge resultat:) INGEN av oss i hushållet pratar med han när han sitter i soffan och skäms.

Har själv en 2 åring en dotter och hon slåss hon med rätt ofta. Och har ett väldigt temprament när hon inte får som hon vill, då slänger hon saker omkring sig.

Jag hoppas det är en fas som snart går över

Jag har fått lära mig att när de slår i den åldern så ska man visst säga ifrån och säga att man inte får slåss, men sedan ta deras hand och visa hur man "klappar fint".

jag var ute med sonen runt där vi bor så han kunde åka på sin elmotorcykel. Han ville åt ett håll och jag den andra så jag tog cykeln och började gå. Då slänger han sig ner på marken och börjar stortjuta och då kommer en mamma förbi med sin barnvagn, skrattar och frågar "är han två år"...hahahaha..så det är nog en stor fas dom går genom nu

Min är likadan. Säger jag nej (oavsett vad det gäller) så slänger han sig på marken och gallskriker hysteriskt. Ibland slänger han sig så hårt att han gör illa sig själv. Han lyssnar inte på ett ord jag säger och försöker "örfila" mig. Står jag upp slår han på benen. Han skulle ALDRIG våga göra så mot sin pappa. Mig har han ingen respekt för för jag är den som varit hemma med honom.
Jag har provat massor av olika sätt. Skarp tillsägelse, tala lugnt, ta tag i hans arm, nonchalera............you name it. Han kunde inte bry sig mindre.

Glömde säga att även 5 månaders lillebror får sig en känga ibland. Då åker han in på rummet och då brukar han komma ut och smöra efter ett tag.