Dikter som verkligen berör...

Har ni någon dikt som verkligen får en att tänka till och kanske uppskatta det man har?!!

Jag börjar:

Den dagen då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus, och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar..
Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara gett honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så han får uppleva sina barn leka.
Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn kan gå.
Utforska varje skymmel, ta mina celler och odla om så behövs, så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag, och att en döv flicka kan höra regnet smattra.
Bränn det som är kvar av mig och sprid det med vinden.
Om ni måste begrava något, begrav då mina misstag, mina fel, mina svagheter och mina fördomar.
Ge mina synder åt djävulen och min själ till någon.
Om ni vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det!