Jag hatar vår hund!

hur länge har ni haft hunden??
om du känner så för hunden så tycker jag inte att det är värt att ha kvar hunden. Problemet är ju att din man är fäst vid hunden.
har ni pratat om problemet och att du vill göra dig av med hunden??

Känner likandant för vår katt , håren är överallt. Inte så kul att precis ha tvättat våra kläder å ändå är det katthår på dom ;( Nu har katten till o med börjat lägga sig i spjälsängen å fan ta om han lägger sig där sen när vår lill* bebis ligger där då måste man väl göra sig av med katten eller nån som har nåt knep för att få han å sluta å lägga sig där. Det kan ju bli farligt om han lägger sig på bebben. Nått tips ??

ska du inte prata igenom det med din sambo,du kanske inte ska behöva ha den så mycket, eller så kan ni göra någon kompromiss på något sätt. kanske att inse att hunden inte passar dig och att ni kan skaffa en ny tillsammans eller så? eller du kanske inte vill ha någon hund?

kan lugna dig med att vi hade samma problem här för några månader sen.vi skaffade en liten hund 6 månader före jag fick veta att jag var gravid.och jag märkte tyvärr direkt att den hunden och jag absolut inte gick bra ihop.
fy vad jag hatade den!
jag tyckte den var äcklig,dryg och den stank!!!
inte ens vår son på 4 år gillade den.
men min make var heltokig i den lilla besten.
så när jag sen blev gravid på köpet,kände jag att det absolut inte skulle gå...
bara det att mina sinnen blev hyperförstärkta hjälpte ju inte.tyckte ju innan att hunden stank och nu var det omöjligt att ensa sova i samma rum som den,men det var den ju van vid så...

och nu är det ju faktiskt så att hundar är väldigt lika barn...
de känner mkt väl när ngn inte gillar dem och jag tyckte faktiskt otroligt synd om hunden pga det.
men varje ggn jag tog upp det med maken blev det storbråk och det slutade med att jag fick ge mig... så jag grät ständigt för att jag verkligen inte ville ha den hunden här...
den hunden krävde extremt mkt uppmärksamhet oxå och jag skulle faktiskt aldrig ha vågat ha min bebis på golvet tex,i rädsla över att hunden skulle bita ihjäl henne pga konkurransen!
så till slut tog jag bara mod till mig och sa till min make att det var hunden eller hans familj.
skulle hunden vara kvar,skulle jag ta sonen och flytta.så enkelt var det bara...
och först då,efter alla misslyckade samtal etc,förstod han hur jobbigt det verkligen var för mig och gick med på att sälja henne.
så jag satte ut en annons och dagen efter var hon borta.
och jag kan inte i ord beskriva hur underbart det kändes!!!

så jag förstår precis hur du känner och sanningen är att varken du eller hunden ska behöva lida för att din kille bara tänker på sina egna känslor.
så ta ett prat med honom igen och förklara hur du känner.och peka oxå ut hur mkt hunden faktiskt lider av att känna ditt "hat".
den förtjänar verkligen att få komma till ett bättre hem,där den kan bli älskad...

kram och lycka till :)

Du måste ju prata med din sambo. det håller ju inte att ha det så. Kænner ni inte någon som kan ta hand om hunden under en period, till bebben kommer och ni får lite ro. Då har han kanske insett att hund inte passar sig nu.

Man måste ju kunna lita på sin egen hund nær man har en lite krypande på golvet..

sessan22: jag hade samma problem med vår katt...
först och främst kan du prova att lägga ngt riktigt prassligt i spjälsängen.
typ aluminiumfolie eller en plastsäck etc.
det brukar inte katter gilla.
jag lade bara en uppochned vänd plastad frotte´.det prasslar inte,men det var ju inte meningen i mitt fall heller.
för jag tog en vattenflaska och ställde nära sängen och när jag såg att katten gick dit,sprang jag efter och gav den ett sprut.det behövde jag bara göra 3 ggr,sen har hon inte satt sin fort där igen.
men vissa katter kan ju vara mkt envisare än så och då har jag ett tips som aldrig slår fel.
för är det ngt som katter hatar,så är det vitpeppar!!!
så lägg ngt som skydd över madrassen och pudra med pepparn.är katten så dum så den hoppar upp då,får den ju skylla sig själv.då blir det nysattacker med svidande nos kan jag lova.samma sak kan man ju oxå göra med barnvagnen,eftersom den faktiskt brukar vara ännu mer populär att ligga i än sängen.

kram

Jag hoppas bara att ni inte låter ert hat gå ut över djuren.
Att de är oskyldiga hoppas jag ni inser.
Jag menar, allt det där luddet de har på ryggen är hår, det tappar de.
Det visste ni ju när ni köpte dem.
Det är nog bättre att ni säljer dem till några djurvänner istället.
Både hundar och katter känner när de inte är omtyckta...

Tromig jag vill inget annat än sälja hunden, problemet är att min man ÄLSKAR besten! Men jag får nog ställe ett ulitmatum , hunden eller jag och barnen, jag orkar inte mer!
Hunden förtjänar att få kärlek och att den är så my

Jag håller med kajsan. Att djuren har hår vet man väl innan och att djur e nyfikna på nya saker kan man ju räkna ut. Om hunden är aggressiv så kan man ju gå kurser för att få pli på den. Vi har två katter som jag älskar över allt annat o visst är jag trött på håren som e överallt men det får man räkna med. När våran bebbe kommer så kommer inte katterna få sova i sovrummet utan jag kommer att fixa sköna dynor till dom istället. Det kommer att bli jobbigt i början eftersom att dom e vana att sova hos oss men dom vänjer sig. Skulle aldrig göra mig av med dom förutsatt att barnet inte blir allergiskt. Jag tycker att du ska prata med din man för han måste väl vilja att du mår bra! Det finns många som skulle ta emot eran hund med öppna armar!
Hoppas att det löser sig till det bästa!

stackars hund!!

tycker verkligen synd om dig som mår så dåligt pga er hund, tycker väldigt synd om hunden oxå som verkligen inte bett om att få komma till er...

du måste prata med din man genast, för så här kan ni ju inte ha det